I Marsfjällets skugga

Jag har nyligen läst boken ”I Marsfjällets skugga” av Bernhard Nordh. En mycket spännande och intressant bok som borde ingå i undervisningen av dagens skolbarn därför att den visar ett stycke svensk historia som få av dagens ungdomar känner till.

Det var nybyggaren Lars Pålsson och hans hustru Britta som i mitten av 1800-talet, efter en strapatsrik vandring, nådde Marsliden som låg i skuggan av Marsfjället i Vilhelmina kommun. Där slog de sig ned tillsammans med sina sex barn i en riskoja den första sommaren. Att livet var hårt för en nybyggarfamilj var det inte tu tal om. Redan under vandringen till Marsliden, när alla ägodelar måste bäras på rygg i fem dagar, uppenbarade sig ett av vilddjuren, en järv, som lätt hade kunnat döda de två fåren som fanns i följet eller kanske något av de mindre barnen. Ett utdrag ur boken om just den händelsen finns här. Men det fanns andra farliga djur, inte minst varg och björn, med vilka utkämpades hårda duster. Naturen var inte alltid mild; det inträffade nödår när familjen höll på att svälta ihjäl och då den enda födan var att koka soppa på lämlar.

Som om inte naturens nycker och bisterhet var nog, nybyggarparet möttes av misstänksamhet, avund och ren ondska från både andra nybyggare och samer som inte såg med blida ögon på att någon bosatte sig på deras marker. Bl.a. försökte en samisk yngling bränna ned deras hem medan de sov inne i huset men räddades i sista stund av sameflickan Vanni som inte förmådde utstå att sex barn skulle bli offer i ett sådant nid dåd.

Lars Pålsson var en hederlig och rättskaffens man vilket de andra nybyggarna och samerna hade svårt att förstå eftersom konflikter och misstänksamhet fanns mellan de både grupperna: samerna som fick se sitt land allt mera övertas av nybyggare och nybyggarna som sökte sig ett bättre liv och utkomst nära fjällvärlden. Renarna som åt upp höet som nybyggarna skördat på sommaren och tjuvslakt av renar som nybyggarna utförde var bara ett par exempel på konflikthärdar. Att Lars Pålsson var obegriplig för dem förklarades med att han måste ha varit förtrollad. Vidskepelse fanns både hos samer och hos nybyggare även om prästerskapet hade sina predikningar vid kyrkstaden Fatmomakke.

Under tiden jag läste boken slog mig tanken att även idag finns det likheter med vad som då utspelades. Idag har vi en stor flyktingström som drar genom Europa upp mot Norden och de möts ofta av misstänksamhet, rädsla för att de kommer att förstöra vårt välfärdssamhälle och mordbränder mot flyktingförläggningar. Kontakten mellan flyktingarna och de främlingsfientliga är obefintlig och de känner inte varandra. Den tidens vidskepelse är som vår tids rasism: okunskap, fördomar och rädsla. Den tiden var myndigheterna i första hand på nybyggarnas sida och förtryck utövades mot samerna som fråntogs rätten till sitt land, språk, kultur och religion långt in på 1900-talet. Än idag har varken Sverige eller Finland undertecknat ILO-konventionen nummer 169 om ursprungsfolk och stamfolk. Idag är det tvärtom; politiker gör allt för att mota flyktingarna med dåligt underbyggda panikbeslut och försämrade villkor för flyktingarna som om det inte räckte med en strapatsrik flykt mot en osäker framtid med döden tidvis som följeslagare. Jag tycker det finns en viss likhet mellan Lars och Brittas kamp och flyktingarnas försök till ett bättre och säkrare liv.

Nu har jag fått en annan syn på trakterna kring Fatmomakke och Kultsjön. Det vore naturligtvis intressant att besöka Marsliden. Där finnas en kopia av den stuga som Lars Pålsson och hans hustru byggde. Vem vet vart jag styr färden på nästa sommars roadtrip?

Jag kan varmt rekommendera boken, speciellt som den har verklighetsförankring. Bernhard Nord fick sig berättat om familjen Pålsson och den tidens hårda livsvillkor av bl.a. Jonas Larsson som var ett av barnen som gick den långa vandringen till Marsliden vid foten av Marsfjället. I sista kapitelet får Lars Pålsson upprättelse vid Fatmomakke, den kyrkstad som jag i somras besökte. Det var också där jag köpte boken. Sista meningen i boken är i högsta grad aktuell än idag:

”Kunde människorna mötas som bröder, så skulle allt annat gott komma av sig självt”

2015-12-19 Månen 004-1
Du måne klara, som en gång såg Lars och Brittas kamp.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s