Böcker

Något man kan ägna sig åt under pandemin är läsande av böcker. Böcker finns ju tillgängliga på nätet, både vanliga böcker och elektroniska böcker: eböcker eller ljudböcker. Även på bibliotek om det inte är stängt; så kan det också vara. Nu verkar myndigheterna vilja stänga ned allt trots att Finland har bästa smittläget i hela Europa.  Snacka om nitiskhet. – Förra inlägget gled in lite på detta med böcker och vad passar bättre än att fortsätta på samma tema.

Det stora bokverk jag åsyftade i förra inlägget är Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt”. Hela 3200 sidor har detta mastodontverk men så kommer det till en volym med resuméer och register så totalt blir det ungefär 4000 sidor. Puh, hur länge kommer detta att räcka, speciellt när jag läser långsamt och också ibland läser om stycken eller antecknar och kopierar text? Till på köpet är inte Proust direkt lättläst. Vi får se, det får ta den tid det tar, troligtvis åratal.

Verket finns inte att köpa som vanlig bok men som ebok finns det till priset av 11,95 europenningar vilket är mycket billigt. Jag beställde hem laddningen i söndags så den saken är avklarad. Frågan är nu om jag skall köpa en platta, enkom eboks-läsare eller använda min telefon. Det sista har jag redan testat och det fungerar riktigt bra så vete fåglarna om det inte blir så att jag nöjer mig med telefonen. Jag är rädd för att en platta är för stor och tung när jag ligger och läser, något som jag gör nästan alltid. Risken finns också att plattan, som ändå kostar en 2-300 europenningar, mest blir liggandes och används inte till mycket annat än läsning. Då vore det bättre med en eboks-läsare som är mindre till formatet.

Från en ebok kan man också enkelt kopiera text om man så vill.

Jag hade sedan tidigare en ebok, nämligen ” Anteckningar från en vindskupa” av Lars Gyllensten och den går förvånansvärt snabbt att läs i telefonen så den skall jag läsa först och sedan blir det Proust. Så fort jag har en stund ledig, var som helst, kan jag ta telefonen och läsa några sidor vilket inte är så lätt när det gäller en vanlig bok.

På nattduksbordet ligger en vanlig bok ”dröm natten till idag” av Anna Järvinen och den har jag också påbörjat. Den fick jag av sister Jane som julklapp trots att vi inte skulle byta julklappar. Jag kommer alltså att läsa vanliga böcker som huvudrätt och Proust som efterrätt. En annan pappersbok är på inkommande, nämligen ”Antonius pojke” av Elis Nilsson.

”Antonius pojke är en berättelse om ett sockenbarns uppväxt i byarna runt Kultsjön, Malgomaj och Vojmsjön under åren 1912 till 1931. Berättelsen handlar om fattigdom och utsatthet, men vittnar även om lokalsamhällets sammanhållning och hjälpsamhet, en sammanhållning som dock inte gällde alla och inte sträckte sig över alla gränser.” – utdrag från Adlibris hemsida.

Så har jag i dagarna avslutat läsningen av ”Heiman”, författad av Ann-Luise Bertell. En bra bok som kan rekommenderas. Den handlar om Elof och hans hustru Olga i österbottnisk byamiljö under 1900-talet. Byanamnen känns igen och storyn kunde ha skett i vilken österbottnisk by som helst. En del handlar om Elofs upplevelse under kriget och hur det påverkar hans liv efter kriget med bland annat för mycket supande. Just dessa krigstrauman borde utforskas mera och skrivas om. Trots supandet tillsammans med hans vän och granne Viktor så lyckas ändå Elof rätt väl i vad han företar sig. Han gick också i borgen för ett lån som Viktor tog vilket kunde ha slutat väldigt illa eftersom Viktor var en slarver och suput.

”Jernbanan” av Sara Lidman är ett bokverk som gjorde djupt intryck på mig och blir som referens när jag läser andra liknande romaner. Jag kan konstatera att Jernbanan är i en klass för sig. Visserligen är Heiman en bra och lättläst bok men ibland fick jag känslan att vissa saker fick för lite skrivning och för enkel lösning. Till exempel när Viktors lån skulle betalas såg det inte ljust ut men så plötsligt dök ett arv upp från en faster i Sverige som räddade hela situationen. Jag hade också gärna sett en djupare beskrivning av förhållandet mellan de båda bröderna Elof och Ivar. Ivar som flyttade till Kiruna och blev socialdemokrat medan Elof förblev landsbygden trogen och där heimanet var hans trygghet och livsverk.

Olga var en av dessa strävsamma och kloka kvinnor som var och fortfarande är nödvändiga i våra österbottniska byar. Hennes metod för att få slut på makens supande var både effektivt och icke särskilt väldoftande. Ibland behövs radikala åtgärder.

Vad har du för bok på nattduksbordet just nu och finns det fler i pipelinen?

En bokhandel i Paris 2010. Shakespeare and Company vill jag minnas.

Helt uppåt väggarna i Paris 2010. Marcel Prousts födelsestad. Eller i alla fall väldigt nära.

Marcel Proust – Wikipedia