En kväll på Arbis i musikens tecken

Lördagskväll besökte jag för första gången Arbis i Vasa (Vasa arbetarinstitut). Folkmusikdagarna i Vasa gick av stapeln senaste vecka och som grädde på moset bjöds till konsert på lördagskvällen i Arbis hus på Sandögatan helt nära Wasa Teater. Visst fanns det också andra musikframträdanden under veckan men jag valde detta tillfälle.

Folkmusikdagarna i Vasa är ett litet arrangemang jämfört med t.ex. Kaustbyfestivalen och Umefolk men jag uppskattar ändå att det finns aktiva människor som engagerar sig och lyfter fram folkmusiken. Som ung hade jag knappast brytt mig om folkmusik men med åren har mitt musikintresse breddats och det är jag glad för.

De om inledde konserten var tvillingsystrarna Jessica och Janeta i gruppen med det passande namnet Double J Twins. Fiol och dragspel är deras instrument och så bra de spelade. Riktigt njutbart och medryckande. De är från Korsholm så de var så att säga i hemsoporna. Tidigare i år har jag också träffat ett par andra systrar som spelar som duo, nämligen Systrami från Sverige. Det var på Kaustbyfestivalen. Tur att det finns återväxt inom folkmusiken.

Från Sverige uppträdde skönsjungande vokalgruppen Irmelin. Även de har jag tidigare hört live och denna gång fick jag tillfälle att byta några ord med Maria Misgeld, en av de tre medlemmar i gruppen. Jag beklagade att det var så liten publik som var närvarande men hon var glad åt de som kom och berättade att en gång i Helsingfors hade det bara kommit 10 personer till en av deras konserter. Så det kunde som sagt ha varit värre. Klart fler än 10 mötte upp i lördags men det hade säkert rymts lika många till i salen. Synd att folk missade ett sådant tillfälle att uppleva fin musik till ett billigt pris. Som friherre gick jag in för resonabla 7 europenningar.

Irmelin hade tidigare på lördagen kört en workshop i stämsång. Som avslutning på deras framträdande kallade de upp deltagarna på scen och tillsammans sjöng de några låtar från dagens övningar. Vackert!

Som avslutning spelade MäSä-Duo, två finskspråkiga herrar från Ilmajoki i södra Österbotten. De kunde minsann hantera fiol och dragspel till taktfast stampande i golvet. Inga ledsamheter där inte. Även dessa har jag sett och hört tidigare. De talade enbart finska och jag tror inte jag var ensam om att missa en del av deras skämt och poänger. För det hör ju till att berätta och dra en och annan lustighet mellan låtarna. Nåja, musiken var det huvudsakliga.

En riktigt fin kväll tyckte jag. Kaffeservering mitt i kvällen för den som ville.

Nu är det bara att vänta på Umefolk i slutet av februari. Jag har redan boka hotell och väntar med spänning på vilka som kommer att spela och uppträda där. Umefolk brukar leverera så jag är lugn, det blir vinterns stora händelse.  Det är en stor fest som präglas av folkmusik av alla de slag men det är inte enbart den traditionella folkmusik som hörs. Utbudet är verkligen varierat och inledningen med mäktiga Allspelet får inte missas! Allt från barn och ungdom till garvade spelmän och –kvinnor. Med eller utan knätofs; de flesta är helt vanligt klädda.

Så varför inte fundera på att uppleva Umefolk senare i vinter? För oss i Österbotten är det bara en färjetur bort till ett dygn eller ett två med fest och musik i Björkarnas stad. Fundera på saken, den 23-24 februari händer det! Jag lovar, det blir riktigt bra!


Double J Twins

Irmelin

MäSä-Duo

Umefolk 

Systrarna Jessica och Janeta Österberg från Korsholm är utbildade i klassisk musik men spelar nu mest folkmusik. Egna eller andras låtar i olika arrangemang.
Skön stämsång av Irmelin. På deras hemsida finns hel del smakprov att lyssna till. ”Gammelkäring” är min favorit.
MäSä-Duo fick det verkligen till att svänga. Där sparades inte på krutet.
Till sist en bild på interiören hos Arbis.

 

Annonser

Militärminnen

Härom dagen skedde en allvarlig olycka i Ekenäs när ett militärfordon krockade med en rälsbuss och fyra personer omkom. Tre var beväringar varav två från Pampas. Olyckan skedde vid en obevakad järnvägsövergång i dåligt väder. Det är ett tungt meddelande som de förolyckades familjer och vänner fått ta emot och händelsen har skapat stor uppmärksamhet i Svenskfinland.

Finland har genom åren behållit sin allmänna värnplikt där också kvinnor kunnat delta som frivilliga. De allra flesta klara sig bra genom denna tid men ibland händer olyckor som t.o.m. förorsakar dödsfall.

När jag gjorde lumpen på 70-talet i Nylands Brigad i Dragsvik, Ekenäs, (den svenskspråkiga militära enheten i Finland) var jag också med om ett olyckstillbud som kunde ha slutat med katastrof.

Jag tjänstgjorde i Granatkastarkompaniet (GRK) och vi hade övning i Syndalen där vi bl.a. sköt serie med granatkastarna. Det innebar att vi matade på så många granater som det var möjligt. En man placerade granaten i eldröret, granaten gled ned till botten och flög sedan iväg. Proceduren upprepades snabbt. Den som laddade granaten vände sig om för att få nästa granat så han hade ingen koll på om granaten verkligen flög iväg, mycket oljud och smällar som det var runt omkring.

Det var just det som hände, en granat flög inte iväg utan blev kvar inne i granatkastaren. Det som nu kunnat hända var att följande granat laddats, glidit ned i röret med den troliga påföljden att båda granaterna exploderat inne i röret. Det hade blivit en smäll utan like och hur det gått för oss som befann oss i närheten kan vi bara spekulera om. Jag vill minnas att det var skarp ammunition vi sköt med. Som tur var upptäckte en av oss beväringar att granaten inte flög iväg och hann stoppa följande laddning med ordern Tuli seis (Eld upphör). I sista stund upphörde eldgivningen från vår granatkastare och ingen fler granat laddades. Jag kan kanske tacka min lyckliga stjärna att jag sitter här ikväll och knappar in denna blogg? Den som upptäckte vad höll på att ske och som fick stopp på laddningen blev befordrad, fick extra permission och troligtvis också någon utmärkelse om jag inte minns fel. En allvarlig händelse var det.

En annan gång var jag med om en övning där vi skulle passera över en sjö med landstigningsbåtar. Vid stranden var det ganska många båtar som skulle iväg, även tunga amfibiefordon som för egen maskin skulle ta sig över sjön. En båt startade och körde iväg men just när den var en kort bit från stranden så började den brinna vid motorn och den stannade. Elden spred sig snabbt i båten och de som befann sig ombord måste hoppa i sjön för att rädda sig. Om de hade flytvästar minns jag inte men alla klarade sig iland och ingen större skada skedde förutom att deras utrustning brann upp. Som tur var skedde det inte på öppen sjö.

Nåja, detta var småsaker jämfört med ett riktigt krig. Likväl är det stor sorg för de anhöriga som drabbas när och om olyckan är framme.


Fyra döda och elva skadade i allvarlig olycka vid plankorsning i Raseborg 

Här en bild från 70-talet när jag gjorde lumpen. Denna gång håller jag i granaten. Vad kompisen hette har jag glömt bort. 
För att återgå till nutid, här en bild från i morse när jag motionerade Nelly. -7,3 C som kallast strax innan soluppgången.

Spårsnö

Gå bakom ryggen, heter det. Med det menas att någon snackar skit om en eller gör något i lönndom som oftast inte tål dagsljuset. Eller så kan man ta det bokstavligt.

Igår kväll kom så den första snön. Nelly såg lite förvånad ut när hon stack ut nosen genom dörren för att få sin sista dos frisk luft inför natten. Hon gillade det inte för efter bara några minuter började hon gnälla och ville in.

I morse (torsdag) var landskapet inbäddat i ett mjukt, vitt täcke. 15 cm snö hade kommit under natten. Riktigt vackert trots mulet väder och fortsatt lätt snöfall under förmiddagen. Jag skulle till om med kalla det ett riktigt fint fotoväder. Mycket fotograferande hann jag inte med för jag satte igång med att byta till vinterdäck. Det gick ovanligt smidigt. Samtidigt förstår jag att folk kan få ryggskott vid sådana övningar.

Sedan hade torsdagsklubben möte och det tog en god stund för det gavs ju tillfälle att utbyta tankar och funderingar i mer eller mindre viktiga angelägenheter. Fast jag höll på att somna mitt i konversationen. –  Tex-Mex-gryta blev mitt val denna dag. Gott!!

Efter det blev det en körning till Vasa – trots dåligt väglag på vägen som går genom byn – eftersom jag hade ett ärende som behövde klaras av idag. Samtidigt besökte jag Fotocenter för att se om de kunde skaffa en reservdel till mitt fotostativ som gått sönder. Troligtvis under senare delen av min Lofotenresa. Få se om det lyckas att få denna nödvändiga lilla del eller jag måste köpa nytt stativ?

Efter hemkomsten blev det spatsertur med Nelly ned till byn för att kolla postlådan. Vi hade gått några minuter nedför backen mot byn när Nelly plötsligt stanna upp och blev liksom helt perplex. Hon tittade sig omkring och svängde sedan om och tittade bakåt varifrån vi kom och började ursinnigt skälla. Precis som om hon sett ett spöke. He, he, det skojade jag med henne om för jag såg inte ens en kråka eller än mindre en korp. Hade hon blivit inbilsk?

När vi kom tillbaka så såg jag färska spår i snön ca. 50 meter från det ställe där hon förut fick sitt skällanfall. Spår av ett klövdjur, troligtvis en hjort som passerat vägen alldeles bakom min rygg utan att jag sett den minsta skymt av djuret. Jag är helt säker på spåren inte fanns där tidigare. Är det inte att gå bakom ryggen när man minst anar det?

Senare såg jag också andra spår i snön som inte är så trevliga men det får vi utreda vad det är.

Snöröjning blev det också denna dag. Tung snö som inte var så rolig att jobba med. Men Nelly hann jag paja även om jag inte hann med allt snöarbete.
Eken har ännu inte gett sig utan ståtar fortfarande med vackra guldgula löv mitt i snörasket.

Fint besök

Hon är kvällstrött verkar det som. Redan vi tiotiden igår kväll intog hon sin sovstol och sedan var hon helt stilla till fyra på morgonen. Då kom hon fram till min säng, liksom för att kolla om jag var kvar, sedan gick hon och lade sig igen fram till 05.45 när telefonen väckte oss.

Jag har Nelly på besök en tid. Nelly är en nätt, liten hund, rasen kan jag inte uttala mig om för det är jag dålig på, men sällskaplig och lättskött är hon. Noggranna instruktioner om maten har jag fått så det är enkelt och rastningen sker också regelbundet.

I morse vid halv nio gick vi en liten promenad ned till byn. Det skall nosas här och var och speciellt vid uppfarten till grannen som också har hund. Det viktiga är att alla bestyr utförs. När vi sedan kommer hem kör vi roliga stunden. Det innebär att jag skall jaga henne, med sin favoritleksak i munnen, runt köksbordet 10 varv. Inte en chans att jag skulle hinna nappa till mig favvisen.  Ett litet kast med huvudet och sedan smiter hon in under bordet för att komma ut på andra sidan. Mest motion får jag.

Någon linslus är inte Nelly. Hon har en fenomenal förmåga att försvinna när kameran plockas fram och att få henne att snällt posera är nästan en omöjlighet. Hon hinner nästan alltid vända bort huvudet eller så bara går hon. Jag hittade en bild från i somras när jag hann överraska henne. Nåja, någon bild skall vi väl få dessa dagar. Jag tror jag väntar lite och ser om det kommer snö för då syns hon så mycket bättre. Inte alls om grannens katt Lisa som är nästan helvit.

Temperaturen låg kring noll i morse men det kändes som -20 eftersom en envis vind låg på från öster. Snö väntas snart så vi kan väl med fog säga att vinterhalvåret är här. Däckbyte står också på agendan den närmsta tiden och vinterhastighet på våra vägar införs på torsdag. Vi tar det med ro, Nelly och jag.

En stilig dam är det, Nelly-Pelly som jag kallar henne

Video från Lofoten

Jag har idag knåpat ihop en video från min roadtrip till Lofoten i september. Den finns nu att se på Tuben. Det är en blandning av tidigare publicerade bilder och videos från Bruntes instrumentbräda. Fler bilder från Lofoten finns också på min Flickr bildsida. Min tidigare video från Norrland med tillhörande Flickr katalog finns längre ned i bloggflödet. Därmed anser jag mig mer eller mindre klar med min enveckas rundtur i Norrland och på Lofoten.

Jag använde min Canon 6D för stillbilder och GoPro Hero för videos från bilen. Hyfsad kvalité på filmerna tycker jag själv samtidigt som jag ser en klar skillnad på en video filmad i 4K. Det är liksom nästa steg i utvecklingen. Aldrig verkar tekniken komma till vägs ända. Alltid lite bättre, lite mera finesser, bättre prestanda.

Drönarna har också gjort sitt stora intåg och nu kan man få bra drönare med kamera till ett överkomligt pris. Visst är det snyggt med fina bilder från ovan men frågan är om jag skall hänga på racet med ständigt mera avancerade videos. Det tar också en hel del tid att sammanställa en video samtidigt som det är väldigt kul. Det är en skapande process både under filmningen och vid klippningen.


Roadtrip Lofoten september 2017 på Flickr – 103 bilder

Bettan

Oj, jag har nästan inte alls berättat om min nya följeslagare på vägar och turer. Som ni vet så fick gamla Brunte respass för någon vecka sedan när motorn fick fel och jag ansåg att det inte var värt att sätta mera pengar på honom. Så det fick bli skroten.

Istället inhandlades raskt en ny bil och denna gång blev det Bettan som får göra mig sällskap, förhoppningsvis många år framöver. Det blev en Mazda 6 av 2006 års modell, halvcombi. Jag hade annars tänkt att i lugn och ro titta mig omkring och se vad markanden bjöd men nu blev det att ta första bil jag gillade.

En riktigt trevlig bil att köra, pigg och lättstyrd. Ganska bra utrustad och med dragkrok. Ända minuset är att den har lite högt ljud i kupén men det får jag kanske vänja mig vid. Eventuellt kan val av däck också har sin inverkan.

På tal om ljud så har den radio och CD-spelare men ingen USB- eller AUX-ingång. Annars bra ljud i högtalarna men vem lyssnar på CD nu för tiden i bilen eller annorstädes? Nåja, jag skaffade en radiosändare till uttaget för cigarettändaren och på den kunde USB-minnet anslutas. En ledig frekvens hittades och nu kan jag åter njuta av musik som jag själv valt. Över 700 låtar och ytterligare 300 låtar borde det finnas plats för. Enda nackdelen med radiosändare i bilen är att frekvensen kan vara upptagen på annat ställe i landet och då blir det störningar. Vi få se om det blir stora problem eller om det går att lösa.

Vi har också haft vår första dust, Bettan och jag. Båda halvljusen slocknade så det blev att byta brännare. Inte helt lätt må jag säga. Trångt och besvärligt på vänster sida. För att komma åt i vänster sida måste två clips lossas från skärmkanten samt tre skruvar undertill så att jag kunde tränga in handen innanför innerskärmen. Först då fick jag tag i brännaren.

Skruvskallen till ena clipset var också mosat så det fick jag köpa nytt. Vad tror ni det kostade? Hela 6 europenningar för en sketen liten plastbit med skruv.  T.o.m. försäljaren tyckte att det var dyrt. Själva brännaren var billigare. – Nåja, nu lyser det åter och allt är frid och fröjd.

Så ser ni Bettan och mig ute på vägarna så håll undan eller trampa gasen i botten! Fast å andra sidan har jag kört riktigt lugnt och sansat för att riktigt få njuta av själva körningen. För att dra ut på tiden, så att säga. Och tid har jag för det mesta, friherre som jag är.

En bild på skönheten får jag väl också bjuda på. Snygg färg eller vad tycks?

Sameblod

Ikväll tittade jag filmen Sameblod som jag beställde hem på DVD. Det är en film som jag tycker är värd att ha i min lilla samling av filmer.

Den handlar om en samisk flicka på 1930-talet som vill lämna den samiska tillvaron med renskötsel och nomadliv. Hennes dröm är att studera i Uppsala och bli lärarinna. Att lämna sin samiska identitet. Hon vill inte vara det cirkusdjur som hon uppfattar samernas förhållande till svenskarna är. I ett tidigt skede i filmen blir hon bokstavligt talat märkt för livet vilket kanske påverkar hennes beslut.

Filmens första del handlar om de samiska barnens tid i internatskolan och den rasbiologiska undersökning som genomfördes av framför allt Herman Lundborg. Till viss del är den delen av filmen lite förutsägbar men när hon rymmer till Uppsala blir det mera spännande och intressant.

Förutom belysningen av diskrimineringen av samernas och deras särbehandling så handlar också filmen till stor del om en ung kvinnas frigörelse från familj, traditioner och förväntningar. En av filmens starkaste scener utspelar sig i Uppsala när hon blir ombedd att jojka. Den scenen uttrycker oerhört mycket hennes utsatthet i det svenska samhället och också den skam hon känner över att vara same.

Jag uppfattar Ella Marja som stark och begåvad men samtidigt rörande naiv.

Filmen är inte mångordig och pratig men skickligt filmad säger skådespelarnas agerande mera än tusen ord. Se den om ni har möjlighet, den ger mer än bara underhållning för stunden!

Här passar kanske en bild av Kultsjön i Vilhelmina med Marsfjällen i bakgrunden.