Så är lyssnandet i gång
Skam till sägandes så somnade jag mitt i Lena Philipssons sommarprat. Det är livsfarligt att lägga sig i soffan för att läsa, lyssna på musik, titta på TV. Efter en stund sover jag. En riktig snarksoffa! Men jag behöver inte köpa sömnpiller om det skulle finnas behov av sådant. Jag kom på att bäst för att lyssna på Sommarprat och andra radioprogram är att klippa gräset eller sätta sig vid bordet under körsbärsträdet. Då kan jag lyssna och förbli vaken.
Lenas sommarprat var helt ok. Vet ni, jag tyckte hon lät och pratade som Astrid Lindgren när hon lästa sina böcker om Emil och Pippi och vem det nu var. Men så är Vimmerby och Vetlanda, deras födelsestäder, rätt nära varandra i Småland.
Lena pratade inledningsvis om att inte titta folk i ögonen, att vända bort blicken. Jag kan instämma med henne att också jag behöver mycket egentid, är något av en ensamvarg, och när jag går på stan så tittar jag gärna på folk och iakttar dom, funderar vem de är och vart de är på väg men jag är också beredd att ta kontakt och inleda samtal om tillfälle ges. Lena däremot vänder bort blicken och tittar i gatan när någon kommer för nära och blickar riskerar att mötas. Just detta att folk inte tittar en i ögonen finner jag irriterande, speciellt om jag pratar med dem. De tittar åt annat håll som om jag inte finns även om jag hör att de framsäger ord till mig. Möjligtvis kan de vara blyga men jag känner mig nästan mobbad när folk vid samtal inte tittar mig i ögonen. Som om jag är luft. Och så har vi detta med att vara introvert och extrovert, vilket kan förklara en del.
Lena Ph var drillad hemifrån att inte vara med på foto, hela familjen var sådan. Också något som kan störa mig. ”Inte skall jag vara med på bild” och så smiter de i väg som en hal tvål. Men vad då, inte går väl folk sönder eller råkar illa ut för att vara med på en bild. Vissa människor har en speciell förmåga att på gruppfoto ALLTID försvinna bakom någon annan så att man bara ser ett öra eller en hårtofs trots att man som fotograf instruerat och anvisat hur folk skall stå. Vi fototillfället är de ändå borta. Också fotoskräck, eller skall vi hellre kalla det fotoovjlja, kan också bero på blyghet eller att de skäms för sin person och sitt utseende. Eller att de inte vill framhäva sig själv, ”inte skall jag…”. Och så har vi de som alltid blundar på foto, haha… Nåja, folk får vara som de är och man får respektera de som inte vill vara med på bild (en del kan ha sina praktiska orsaker) men jag tycker det är ett intressant fenomen att vissa springer sin väg så fort de ser en kamera medan andra är rena linslusar. Som töserna jag tog bild av när jag besökte Malmö i maj. De flesta är ändå rätt fotovänliga.
På tal om bilder och kamera så tappade jag min bloggkamera i golvet på midsommaraftonen. Idag är den som en död sill, inte ett pip hörs eller syns från den. Den råkade redan i vintras ut för en smäll när jag halkade omkull på nysnö ovanpå en isfläck. Höger ben fick sig en rejäl kyss men kameran kunde lappas ihop med tejp (skärmen lossnade) och fungerade ändå bra tills dödsögonblicket i lördags. En liten behändig bloggkamera med ungefär samma prestanda kostar idag 5–700 europenningar. Jag har kvar min systemkamera men den orkar jag inte släpa med mig hela tiden och mobilkameran tar hyfsat bra bilder men ändå inte lika bra som bloggkameran. Surt, speciellt som Bettan har börjat läcka vatten från AC:n inne i kupén och skall in på akuten i morgon. Är det inte det ena så är det det andra!
Jodå, jag återupptog lyssnandet av Lena Philipssons sommarprat och hörde hela programmet samt lyssnade på ett till, Diamant Salihus sommarprat. Det lustiga var att jag kollade mitt blogginlägg när det blev dags att lyssna på sommarens första Sommarprat och då hade serien redan startat ett par dagar tidigare. Så fort tiden och sommaren går! Strax är juni månad förbi och igår kom en påminnelse på FB om en årligt återkommande träff i Jakobstad på fredag. Va, redan?
Den sista bilden jag tog med min Sony RX100 på väg hem efter att hos sister Jane avnjutit en god måltid utomhus på midsommaraftonen. Nästan 11 000 bilder och videor hann den med innan den fick nog och gick hädan på grund av jordens dragningskraft.