-
Tornedalen kom till Kyroboas
På onsdagskväll när vi åkte hem närmare elva på kvällen lyste solens sista stålar intensivt rött i väster just som det sista av solskivan försvann bakom holmar och horisont. Vi stannade till och jag fick ännu en bild av solnedgången vid Fjärdsändan i Oravais, ett motiv som det troligtvis finns tusentals versioner av och många på Internet. Folk tycks inte tröttna på dessa återkommande färgsprakande fenomen på bild och det blev många gillande på Feijan. Sister Jane och jag hade varit på teater och sett ”Populär musik från Vittula” av Mikael Niemi och i regi av Alexandra Mangs. Trots halvdystra moln och någon enstaka droppe från ovan så utgjorde inte…
-
Blodig haka och haveri
Olyckan kommer sällan ensam. Det började i morse med att jag skar mig i läppen med rakhyveln. Inget stort sår men tillräckligt för att det nu som då under dagens lopp rann blod. Jag vet inte hur jag manövrerade hyveln men plötsligt var hela hakan blodig, som om jag varit i slagsmål. Ännu på eftermiddagen när jag skulle till Eriks TV i Vörå började blodet rinna och blodig kan man inte vara ute bland folk. Orsaken till besöket hos Eriks TV, som affären fortfarande heter i folkmun, var att min tvättmaskin pajade på morgonen just som programmet var färdigt. En smäll hördes och sedan gjorde den tappra försök att krypa…
-
Från söder till norr en lördag i juli
Byadagen i all ära men även annat upplevdes förra veckoslutet. Som tidigare sagts, det är mycket på sommaren och speciellt i juli men resten av året kan det gå många veckor utan det händer något. Tycker jag i alla fall. Förra lördagen var jag först på kusinträff från mors sida. 18 vuxna och 3 barn mötte upp vid Bernys invid Replotbron för att där avnjuta buffé samt mingla runt. Mycket god mat får jag säga att restaurangen bjöd på. Annars är det mest på begravningar som släkten träffas och det är ofta ganska kortvarigt och inte rätta stället att berätta muntra historier på. Vissa av släkten träffar man oftare, andra…
-
Byadagen år 2022
Åter satt vi bänkade under partytältets skydd. Skydd ibland för sol, ibland för regn. I år var det mest för regn även om vädret ändå blev rätt hyfsat på byadagen i Oxkangar som firades i söndags. Tre år sedan senast. Kanske något färre besökare i år men rätt många hade ändå vågat sig ut trots utlovat regn. Byarådets ordförande Linda Fant hälsade välkommen och hon agerade även allsångsledare och sjöng som bara den. Bara att ösa på, någon måste stå för första fiolen och församlingen följde efter. Yngve Lithén spelade dragspel och det lät riktigt bra. Festtalet hölls av Vörå kommuns styrelseordförande Anna Bertills och det är bra att de…
-
Vännerna har kommit
Denna tid på året träffar man ofta folk som man inte sett år och dagar. Speciellt under pandemin när folk höll sig hemma var det tunnsått med semesterfolk. Därför kan det ha gått hela tre år sedan jag senast träffat vissa bekanta. Tänka sig tre år, det trodde ingen år 2019! Ingen trodde heller ifjol att Europa skulle vara mitt uppe i ett storkrig denna sommar. Några som dock återvänt varje sommar är fåren som jag har som sommargäster i mina två hagar på varsin sida av vägen. De kom häromdagen och det gick så smidigt att jag knappt märkte att fårfarmaren körde hit dem. Nu skall de vara här…
-
Tidig morgon och sen kväll
I morse vaknade jag innan fem. Ibland händer det att jag vaknar tidigt, jag läser några sidor i boken jag håller på med och somnar om efter en stund. I morse steg jag däremot upp i god tid innan fem för att äta tidig frukost och läsa Vasabladet. Vid sextiden stod jag ute i uthuset och laddade skottkärran med röjsåg, bränsle och saftflaskor. Solen sken, morgondimma och förtrollande vackert. Visst är fina sommardagar härliga och det hör till att lite grann klaga på värmen, puh, men dessa dagar borde också tas tillvara tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Se morgondimman som svävar fram och döljer solen i sitt gula…
-
Sällskap vid mitt middagsbord
Jag tittade i vintras på ett programinslag på Svt där kända personer fick bjuda in tre andra att dela en måltid med, döda eller levande. I verkligheten kom aldrig dessa personer till studion men man fick ta del av vilka dessa personer var, motiveringen varför de valdes och naturligtvis vilken mat som bjöds. Dukningen var också viktig. Jag minns inte vad programmet hette men jag tror det ingick i ett av dessa vanliga kvällsprogram typ Go’kväll. Kanske någon läsare hajar vilket program jag menar? Programmet var inte något jag absolut måste se men ibland halkade jag in på programmet och såg dessa val till matbordet. Detta gjorde att också jag…
-
Berätta om bilen!
Fem bilar har jag haft under mitt liv: Ford Cortina -68, Volvo 144, Mazda 929, Volvo 460 och senast Mazda 6, inköpta som begagnade och använda så länge det gick. I nöd och lust kan man säga. De har rullat men också lämnat mig på vägkanten några gånger. Allvarligare krock har jag lyckats undvika vilket jag är tacksam för. Man kan säga att bilen är nödvändig om man bor på landsbygden där kollektivtrafik saknas. Skulle jag däremot bo i tätort eller i stad vore det en annan sak. Förra veckan fick jag epost från Svenska Litteratursällskapet i Finland där de bad mig och många fler att berätta om bilen. ”SLS…
-
Något av det som hänt senaste tid
För tre veckor sedan fick jag första känningen av sjukbenet och än är det inte helt bra. För 17 dagar sedan hamnade jag på akuten – tiden går fort även med långsamt framskridande – men kryckorna har jag fått kasta. Rättare sagt, sister Jane återbördade dem till Vasa centralsjukhus. Andra kan tänkas behöva dem. Jag tar kortare promenader men är rädd för att mitt knä inte håller för längre spatserturer. Jag saknar verkligen att gå så långt jag orkar, cykla, dona på med mitt och inte hela tiden behöva tänka på hur sjukbenet skall behandlas. Kommande vecka kommer jag dock att öka sträckan varje dag. Lite mera varje dag men…