Resor

Turist i republiken

Om man bortser från korta utflykter i provinsen, lumpen i Brigaden, snabb genomfart i republikens huvudstad och ett bröllop i Jyväskylä har jag inte alls turistat i republiken. Utrikes har jag besökt ett antal länder och platser men inrikes är jag ganska så blank på resenärens mödor och upplevelser.

I fredags for jag tillsammans med sister Jane och gemål i deras bästa linjalkärra i nordostlig riktning för att utforska de inre markerna av lejonrepubliken. Först gjorde vi en snabb tur genom sommarfagra och natursköna Larsmo som är känd för att hysa många barnrika familjer. Där är det inte tal om ett eller två barn per familj utan minst ett halvt dussin barn bör far och mor hinna med att framställa och nära om de skall hålla sig till normen. Genom denna kommun går Sju broars väg. Vackert och gårdarna var välskötta.

Vi passerade Kokkola och styrde snart österut. Här fanns mycket skog, stora mossar, blomstrande samhällen och fina vägar. Utanför vår luftkonditionerade tillvaro lyste solen stark och hettan på närmare 30 grader slog emot oss när vi öppnade dörrarna i ekipaget när vi tog paus. Ett riktigt präktigt sommarväder med andra ord.

Vi kom till en liten stad, vackert belägen vid sjöar, där vi beställt logement som visade sig utfalla till vår fulla belåtenhet. På torget dansade ryssar i färggranna dräkter och efter en stund hördes äkta humppa från inhemsk orkester. Folk såg ut att trivas. Nere vid hamnen fanns Olutmestari som rekommenderades som stadens bästa terrass på nätet men där spelades hög och bullrig musik varför vi avvek från stället trots skönt läge vid vattnet. I närheten fanns världens minsta restaurang Kuappi som bara har ett bort och två stolar inomhus men de stänger kl. 19 på fredagar så den kunde vi inte heller besöka. Därtill var vi alldeles för många, en av oss hade fått ställa sig på kö medan två av oss hade läskat sig med något drickbart.

Istället vandrade vi genom staden och hamnade på Chaplin som hade betydligt mera normal ljudnivå. Vi såg ett flertal jenkkibilar som cruisade längs esplanaden varav ett par tilldrog sig vår uppmärksamhet på grund av den illgröna färg de begåvats med. Jag föredrog en irländsk öl som tyvärr var ljummen medan sister Jane beställde ett glas vatten och en ”Mummon tohveli” (mormors toffel) som var en brungrå shot som vi lyckades övertyga henne om att beställa.

Gemålet behagade börja gäspa varför vi bröt upp rätt tidigt och återvände till sköna sängar som väntade. Stadens namn är Iisalmi (Idensalmi på svenska) och är inte så bakom takana som man kan tro. Tvärtom, den var riktigt trevlig.

Ko mellan bod och kvarn.

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »