Tidig morgon och sen kväll
I morse vaknade jag innan fem. Ibland händer det att jag vaknar tidigt, jag läser några sidor i boken jag håller på med och somnar om efter en stund. I morse steg jag däremot upp i god tid innan fem för att äta tidig frukost och läsa Vasabladet. Vid sextiden stod jag ute i uthuset och laddade skottkärran med röjsåg, bränsle och saftflaskor. Solen sken, morgondimma och förtrollande vackert.
Visst är fina sommardagar härliga och det hör till att lite grann klaga på värmen, puh, men dessa dagar borde också tas tillvara tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Se morgondimman som svävar fram och döljer solen i sitt gula töcken, uppleva den sena kvällens solnedgång och en spegelblank fjärd.
Idag upplevde jag båda. Morgondimman i arbetes tecken, kvällen vid sommarstugan lyssnandes till P1 Sommar med Kateryna Martyniuk från Ukraina som berättade om sitt liv i krigets Ukraina. En 20-årig tjej som på tre år lärt sig bra svenska och som nu förmedlade något äkta och personligt om hur det är att leva med ständiga flyglarm, vänja sig vid kriget och att aldrig ge upp. Ukraina har inte råd att ge upp, är hennes budskap. Så bra! Lyssna på programmet, länk finns längst ned.
Arbetet i morse bestod av att med röjsåg slåtta bort gräs från stigen från landsvägen, genom Päran (en åker) och upp till Päraback, en sträcka på närmare 600 meter. Ingen lång sträcka men gräset/ogräset var tjockt på sina ställen. Normalt brukar jag slåtta stigen första gången innan midsommar men denna sommar satte sjukbenet stopp och även idag gjorde benet sig påmint efter 3,5 h arbete. Så det blev att vila mest hela eftermiddagen. Möjligen kan det bero på att röjsågen belastade höger ben mera än vänster ben?
Stigen är till för alla som vill motionera och ströva runt i Oxkangar, bybor som sommargäster. Stigen möjliggör att gå en runda i stället för att gå samma väg fram och tillbaka. Ett strövtåg bland flora och fauna. Idag sågs tranor som lugnt sökte mat på åkern trots röjsågens vrål men vanligast är rådjur och vitsvanshjortar morgon eller sen kväll. Ibland också räv.
När jag kom hem och satte mig en stund under körsbärsträdet för att pusta ut kom en hare försiktigt fram för att käka i ett mindre bestånd rödklöver som jag lämnat till humlorna på gårdstunet. Den lät sig väl smaka och tittade sig noggrant omkring utan att lägga märke till mig. Först när en bil körde förbi på den närbelägna landsvägen blev den skraj och rusade rakt mot mig för att sedan stanna tio meter bakom mig, fortfarande utan att ha sett mig. Att försöka fånga den på bild med mobilkameran är i de flesta fall dömt att misslyckas så jag nöjde mig med att iaktta jösse.
Kvällen närmar sig midnatt och i öster är himlen vackert rosa.
Här startade jag i morse kvart över sex när dimman ännu låg kvar över byn och temperaturen var behagligt sval.
Inte mycket gräs här men hundra meter bort kom väggen emot. Vanligaste växt denna dag var kardborre, haha…
… och klockan nio var jag färdig. Sedan återstod vandringen hem med trött och stelt sjukben.
Kateryna Martyniuk – P1 Sommarprat
8 kommentarer
annepauline
Det är som förgjort med ditt sjukben. Att det inte ger med sig?
Så vackra typiskt österbottniska sommarbilder. Det är så mysigt med dimman. När jag var liten sa jag alltid att älvorna dansade när det var dimma i skogsbrynet.
Det är rätt kul, här finns det massor med harar. För att inte tala om alla tamkaniner som är utsläppta i parkerna i staden och förvildar och förökar sig. Hemma hos mig trippar också rådjur fram, snudd på tama är de. Fulla med fästingar är de dessutom. En räv har smugit runt på senare tid. Letar något ätbart kan tänka. Svansen ser inte vidare bra ut. Byter rävar päls eller är räven skabbangripen. Det är frågan. Vitsvanshjortar ser jag nån gång i veckan i ”mitt” naturreservat. Hör och häpna, en korp var och rotade i en soppåse som någon slängt vid återvinningen. Så stora korpar är på nära håll! Skator och kråkor cirklade runt, runt , runt korpen. Korpen var helt oberörd men de andra fåglarna skrek och skränade. Korpen orsakade helt klart oro i lägret.
Per
Ja, det är ett elände med sjukbenet. Jag skulle ju vilja röra mig som tidigare och motionera men nu lägger jag mest på hullet. Suck…
Det finns då många djur som du har i din närhet, inte behöver du flytta ut på landet för att uppleva naturen. Kaniner har inte vi, däremot älg och örn. Korpar är inte dumma heller, kolsvarta och med sitt metalliska läte. På Urkults affischer skall det finnas tre saker: månen, skeppet och korpen, annars är det fritt fram för konstnären att utforma affischen. https://www.urkult.se/musik/programblad/
Och jo, räv ser jag rätt ofta…
GO
I morse gjorde vi premiärturen via din nyuppslåttade väg, ett gott arbete har du utfört. Omväxlande landskap och växter, närmare Päraback möttes vi av ett hav av ”sprättablåmona”, vet ej vad de heter på riktig svenska. De höll just på att börja blomma och medför en ljuv ”doft” med sig åtminstone speciell. Har stigen tjänat som landsväg tidigare? Tack för att vi fick en alternativ motionsrunda!
Per
Fint att ni gillar stigen. Den är inte bred men är det vått i markerna så räcker det med lämpliga skor, man blir inte våt upptill. Det är en gammal ägoväg som användes av jordbrukarna att nå sina olika delar av åkern och för att ta sig till skogsskiften bakom Päraback. Personbil har jag också sett köra där någon gång för länge sedan.
Stigen fortsätter egentligen en bit till in i skogen bakom Päraback till Vantlaktvägen men igår sa sjukbenet stoppför mera slåttande.
GO
Nu har jag kommit på vad blomhavets blommor heter= balsamin. Fanns i stora mängder nära Päraback.
Per
Precis, så heter de!
annepauline
Jag läste i helgen att växten Balsamin eller Jättebalsamin är en så kallad invasiv art som ska utrotas på alla sätt
och vis. Precis som lupiner. Ojoj, jag som importerade balsaminer till mig från Finland för flera år sedan. De har dock inte spridit sig just hos mig för det är nog alldeles för torr mark. Jag tycker att de är fina och humlor och bin samlas i dem. Hehe, man ska ju vårda humlor och bin och fjärilar nu för tiden för de håller på att dö ut. Så fram för Jättebalsaminer!
Per
De är i alla fall bra på att sprida sig, det ser man inte minst på ett ställe vid denna stig. Och långa blir de också. Annars fina blommor med får de sprida sig fritt tar de snabbt över ett område så jag förstår önskan att hålla dem borta. Själv brukar jag spara blommor i gräsmattan när de dyker upp och blommar en tid, just för humlor och andra flygare skall ha nytta av dem.