Stilla och roligt: visst kan man vara stillsam och ha roligt på samma gång. Dock var min lilla språkliga piruett ett försök att, som du så rätt spårade, associera till danskans stille och rolig, vilket är i så fall är en tautologi. Full poäng där, Erik! :-)

Första gången jag kom i kontakt med uttrycket var när en dansk bekant varit på begravning och berättade om akten efteråt.

Norska jazzkamrater i Skåne? Vad jag minns så hade jag inga norska jazzvänner i Skåne, däremot i Borås. Kanske det är dem du avser?

Senare. Ett minne kom – ett minne som jag faktiskt ganska ofta tänker på, inte minst när det gäller språkutveckling såväl inom nationsspråken som hos individen. Det var en gymnasiekurs i svenska, och där ingick även normalt ett visst mått av danska och norska i språkförståelsedelen. Skrivning. Texten (norsk eller dansk?) handlade om en kvinna som beslutat att avsluta sitt liv genom att gå framför tåget. Hon hade definitivt beslutat sig, och hon gick ”roligt” mot sitt öde. Så absurt. Minns inte om man skulle översätta meningen, eller glosan ”roligt”. Men jag, som numera sakta blir allt gråhårigare, minns att jag redan vid det tillfället höll på att bli gråhårig av grubbel. Vände och vred på det ordet. Fick noll poäng på den frågan.

Inte förrän man förstår den verkliga innebörden av det roliga gåendet befrias satsen från sin absurditet. För en stund hade jag även glömt dina tidigare beskrivna ”vandringar” i södra Sverige och Danmark – och dina norska jazzkamrater i Skåne. Det där med associationer är lite speciellt, i regel något som bara flashar till – medans letandet efter ett namn, en simpel sentens, eller det där man skulle fråga någon om, kan förstöra en dag.

Först därefter läste jag sista raden, med din fråga. Hur tänkte du? Tja, ni hade det, som du beskriver, både stilla och roligt – fridfullt och kul. Kanske träigt men livat. Om du pratar/skriver svenska vill säga. En rik variation av upplevelser. Kanske rena paradoxer.

Återknyter du till de västra och södra grannspråken så har du eventuellt en tautologi, eller som det enklare uttrycks i riket: tårta på tårta. Men utan att vara språkexpert så tycker i alla fall jag att man kan säga stilla och roligt i båda fallen. Vad är det för fel på stilla och lugnt?