Jernbanan – ett läseäventyr
När jag nu legat sjuk har det varit mycket sängläge, sovande och allmän apati. TV har jag bara tittat sporadiskt (via nätet), intet program har lockat och datorn har mestadels stått påslagen men inte kan jag säga att jag varit flitig gäst i cyberrymden. Även uppdatering av bloggen har varit blygsam. Det var som om jag tappat all lust och inspiration. Konstig krämpa jag har.
Dock har jag läst ett och annat kapitel i Sara Lidmans ”Jernbanan”. Den romansviten ger mig allt större glädje vartefter jag lär känna de olika personerna och deras egenheter. Det är Sara Lidmans språk som är så fascinerande med alla dessa gammeldags ord och ordvändningar från Västerbotten och dess innebyggare i gången tid. En poetisk prosa som tar andan av mig. Det dialektala har sin givna plats men även det bibliska går som en röd tråd genom berättelserna. Hon måste ha haft en mycket god kunskap om Bibeln och dess innehåll för att så skickligt väva in människornas vardag i ett kyrkligt och bibliskt sammanhang. Folket var till viss del s.k. läsare och kunde sina skrifter utan och innan även om långt ifrån alla kunde läsa.
Humorn saknas inte och det som jag tycker är så bra med denna bok är att det dagliga livet och sysslorna som dessa människor ägnade, och måste ägna sig åt för att överleva, ofta står som en stomme i intressanta händelser i boken. Hon berättar noga om hur det gick till att koka salpeter, hur den icke så fagra Ida reagerade första gången hon fick se sin bild i en spegel, hur hon ändå fick sig en ståtlig friare genom mormodern CatarinaMor och prästen Zacris försorg, hur det kunde gå till när länsman och kronofogde letade bevis för tjuvskytte av kronans vilt, hur dikandet och nyodlandet gick till, hur mormodern CatarinaMor levde som en liten despot med sina giftigheter och spydigheter i storfamiljen, när huvudpersonen Didrik för första gången besökte staden Skjellet (Skellefteå) och många andra händelser som gör att man bättre kan förstå hur folk levde på den tiden innan jernbanan drogs till övre Norrland och en modernare tid nalkades.
Det dyker också upp ord som är kända i vår dialekt och som jag trodde fanns endast här. Men där ser man att även språket en gång i tiden kunde till viss del vara samma på båda sidor om Bottenviken. Efter att jag läst hela detta epos tror jag mig ha lättare att förstå hur även mina förfäder levde på 1800-talet.
Sängliggandet har ändå inte varit helt bortkastat. – En recension av Jernbanan kan gott läsas för att få en bättre inblick i detta mästerverk än vad jag för tillfället kan förmedla.
Du kanske också gillar
9 kommentarer
Erik Forsling
Har du läst Torgny Lindgren, en av mina absoluta favoriter? Av Sara Lidmans livsgärning äger jag enkom den berömda reportageboken ”Gruva”, där hon står för texten. Annars har jag bara hört henne på radio. Västerbotten är ett veritabelt näste för svensk författarelit – och flera av dem tillhör samma släkt. De är väl berättare helt enkelt. Och Skriften (bibeln) har de ofta som gemensam rot och källa. Sökte lite på det jag tror mig veta, men alltid måste få bekräftat.
Jag tänkte välja ut några träffar och sedan gå i karantän, efter att genom slarv redan ha förlorat ett ytterligare inlägg om den samiska frågan. Men jag väljer att skicka hela sökträffen istället. Så kan du själv välja om intresse uppstår (sökorden på Google var: torgny lindgren sara lidman)
En träff separerade jag dock, eftersom jag tror att du skulle le igenkännande åt den:
http://www.minabibliotek.se/101420/sara-lidman-far-texten-att-vibrera
PJN
Tack så hjärtinnerligen för länken; ännu mera lovord till denna stora romansvit som vid sidan av Mobergs Utvandrarna och Väinö Linnas berättelser om torparsläkten Koskela utgör diamanter i den nordiska litteraturen, ett måste för alla som vill lära känna Norden från grunden. Tyvärr har jag inte motsvarande författare från Danmark och Norge men de finns säkert också och kan bli nästa läseäventyr.
Jerbanan kommer dock att räcka hela sommaren för jag har ju också annat att läsa och jag läser långsamt, suger på orden och meningarna och läser ibland om stycken och sidor jag tycker är speciellt bra. T.ex. nyss läste jag om Nicke som stod inför tinget i Skjellet anklagad för tjuvskytte, åter ett humoristiskt avsnitt, och där finns ordet” stilla” som verb i betydelsen att ge kreaturen i ladugården hö, halm och vatten. Jag har alltid trott att det var ett lokalt dialektord hos oss och blev därför tvungen att göra en extra efterforskning och visst hittade jag till sist ordet i etymologiska ordboken ”Våra ord” av Elias Wessén. Sådant tar tid!
Torgny Lindgren har jag inte läst, däremot minns jag att han läste berättelser på radion från Västerbotten på 70- 80-talet eller när det nu var. Länge sen i alla fall. På önskelistan står han i alla fall.
kicki
Tack för litteraturtipset, det verkar vara något i min smak. Ska genast kolla om den finns som e-bok, annars får jag anlita biblioteket.
PJN
Var så god! God förnöjelse!
Erik Forsling
Först av allt, tack för ditt uppskattande svar. Ibland är man mera disträ än vad åldern egentligen tillåter. Uppenbarligen skickade jag inte länken jag skrev om i näst sista stycket. Det var lite eljest där på kvällen. Här är den (om du inte slog upp den själv utifrån sökorden): https://www.google.se/search?q=torgny+lindgren+sara+lidman&oq=torgny+lindgren+sara+lidman&aqs=chrome..69i57.1599j0j7&sourceid=chrome&espv=210&es_sm=93&ie=UTF-8
Torgny L. brukar jag tänka att jag har läst allt av, men det har jag inte alls det. Däremot kanske lejonparten av böckerna. Hans tidiga alster har jag inte alls läst. Dikter bl.a. Nu är han akademiledamot och allt. Man kan tycka olika om hans respektive alster, men jag uppskattar det mesta, och den första boken jag läste var den tunna ”Ormens väg på hälleberget” (bibelcitat); tidigt 80-tal, efter inrådan från en något äldre kvinnlig svenskalärare som jag onekligen var charmerad av. Boken har även sedermera blivit film (har ej sett den), med bl.a. Stina Ekblad född i Solf i Österbotten i en av huvudrollerna. http://sv.wikipedia.org/wiki/Ormens_v%C3%A4g_p%C3%A5_h%C3%A4lleberget
En stor favorit är den fantastiska bibliska berättelsen/skrönan ”Batseba”. Den har fått mig att flera gånger läsa Ruts bok, Första och Andra Samuelsboken samt Första konungaboken – trots att ”Batseba” egentligen endast berör de båda ”mittersta”. Jag har köpt ett antal exemplar, läst och givit bort dem efter hand. Av någon anledning kostar alltid de nötta exemplaren 5:- hos Myrorna. Skulle jag finna ett ex. på Röda Korset i Tierp skulle det kosta 2:-. Låter innehållet trist – det är det garanterat inte, det är magnifikt.
”Batseba” kan kanske tolkas som ett raljerande med, och ett förvrängande av, de bibeltroendes syn, men man ska inte glömma att Torgny Lindgren är troende katolik. Han berättar sin version av en bra historia, bara det att en av birollerna här förvandlas till huvudroll medan den ursprunglige huvudpersonen – eftervärldens hjälte – kanske blir lite sjaskigare och löjligare, men också därigenom mera mänsklig.
Ja visst ja, det är också ett projekt jag har att återuppta – att ta mig igenom återstoden av det svavelosande Gamla Testamentet. Det gick bra under lång tid, från skapelseberättelserna och framåt – även jag läser mycket sakta och sidorna är extremt tunna – men för ett par år sedan fastnade jag hos någon psykotisk profet och lade ifrån mig boken. Temporärt trodde jag.
Innan detta spårar ur, som tågen ibland numera tenderar att göra på de rikssvenska järnbanorna, och innan jag avslutar med en ytterligare en länk från en blogg som du nog känner igen från igår, vill jag bara puffa för en favorit. Lindgrens ”Berättelserna”. En mycket bra introduktion till författarskapet, och trevlig för den som läser sakta. En kort berättelse varje kväll, t.ex. Och man vet aldrig vad som väntar.
Trots att jag just plockat upp mitt exemplar ur kassen med litteratur för kommande transport till min åldrige bokslukande fader, och håller det i handen, väljer jag att leta upp baksidestexten på internet och bifoga den vägen:
”I Berättelserna har Torgny Lindgren samlat alla sina hittills utgivna noveller samt tillfogat ett par tidigare outgivna.
Torgny Lindgren räknas efter de stora publiksuccéerna med Hummelhonung och Pölsan som en av våra främsta romanförfattare. Men han är lika bra som berättare i det kortare formatet. I Berättelserna ingår noveller från böckerna Merabs skönhet (-83), Legender (-85) och I Brokiga Blads vatten (-99. Här finns de starka berättelserna med motiv från Västerbotten som påminner om romanerna. Här finns också de magiskt realistiska berättelserna från skilda tider, som den om mötet mellan Verner von Heidenstam och Selma Lagerlöf eller den sanna sagan om Thomas Manns begravning.”
Mötet mellan Heidenstam och Lagerlöf är en skröna, men (den sanna?) historien om Thomas Manns begravning återkommer även i ”Minnen” – en bok som behandlar bristen på minnen i våra människoliv. Vad är minne, och vad är förvrängning? Vad kommer man korrekt ihåg, och vad har man totalt förträngt?
Nåja slutlänken då:
http://www.minabibliotek.se/101551/vilken-ar-din-torgny-lindgren-favorit
Erik Forsling
Här halkade jag visst in på fel ”Svara” – det har hänt både mig och andra tidigare. Ingen större skada antar jag, men trist – och fr.a., oestetiskt.
PJN
Intressant för via din första länk kom jag in på Zackris-släkten från vilken då flera kända författare utgått ifrån, bl.a. Sara Lidman och P.O. Enqvist. För ett par år sedan körde jag runt i Norrland och när jag passerade Junsele lade jag märke till en väg som hette Jon Zakris väg och då tänkte jag: oj, finns det namnet också här för jag visste att i Österbotten finns en släkt som heter Zachris. Dock föll det i glömska men en bild tog jag: http://www.flickr.com/photos/8114206@N07/8009277369/in/set-72157631560367908/lightbox/
Efter vissa efterforskningar nu har jag dock inte kunnat knyta ihop de båda släkterna och de uppgifter jag fått tar slut vid en bonde med namn Mickel Mattson Zachris som var född 1710. Så det kan finnas band längre tillbaka i tiden. Inte för att jag är någon släktforskare men ibland snubblar jag över de mest fantastiska sammanhang när jag tar del av andras släktforskning.
Det har du rätt i att Bibelboken har extremt tunna sidor och länge tar det att läsa den. För mig tog det över ett år att läsa den från pärm till pärm. Något känner jag alltså till Bibeln och därför är det extra roligt att kunna följa med i Jernbanan när Sara med sin briljanta stil väver in berättelser och verser från Bibeln i sitt berättarflöde. Många gånger på ett humoristiskt sätt.
Berättelser av Torgny Lindgren är nu beställd. Inte för att jag har tid att läsa den nu men finns den i bokhyllan så kan jag inte missa den i framtiden. Tack för tipset!
kicki
När jag kollade e-böckerna såg jag att jag faktiskt redan läst Hjortronlandet av Lidman. Det är en nackdel med e-böcker att man inte ser boktiteln varje gång man läser, utan bara trycker igång boken där man senast läst. På så sätt är det ganska lätt att glömma boktiteln. Det som är bäst med e-böcker är att man kan låna dem närhelst man vill utan dröjsmål. Nackdelen är att alla böcker inte finns som e-bok.
Vilken roman i Jernbanansviten har du stiftat beantskap med?
PJN
Jernbanan består av 7 böcker av vilken jag nu är inne på bok nummer två ”Vredens barn”. ”Din tjänare hör” är första boken. Resterande böcker är Nabots Sten, Den Underbare Mannen, Järnkronan, Lifsens Rot och Oskuldens Minut.
Jag såg att AdLibris hade hela Jernbanan som ebok för 14 euro någonting, nedladdningsbar. Själv föredrar jag de vanliga böckerna och sedan får de pryda min bokhylla tills jag kanske en vacker dag läser om dem.