Reflektioner

Boken som skapade ett dilemma

Det var när jag googlade på ordet ”underprivilegierad” som jag hittade författaren, förra Akademi-ledamoten och ständige sekreteraren Lars Gyllensten. Jag fann följande mening som han skapat: ”De underprivilegierade – kallar vi dem, för att lägga en mask över vad det är frågan om: nöd, exploatering, cynisk egoism, undanhållande om inte utsugning”.

Jag vet inte mera om honom än vad vad Wikipedia förmedlar men det smakprov på hans stil och språk som jag fick gjorde att jag idag klickade hem min första e-bok: ”Anteckningar från en vindskupa”. Den verkar djupsinnig men på ett lätt sätt. Begriplig och klok är mina första intryck. Jag får en viss känsla av Henry Miller när jag bläddrar i min första Gyllensten.

Så var det detta med e-boken som format. Många har gått över till e-bok eller ljudbok men jag har hårdnackat hållit fast vid de vanliga pappersböckerna. Mina bokhyllor börjar bli fulla och kan man döstäda bort böcker man köpt, läst och håller som ett kärt minne? En och annan ljudbok har jag hört men e-boken är ny för mig. Hur blir det om jag inte kan placera vad jag läst i bokhyllan som en påminnelse om vad jag läst? Kommer jag att glömma mina böcker (vad jag läst) om jag inte åtminstone en gång emellanåt låter mina ögon glida längs kända titlar i bokhyllan?

Hur är det att läsa på datorskärmen? Nja, inte så bra för mig för jag vill ligga och läsa. Formatet .epub verkar ändå behagligt i webbläsaren MS Edge.

Adlibris, varifrån jag köpte boken, har en egen läsplatta som heter Letto Frontlight för 109 europenningar och den nyaste modellen Letto Frontlight 2 Black för 139,00. Verkar ha fått bra betyg.  Dessa bokläsare, som är enkom avsedda för böcker har långa batteritider, är skonsamma mot ögonen och känns som en riktig bok i handen. Eller kan man läsa på vanlig tablett? Någon som vet och har åsikter om detta?

Jag har också kommit fram till att livet är för kort för att läsa ointressanta och tråkiga böcker. Just nu läser jag ”Lev livet längre” av Johan Frostegård. Den handlar om evolution, hälsa och hur man förlänger livet. Den är kanske inte den jag hoppades på men jag har tragglat mig fram till halva boken i hopp att den skulle bli mer fängslande och intresseväckande. Den har ännu inte gett svaret på hur man lever livet längre. Kanske det kommer på sista sidan? Frågan är om jag skall smyga den till sidan och istället ta mig an den nya e-boken? Jag gillar inte att ha halvlästa böcker liggandes men tiden rinner bort. Det finns så mycket väsentligare som borde läsas/göras än att läsa halvintressanta böcker.

En black om foten för mig är att jag läser långsamt. Kanske kunde jag bli snabbare att läsa om jag läser e-böcker på en riktig läsplatta? Ibland vill jag anteckna något jag läst i en bok. Det tar tid, speciellt om jag läst något kvällen innan och sedan måste leta upp det på nytt i boken och manuellt skriva ned det jag fångat. I en e-bok, eller i en vanlig webbläsare, borde jag kunna kopiera textavsnitt eller meningar på ett enkelt och snabbt sätt. Eller markera med färg? Onekligen låter det frestande att införskaffa en läsplatta samtidigt som det är ytterligare en attiralj bland alla andra elektroniska mojänger att hålla reda på. Ännu fler batterier att ladda.

Varför måste människan läsa? Eller, måste och måste; ett är ett måste, att andas. Jag hade en arbetskamrat en gång i tiden som berättade att han hade läst en enda bok i hela sitt liv och det var en rent traumatisk händelse. Och han levde i all välmåga och talets gåva hade han. Han behövde inte fundera på om han skulle köpa en läsplatta eller inte.

Några bilder från år 2009, tio år tillbaka i tiden

Vad blev det av flickebarnet?

Inga bilder som direkt hör till själva inlägget men man tager vad man haver.
Sedan kan man ju alltid roa sig med att gissa från vilken stad bilderna kommer. Så mycket kan jag säga att det är en läsande stad med många boklådor.


Lars Gyllensten – Wikipedia

Underprivilegierad – sökning på Google

8 kommentarer

  • Erik Forsling

    Det verkar tango, det verkar Argentina, det verkar Buenos Aires. En lika vacker ung kvinna som hon med röda hatten – lika mörkare armar bara, men med vitt linne – spontansamtalade jag med för några timmar sedan. Det var hon som frejdigt inledde ett helt oskyldigt samtal vid bardisken på Katalin i Uppsala. Jag blev så förvånad, för jag hade sett henne susa förbi tidigare, och redan då beundrat hennes skönhet, men definitivt inte tänkt att tilltala henne. Jag är solitär. Och jag dreglar inte gubbslem över ungdomar som är yngre än mina barn – eller någon ö.h.t. Vi stod av en slump bredvid varandra när jag ville betala min nota för att resa mot Tierp efter mitt sjätte tolvtimmarsskift på GE – fem kvar. Jag skiftade t.o.m. kassa för att snabbare få betala till Mäster. Det var då hon trevligt tilltalade mig. Jag var lite extravagant ikväll, eftersom man får skruva tillbaka klockan en timme i natt. Hon betalade också sin nota, och gick tillbaka mot sitt. Hennes namn var Sabrina.

    Och jag hade just skrivit ett vykort till dig.

    • Per

      Förvisso är det Buenos Aires. Ganska lätt egentligen för i bildernas filnamn finns stadens namn. Tio år sedan jag första gången besökte BA. Dessa bilder är hyfsat bra men när jag rent allmänt betraktar min bildskörd från den gången så kan jag lugnt säga att jag idag presterar bättre bilder. Och allt annat vore konstigt.

      Då förmodar jag att denna kväll var minnesvärd. Min erfarenhet av pubhäng är att en äldre herre inte blir tilltalad alls om det vill sig illa. Och att själv tilltala en yngre kvinna kan uppfattas som gubbslem. Det gäller att passa sig så att min inte åker på en propp, som Hasse och Tage sjunger om i låten ”Stetsonhatt”. Själv är jag hjärtligt trött på alla dessa generationsklyftor och fördomar. Jag vill kunna prata med alla, allt från en bebis till bloggaren Dagny Carlsson, utan att bli misstänkliggjord. Tyvärr finns det en hel del åldersmobbing, allt från gubbjävel till fjortis och är det stor åldersskillnad i ett förhållande tisslas och tasslas det om det också.

      Sabrina, ett vackert namn! Det fanns ju en artist för ett antal år sedan som hette just Sabrina som spelade disko-pop.

      https://youtu.be/i067NlfQm0I

  • Monica

    Jag läser mer e-böcker än pappersböcker nu, mycket beroende på att det är så lättillgängligt. T ex läser jag om en bok som verkar intressant i tidningen, loggar in på bibliotekets hemsida och laddar ner den till min platta. Smidigt och gratis! Lånen kan förlängas. Dessutom kan jag ladda ner flera böcker och ha med på resa, och även ladda ner nya var helst jag har anslutning. För att läsa dem behövs ingen uppkoppling. Min bokhylla är även den överfull…
    Amazon läsplatta är behagligare att läsa på, men kräver belysning, vilket inte plattan gör. Plattformen jag använder är Bluefire Reader.

    • Per

      Javisst, tillgängligheten är ett viktigt argument för e-böcker. Det är lite grann som med musiken via streamingtjänster. Några knapptryckningar bort finns nästan allt det man vill höra. Just därför lyssnar jag idag till allra största del på musik via Spotify. Dock kan det hända att jag vid en konsert kan köpa en signerad CD som ett minne från konserten och/eller för att understöda en mindre känd artist/grupp. Lån från bibliotek har jag inte tänkt på ännu, konstigt nog. Vore kanske dags att testa detta. Eventuellt kan jag provläsa en bok ett antal sidor/kapitel och sedan köper jag boken för att för att ha den permanent i datorn eller i bokhyllan. Eller så blir jag stamkund på biblioteket.

      Förstod jag rätt så måste man registrera sig på Amazon för att kunna använda deras läsplatta, något jag helst vill undvika. Jag har idag ett stort antal konton som jag knappt vet alla gånger vad de är bra för. Vi lever i kontoåldern.

  • annepauline

    Jag har en Adlibris Letto. Ibland läser jag böcker på den och det är helt ok. Ändå är det något som gör att jag helst läser en vanlig hederlig pappersbok. Lyssna på böcker är absolut ingenting för mig. Det går bara inte.
    Böcker har jag så jag kan när som helst öppna ett eget antikvariat, haha. Just nu läser jag Testamente skriven av Nina Wähä. En väldigt speciell bok, den är på över 400 sidor. Jag blev ”fångad” från första sidan av den boken, förstår inte riktigt varför men boken är som sagt mycket speciell och väldigt speciellt skriven. Läs den! På ett eller annat sätt.

    • Per

      Två små frågor: Är det modell Letto Frontlight eller den nyare Letto Frontlight 2 Black och kan man i den markera text eller avsnitt på något sätt? Jag tänker på att ibland vill jag kopiera vissa kortare saker och då vore det bra om jag kunde göra det dagen efter. Jag läser nämligen ofta en stund innan jag somnar.

      Aha, Testamentet skall jag skriva upp. Boken verka ju utspela sig i Tornedalen och redan det bådar gott!

  • annepauline

    Jag har Letto Frontlight. Ojoj, om man kan markera text? Det vet jag inte. Undrar var jag har instruktionsboken. Det borde stå där. Det ska visst finnas en massa finesser som jag aldrig använt mig av. Ungefär som alla dessa finesser på elektriska tandborstar, haha.

    • Per

      Då blir det till att konsultera instruktionsboken. Kanske också den om elektriska tandborsten? 🙂 Det kan finnas någon nyttig finess där också.

      Bloggen har annars legat nere ikväll pga kabelbrott i Vasa men nu är vi åter på banan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »