Allehanda

Bland skrot och korn, böcker, musik och V8:or

Gårdagens tur till Juthbacka tog ut sin rätt idag när jag mer eller mindre blev soffliggandes en stor del av dagen trots ett underbart väder. Förkylningen känns som brännässlor inbakade i segflytande tjära.

Men det var det kanske värt för marknaden i Den lyckliga staden är verkligen något extra. Jag åkte dit för att träffa människor, hitta böcker och musik och kanske ett och annat fotomotiv. Problemet var bara att jag säkert missade 2/3 av folket jag känner eftersom jag spanade in borden fyllda med varor likt en jagande knarkhund. Å andra sidan brukar man också göra någon ny bekantskap.

Fotomotiv kan vara svåra att få till när det är så mycket folk i farten. Alltid någon som står i vägen eller ett huvud som dyker upp just som jag knäpper till. T.ex. så skulle jag ta ett foto av en gammal VW-bubbla men en dam stod illa placerad och hennes långa skugga föll missprydande över der Wagen. Gissa om jag fick vänta innan hon gick. Kanske jag borde gått fram till henne och påpekat hennes olämpliga läge med orden: ”Ursäkta, kan damen flytta sig så att jag får knäppa”. Man får hoppas att hon inte var danska för då hade kanske jag fått en örfil.

Böcker och musik tyckte jag att det fanns mindre av detta år. Bl.a. saknade jag en rikssvensk försäljare som ifjol hade ett stort utbud av böcker där de flesta kostade 2 europengar.

Men något hittade jag: ”Urbana Odysséer” (en bok om Helsingfors och 1910-talets finlandssvenska prosa), en hembygdsbok från Kovjoki (jag samlar nämligen på sådana) och ”Boken om vårt land” av Z. Topelius tryckt 1916.

Boken om vårt land” har din speciella historia. Salig mor, som låg på hemmet och  kunde själv inte läsa de sista åren, uttryckte plötsligt en dag en önskan om att jag skulle skaffa denna bok och läsa högt för henne ur den. Hon hade nämligen i folkskolan haft denna bok som läromedel och ville väl en sista gång få sig till livs sin bardoms läseupplevelse. Jag gjorde allt för att villfara hennes önskan men boken fann jag inte trots idogt sökande i bokhandlar och antikvariat. Nu hittade jag den men då var det så dags. Jag tror knappast att jag kommer att lusläsa boken men strandhugg här och var kan ge en insyn i vad mor fick lära sig en gång i tiden när hon var barn.

I matväg inhandlade jag två stycken korvar med orden: ”Få int ja en körv, så höppi ja i älva”. ”Ska du bara ha en korv, det är nära till älven?” svarade korvdamen. För säkerhets skull köpte jag två korvar varvid jag genast tappade den ena på den nedtrampade gräsmattan. Korvtanten var snäll och gav mig en ny istället för den nu tudelade som låg på oaptitlig sörja av gräs och jord.

Något annat i matväg som jag också handlade var en burk surströmming, Röda Ulvens produkt från Gösta Hannells fisksalteri på Skagsudde. Den bästa, försäkrade försäljaren och det hoppas jag verkligen för jag har inte tidigare ätit surströmming och då gäller det att ha kvalitetsvaror till hands när jag begår min jungfrufärd in i detta illa omtalade doftrike. För det är doften som surströmmingen är känd för bland dess belackare. Smaken är något helt annat säger de redan frälsta. Jag misstänker att det kommer att bli ett helt blogginlägg om detta gastronomiska äventyr så småningom. Kanske det blir jubelrop eller platt fall i slasken? Men man skall prova allt, men behålla det goda, som det står i Bibelboken.

Under en björk satt Julia Hansson, en ung dam från Karleby som spelar dragspel. Jag har sett henne flera år vid samma ställe och hon är verkligen skicklig på att hantera klaveret, en talang. Hade jag fest i tankarna kunde jag gott tänka mig att hyra in henne som spelman för repertoaren verkar bred och framfördes med elegans.

Just som jag stod där och filmade henne dök Medicinmannen upp från Saltgruvan och jag kläcker ur mig ett hej mitt i sessionen som en bläckplump på pappret. Hon spelade just då en fin fransk låt som vilken fransos som helst på Paris gator. Jag avbröt filmandet och tog istället en pratstund med Medicinmannen och fru. Jag hoppas verkligen inte att jag smittade dem med min tillfälliga åkomma.

Julia fick en slant för sitt framträdande och även en ung tös som trakterade fiol fick en sekin. Visserligen hörde jag henne bara spela en låt på sin fela men jag tycker det är viktigt att premiera även nybörjare som vågar stå upp och spela.

En sista runda gjordes bland veteranbilar som stod vackert uppradade i parken på andra sidan vägen. Det är en fröjd att gå runt bland dessa pedantiskt hållna fordon. Här fanns allt från Volvo Amazon till vräkiga amerikanare. Visst har de äldre europeiska bilarna sin charm men vad går upp mot ett mäktigt muller från en fet V8? Man kunde tro att det bara är ungdomar och f.d. raggare som åker omkring i dessa slagskepp men även herrar med begynnande grått i hårväxten och hängslen rattade dessa åkdon.

Själv styrde jag hemåt med Brunte som sällskap. Vi susade lätt genom det vackra, sommarfagra landskapet som fick en extra glöd i den dalande solen. Just augusti tycker jag är en fin fotomånad om man passar på när solen går ned.

Förresten; vad som är skrot och korn är högst individuellt. För samlaren och den händige finns alltid fynd att hitta på Juthbacka marknad.

Klicka på bilden två gånger så få ni se något av utbudet på Juthbacka marknad i full storlek
Julia Hansson drar en låt för en ung lyssnare
En Citroën myser i kvällssolen
Naturligtvis måste det finnas en bild på en väl bibehållen skönhet

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »