Urkult

Urkult, en början och en avslutning

Jag är åter kommen till verkligheten, trist eller inte, men så är det. Trött men nöjd och belåten. Igår kväll anlände jag till republiken med färjan där det pratades ovanligt mycket dialekt men många var det inte som jag kände. Kanske halvdussinet. De flesta hade varit på Noliamässan i Umeå.

Det blev inte mycket skrivet under själva Urkult beroende på att det var så varmt i tältet, besvärligt ställning att sitta i (jag tillämpar ju inte yoga som vissa andra gjorde på Urkult) och jag visste inte heller hur länge batterierna skulle räcka fast jag hade med mig en rejäl dos extra power. Jag tror att jag ändå hade igång laptopen i närmare 10 timmar och det räckte gott och väl.

Det blir ingen kronologisk berättelse utan jag låter upplevelsen smälta och så kommer det små glimtar  vart efter under någon tid. Jag vill än en gång upprepa att Urkult var något av det finast jag upplevt. Miljön, musiken, människorna, ja, hela konceptet som kungarikets vänligaste festival vid Nämforsen underbara natur.

Inledningen på festivalen kändes fin och  annorlunda. Jag fick ett litet programblad i handen och där nämndes Jeänoes eldceremoni nere vid Nämforsen. Jag trodde det var uppträdande med eldkonster och show och jag begav mig snabbt dit för tiden var knapp. Det var dock inga cirkuskonster utan en slags ceremoni med nästan religiös innebörd där förfäder, nulevande och efterkommande länkades samman. Traditionen med mångtusenåriga ceremonier vid älven förs vidare och jag blev del av detta när en slags ceremonimästare, eller vad man kan kallade honom, svepte rökelse runt alla de som satt i ring. Sedan blåste en kvinna vätska som hon drack ur en flaska åt alla väderstreck, unison sång framfördes och en av herrarna blåste i en lång lur. Brasan tändes och då fick den som ville kasta ett föremål i brasan och befria sig från sina bekymmer. Själv höll jag en tallkotte i handen men just då hade jag inte ens så stora bekymmer så det fick vara. Man får kalla det vad man vill men vissa av deltagarna verkade ta detta på stort allvar och eftersom tolerans är ett honnörsord på Urkult var det ingen som skrattade i smyg. Inte heller jag . Var och en blir salig på sitt vis. – Jeänoe, Moderälven,  är förresten det sydsamiska namnet på Ångermanälven.

Jag fick en ovanligt fin avslutning när jag begav mig från själv festplatsen till tältet den sista kvällen. Det var något symboliskt och kännetecknade för hela Urkult det som hände. En liten kille på kanske 3-4 år stod tillsammans med sina föräldrar vid sidan av vägen och just som jag passerade kom han fram till mig och ville slå en high-five-hälsning. Först förstod jag inte vad han menade men så fick jag en vink från föräldrarna  och då utbytte vi high-five och slog varandras handflator. Det var en handling som förklarar hela Urkult:  öppenheten, vänlighet, spontanitet, glädje, lek. Just så som människorna borde leva med varandra.

Nämfosen är mäktig och vacker och jag var dit ned tre gånger trots att det är rätt tungt att gå tillbaka upp till festplasten som ligger högt över älven. En dag var forsen avstängd mitt på dagen för då hade en man lyckat ta sig ut till en stenig ö mitt i forsen och sedan inte kunnat ta sig tillbaka. Räddningstjänsten stängde av det forsande vattnet och med en stege lyckades de sedan rädda honom tillbaka i frihet. Helt ofarligt var det inte för hällarna var hala och branta. En olycka hade snabbt kunnat ske. Slutet gott, allting gott.

En annan dag fick jag syn på Jonna och Michael som solbadade på stranden nedanför forsen. Michael utförde stenbalanser och på håll kunde jag se hans tålamod och skicklighet att placera stenarna på varandra och med enbart jordens gravitation fixera stenarna i de mest omöjliga ställningar, en konst som passade mycket bra i denna miljö med stenklippor, skummande vatten, virvlar, och med forsens kraftfulla sång i bakgrunden. I begynnelsen var forsen, sedan kom Urkult.

nämforsen 3
Ångermanälven nedanför forsen. Till vänster en av campingplatserna.
nämforsen 4 eldceremoni
Här utdelas rökelse av något slag innan elden tändes i mitten. Den unsiona sången var faktiskt vacker.
nämforsen
En del av forsen och badstranden nedanför. Några av de tusenåriga hällristningarna i förgrunden.
nämforsen 2 michael grab
Här har Michael lyckats få till det än en gång. Gör om det den som kan. I förgrunden några andra stenbalanser.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.