När stenar talar

Fredags morgon började med frukost i stora matsalen på Norrbyskärs Wärdshus. Bara jag och en barnfamilj fanns på plats. Havsutsikt och fint väder gjorde att humöret var på topp. En större segelskuta gled plötsligt förbi och lade till vid hamnen. Inte så dumt med den vyn medan man i lugn och ro startar dagen. Skutan var Shamrock från Stockholm.

Färjan avgick klockan 10 och en snabb överfart till Norrbyn gjordes. Jag talade med ett äldre par som också åkte med och mannen var född på Norrbyskär och kunde berätta ett och annat. Han berättade bl.a. att arbetarbostäderna såldes som fritidsbostäder efter att verksamheten lades ned i slutet av 1950-talet.

Nu styrdes kosan söderut mot Örnsköldsvik som dock passerades tämligen omgående. Det var backe upp och backe ned och fina vägar att köra på. Söder om Ö-vik svängde jag av från E4:an och tog en mindre väg mot Sollefteå. Jag körde genom ett kuperat landskap med sjöar, åar och bäckar, berg. Mindre samhällen kantade vägen och gårdar låg utspridda vid åker och teg.  Bl.a. passerade jag en by som hette By, kort och gott. Många lustiga och  spännande  namn dök upp i vindrutan. Det såg riktigt fint ut i landskapet.

Färden fortsatte via Sollefteå mot Näsåker där Pelle Molins stuga besågs men den var stängd för dagen. Istället åt jag sen lunch vid hembygdsgården i Näsåker. Hembygdgården ligger högt uppe ovanför Ångermanälven och med fin utsikt om man dristar sig att ta en titt bakom gården. Campingplats finns i nära anslutning och nästa vecka går Urkult-festivalen av stapeln alldeles i närheten. Det är ju då man skulle ha varit på plats. Nu fick man dock ha stället lite mera för sig själv.

Nere vid älven låg Nämforsen med kraftverk och fina hällristningar i klipporna nedanför. Naturen visade här sin kraft när vattnet forsade nedför stenar och stup efter att det passerat kraftverket. Bra spångar fanns att gå på varför det var enkelt att ta sig fram för att se forsen från nedre sidan och hällristningarna. Man kom så nära. Ett vackert stycke natur med ganska höga berg runt omkring, älven som rann fram genom landskapet, skogen, branterna, gårdar som klängde högt ovanför älven. Allt var storslaget på sitt sätt, man kan bara undra hur det ser ut på vintern. Då visar naturen en annan sida men jag är säker på att även då är det en mäktig upplevelse.

De äldsta hällristningarna dateras till närmare 4000 år f.Kr. vilket är en hisnade lång tid tillbaka. De har ett budskap, till vem och varför? Man kan bara undra hur de människorna levde och vad de tänkte. Älg och ren var nog rätt viktiga för dem av bilderna på hällorna att döma. Ristningarna är nu rödmålade för att synas bättre.

Betydligt närmare i tid är de gravar som finns uppe vid Näsåkers kyrka. Jag gjorde en tur bland gravarna för att leta efter en speciell gravsten med de rätta namnen. Här skall ligga ett par, Jakob och Maria, som på 1860-talet flyttade från min hemby i Pampas till Holmsund på andra sidan Kvarken. Ganska snart fotsatte de färden och bosatte sig sedan vid Storsjön ca. 30 km från Näsåker. Det brukar vara ganska svårt att hitta gravar om man inte vet ungefärliga läget men denna gång hade jag tur och redan efter en liten stund föll mina ögon på deras gravsten. Jag kunde lika gärna missat den, så det var ren tur. De föddes ute i skärgårdsbyn 1840 och slutade sina dagar i ett annat land, med ändrat efternamn och en stor barnaskara som förde släkten vidare i detta vackra landskap. Redan den tiden flytta folk fram och tillbaka över Bottenhavet, ofta via Kvarken. Havet förenade och släktskap finns sedan lång tid tillbaka.

Jag hade planerat att träffa en av dessa yngre ättlingar till Jakob och Maria men tyvärr var hon inte hemma när jag passerade den lilla byn Grundtjärn. Istället fortsatte jag till Junsele där jag hade bokat kvällens logi på Saloon Corner.

Vad gör man i Junsele en fredagskväll? Det var ganska lugnt får jag säga. Visserligen pågick ett större kalas i hotellets restaurang men i övrigt var det bara lite gaturally av några bilar blandat med husbilar och husvagnar på väg till campingen vid Junsele Djurpark. Jo, ett flygplan lågsniffade också över hustaken några gånger så det får man väl också räkna till det lokala gaturallyt? En och annan jenkkibil cruisade förbi med mullrande V8 under skalet. De har en egen verksamhet i trakten under namnet Wild West Cruisers.

Kvällen avslutades med biff med lök och en rejäl skål med stekt potatis. Det smakade riktigt bra!

Shamrock lade till vid kajen på Norrbyskär
Utsikt över Ångermanälven från hembygdsgården i Näsåker.
Många röda stugor i byn Eden, dock utan vita knutar. Ställningen användes till att torka hö en gång i tiden
Vacker viloplats vid Junsele kyrka för den som ville vila benen
Fredagskväll i Junsele. The main street.

 

Annonser

10 thoughts on “När stenar talar”

  1. Så det är att köra ner genom Sverige?
    Gravstenar är otroligt fascinerande. Som (om än passiv för närvarande) släktforskare har jag besökt många kyrkogårdar, och tycker mycket om att gå och titta och fundera där.

    Gilla

    1. Njaae, inte ned genom Sverige, bara en runda i Norrland. Sedan åker jag hem och vilar lite emellan.
      Gravstenar berättar en hel del men sedan får man själv lägga pussel hemma vid kökslampans sken.

      Gilla

  2. Verkar vara en lyckad roadtrip! Fina bilder, hyggligt väder och ett fat med biff, lök och stekt potatis. Trevligt sällskap ibland och ibland endast eget. Skönt. Hur länge varar den, roadtripen?

    Gilla

    1. Ådalen var fin med många vackra vyer och ett mäktigt landskap.
      Trippen avslutas på söndag, Det blev en miniversion av vad jag länge drömt om.

      Gilla

    1. Helt rätt, det var på din blogg som jag först fick upp ögonen för Jakob och Maria och deras flytt. Det var namnen Abrams och Ahlberg som gjorde att jag blev nyfiken och forskade vidare. Jag kom fram till att de måste ha kommit från min by, Oxkangar, i Österbotten. Roligt att hitta deras grav i Näsåker som ett bevis att jag var på rätt spår.

      Jag passerade förresten Omsjö på väg till Grundtjärn och gjorde också en avstickare på näset mellan Storsjön och Karvsjön för att få en glimt av sjöarna. Det blev mest Storsjön som jag såg. Ett härligt lanskap med sjöar, berg och mycket skog.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s