Födda och dödda

Födda år 2018 är jag ganska snabbt klar med. Vad jag vet så har ingen i närmaste släkten blivit född senaste året och då menar jag syskonbarns produktion och dylikt. Berömdheter i övrigt kan jag inte uttala mig om för bebisar är i allmänhet inte berömdheter automatiskt om de inte är av kunglig börd och det orkar jag inte befatta mig med; sedan må de vara hur näpna som helst.

Avlidna i släkten är det bara en år 2018, make till en kusin, och alltså inte alltför nära. På så sätt har vi skonats från sorgebud inom närmaste familj och släkt.

Däremot har en massa kändisar dött. En hel del känner jag till namnet och ytligt vad de sysslat med, andra är mera bekanta men de flesta i Wikipedias lista över avlidna 2018 vet jag ingenting om.

Jag vill dock nämna några namn som betytt något för mig eller som jag känner närmare till och vill lyfta fram.

25 mars – Jerry Williams, 75, svensk rocksångare. – Kanske inte min stora idol men ändå en känd rockare av den gamla stammen. Han gav järnet till det sista.

3 april – Barbro ”Lill-Babs” Svensson, 80, svensk sångerska – Lill-Babs, naturligtvis, en av de verkligt stora stjärnorna i kungariket. Hon hade många kända låtar från 60-talet och hon var ju ett fenomen och en underbar människa.

20 april – Tim ”Avicii” Bergling, 28, svensk discjockey, musiker och musikproducent – Blev egentligen närmare känd för mig först när han dog. Visst kände jag till hans musik till viss del men det var uppmärksamheten kring hans död som gjorde att jag fick upp ögonen för hans person. Kanske det mest uppmärksammade dödsfallet i Sverige 2018?

22 maj – Philip Roth, 85, amerikansk författare – Har jag stiftat bekantskap med genom de böcker som jag läst av honom.

8 juni – Per Ahlmark, 79, svensk folkpartistisk politiker, partiledare 1975–1978, statsråd 1976–1978 och författare – Den politiker som visade mig vad liberalism är. Jag uppfattade honom som ideolog och övertygande debattör. Jag har inte alltid röstat liberalt med det är i de tankegångar som Per Ahlmark presenterade som jag har min politiska hemvist. För tydlighetens skulle är det inte nyliberalismen jag anammar utan en liberalism där varje människa har största möjliga frihet utan att trampa på andras frihet. En avsevärd skillnad vill jag påstå.

11 augusti – V.S. Naipaul, 85, trinidadisk-brittisk författare, nobelpristagare i litteratur 2001 – En författare jag läste långt innan han fick Nobelpriset i litteratur.

30 september – Kim Larsen, 72, dansk sångare, musiker och låtskrivare – En av mina stora favoriter inom musiken. Mycket fin och bra musik som den mannen var upphov till!

Ett hedersomnämnande får Edwin Hawkins, 74, amerikansk gospel- och R&B-musiker som dog 15 januari. Kanske mest känd för låten ”Oh Happy Day” från 1969.

Inte så många dödda kändisar ändå som jag tar med på min lista men en viss betydelse har de haft för mig. Vilken är den/de kända eller okända person(er) du vill lyfta fram som gått bort 2018?


Avlidna 2018 – Wikipedias lista

Efter stormen

Sällan har jag sovit så dåligt som senaste natt. Elektriciteten försvann igår kväll 21.20 och sedan var det ett evigt av och på ända fram till idag eftermiddag när läget äntligen stabiliserade sig. Ibland var elen borta i någon timme, ibland ett par minuter. Jag kan icke räkna dem alla, de elavbrott av stormen vi fått.

Nordanvinden hade fritt spelrum och den öste på med närmare orkanstyrka i byarna. Jag låg där i mörkret kring midnatt och försökte identifiera alla ljud som hördes i huset. Det knakade och knäppte, pep och skrek, bullrade och jollrade, ryckte och rev. Att ett gammalt hus kan ha så många läten.

En annan sak som bidrog till den dåliga sömnen var mitt ryggonda. Det var inte den värsta sorten som när man känner att en kniv sticks in i ryggen vid minsta rörelse men besvärande nog när jag skulle vända mig i sängen. Jag lyckade slumra någon stund under natten men någon riktig sömn var det inte tal om.

På morgonen kändes det ännu värre i ryggen och jag hade svårt att ta mig upp ur sängen. Eller rättare sagt, jag kom gott på benen, men sedan tog det flera minuter innan jag kunde räta upp mig och känna hur smärtan gav med sig. Stel och styv som en pinne var jag också.

Nå väl, på fötter gick det något så när; värst var att komma på fötter. Någon motion och skogsarbete idag var bara att glömma men jag tog mig i alla fall en tur med bilen i trakten för att inspektera förödelsen efter stormen. Tja, inte såg jag så mycket. Några omkullblåsta träd och en himla massa torra barr som låg på snön. Inte mera? Var det en storm i ett vattenglas eller mycket skrik och lite ull? Jag hade förväntat mig åtminstone fällda träd i kanten till alla nya kalhyggen. – Vi klarade oss relativt bra, Åland fick ta det värsta.

Som sagt inte många omkullblåsta träd i våra trakter men av de få som jag såg så hade naturligtvis två blåst omkull på min trådantenn i skogen. Just precis där. Inget jag kunde fixa idag men kanske i morgon. Efter att ha smort ryggen med salva och tillbringat några timmar i soffan idag eftermiddag så känns det faktiskt lite bättre i ryggen och visar jag näsan utanför ytterdörren hörs inte ett knäpp. Livet går vidare!

Efter stormen.  I Hellnäs sund gick inga vågor höga.

En torrgran som lagt sig över vägen. Mera dramatiskt än så såg jag inte.

Där under ligger min antenn. Inget jätteträd men varför just där?

Halvtaskig start på det nya året

Även om nyårsafton firades solo allena, i stillhet och utan smällar och skott så blev nyårsdagen inte fullt lika bra. Dels hade det kommit ca. 10 cm blötsnö och till på köpet när jag skulle ut på min motionsrunda mitt på dagen och drog på mig jackan så högg det till i ryggslutet, alldeles ovanför eller i skinkorna. Kändes alldeles stelt, trött och ömt. Bara så där som en blixt från klar himmel en januaridag.

Jag brukar sällan ha ryggont så jag tog det med ro och hämtade snöskoveln och tänkte: lite gymnastik i snösvängen kanske hjälper bort det onda. Jag skottade en liten bit men beslöt att inte riskera något utan gick mig en sväng i blötsnön på vägen. Motionera mera är för övrigt kanske mitt enda måste-nyårslöfte. Som hjälp har jag appen Sportstracker i telefonen som hjälper mig att hålla kolla på mina ansträngningar. Tyvärr glömde jag bort att använda den nästan hela sommaren så den visar inte rätt på årsbasis. Men nya tag och det fina är att jag kan se och hålla koll även i datorn. Det är liksom lite lättare att komma igång då.

Sister Jane bjöd på pannkaka på kvällskvisten och jag knallade ned till dem. Smaskens med vispgrädde och jordgubbssylt. Inte så stort besvär med ryggen just då men nu senare på kvällen känns det inte så bra. Hoppas, hoppas, att det går snabbt över och jag inte blir hindrad i mina planer för kommande vecka.

Planer, ja. För 2019. Lätt att lova en massa så det ger jag mig inte in på men motionera mera är ändå ett löfte jag tror mig kunna hålla. Cykla mera också.

En rundresa i Finland till sommaren ligger också nära till. Jag har inte turistat speciellt mycket i Finland och det vore kul att göra en road trip mot sydost, upp längs östgränsen mot Kajana och tillbaka till Österbotten. En natt på Fjäderägg strax norr om Holmön skulle också vara kul. Kanske till midsommaren. Vi får se. Närmast på kommande är Umefolk i februari. Det är i alla fall säkert.

Stormen rycker och river i huset ikväll och för en tre kvart sedan for elektriciteten.  Snö lovas också så få se hur länge vi är utan elen. Eldat har jag gjort så det är varmt och skönt i stugan. Bara att ta de lugnt och i värsta fall får jag gå och lägga mig och i pannlampans sken läsa några sidor i senaste boken jag köpte. Sara Lidman: Bära mistel.

Som sagt, inte den bästa starten på det nya året men det är inte värre än man gör det. Det kunde vara bra mycket sämre!

Inga aktuella bilder eftersom  de befinner sig på extern hårddisk och den är utan ström men vi tar följande i repris.

Jag undrar hur renarna på Stekenjokk har det ikväll. Förhoppningsvis är de nere vid vinterbetet men mörkt och stormigt kan det vara även där. Bilden är från september.