Allehanda

Om jag flyttar

Hur underligt det än låter så verkar det vara svårt att få tag på traditionell finlandsvensk musik på CD. Sådant som ”Slumrande toner”, ”Där björkarna susar” o.s.v. Lättare sagt än gjort. Men efter litet telefonnyttjande fick jag napp i Ebbas stad. Si där hade de en CD med titeln ”Vägen hem” som verkade uppfylla en del av kraven på musikvalet.

Sagt och gjort begav jag mig dit idag för att inhandla sagda plastbit med ettor och nollor som förhoppningsvis omvandlas till ljuvlig musik i högtalarna.

Jag intog en snabb måltid vilken bestod av Korv-Görans original hamburger. Inte så dumt som omväxling. Mumsande på salladen, brödet och malet-kött-biten satt jag och iakttog den glesa folkvandringen på gågatan. Lugnt var ordet, dämpad hissmusik någonstans ifrån, ett par flickor hade svårt att välja från Korv-Görans meny. Småsömningt, odramatiskt.

Som jag satt där, kom jag att tänka: om jag skulle flytta någonstans inom Finlands gränser vore det hit. Här är jag född, om ej uppvuxen. Här talar de betydligt mera svenska än i provinshuvudstaden och staden är lagom stor. Jakobsdagarna är sommarens stora evenemang med fest, musik, mingel och arrangemang. I bokhandeln finns massor med svenska böcker och expediterna talar svenska sinsemellan. I provinshuvudstaden är det tvärtom; där talas nog svenska till kunden men expediterna talar oftast finska med varandra. Om man inte går till svenska bokhandeln i staden, vill säga.

Om jag flyttade inom Norden blev det Malmö. Lata dagar på solvarma Ribban, ett glittrande Öresund, Lilla Torg och Möllevången. Den gemytliga skånskan, närheten till Köpenhamn och kontinenten.

Inom Europa är nog mitt främsta flyttmål Spanien. Även om mina spanska språkkunskaper är ytterst sparsamma så älskar jag spanskan. Den är vacker, sensuell, kraftfull. Paella och flamenco, vad mera kan man begära?

Och skulle jag flytta någonstans långt borta, skulle det bli Argentina. Varför vet jag inte men det är långt borta, i en annan värld där de pratar argentinsk spanska, dansar tango och grillar enorma korvar och köttstycken. Ordet är asado.

Som liten gosse var jag intresserad av geografi och kartböcker. Av någon anledning var Argentina det land som intresserade mig mest och otaliga är de resor jag gjort i atlasen på Pampas slätter, i Patagonien och på Andernas sluttningar. Republiken fyller om några år 200 år vilket gör den dubbelt så gammal som Finland. Men deras nationalsång är mysko. Fast det är väl en vanesak. Tillsvidare lyssnar jag på ”Videvisan”, ”Vem kan segla förutan vind” och ”Den blomstertid nu kommer” tills jag vant mig vid ”Himno Nacional Argentino”.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=VTAf27OkuYE&hl=en_US&fs=1&color1=0xe1600f&color2=0xfebd01]

0 kommentarer

  • E

    Välkommen till Ebbas stad bara, det finns nog rum här för dig med – ifall man gillar sömninga småstäder. Och Korv-Görans kan man ju inte leva utan. 🙂
    Och det går ju alltid att ge sig ut och se världen emellanåt ifall Jeppis blir allt för sömnigt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »