Vännerna har kommit
Denna tid på året träffar man ofta folk som man inte sett år och dagar. Speciellt under pandemin när folk höll sig hemma var det tunnsått med semesterfolk. Därför kan det ha gått hela tre år sedan jag senast träffat vissa bekanta. Tänka sig tre år, det trodde ingen år 2019! Ingen trodde heller ifjol att Europa skulle vara mitt uppe i ett storkrig denna sommar.
Några som dock återvänt varje sommar är fåren som jag har som sommargäster i mina två hagar på varsin sida av vägen. De kom häromdagen och det gick så smidigt att jag knappt märkte att fårfarmaren körde hit dem. Nu skall de vara här några veckor och äta sig feta på det myckna gräset som i år står till förfogande. De är dock mycket reserverade och står mest och tittar på mig när jag försöker stifta närmare bekantskap. Något senare när de ätit det mesta av gräset och växtligheten brukar de bli lite mera sällskapliga. Roligt att åter ha vännerna på plats.
Jag fick höra om en annan fårhistoria helt nyligen inte så långt härifrån. Folket i gården blev mycket förvånade när de en vacker morgon hittade ett lamm i sin hönsgård. Hur lammet tagit sig in hönsgården är ett mysterium för dörren var stängd och lammet lär knappast ha kunnat öppna den. Någon fårfarmare eller fårhage finns inte heller i närheten så frågetecknen hopade sig. Tillkallad veterinär granskade fåret och upptäckte en medfödd skada så lammet avlivades. Kanske det bästa för lammet och hönsens nya vän blev inte långvarig på detta bed & breakfast.
Annars fullt upp denna helg. Märkligt att övrig tid på året kan det vara ganska glest mellan begivenheterna men i juli, då skall allt ske. Den stora händelsen idag är kusinträff från mors sida. Det blir verkligen roligt att träffas, äta gott och mingla ett par timmar. Annars är det ofta på begravningar man träffas så denna träff tillhör ovanligheterna. Från fars sida sker också idag en händelse bland kusiner men detta är en begravning som jag blir tvungen att välja bort. Kusinträffen var spikad och bokad sedan tidigare.
När kusinträffen är avklarad blir det att skynda norrut. Först för att hämta en ny webbkamera som jag bokat och sedan blir det Kaustbyfestival för hela slanten. Tre år sedan sist. Flera intressanta band och artister väntar: Värttinä, Spöket i köket, Talisk, Polenta och sist spelar The South Bottom Landers 01–02 på natten men få se om jag orkar vara uppe så sent. Det är ju en god bit att köra hem också efter att sista tonen klingat ut.
Imorgon väntar Byadagen i Oxkangar kl. 13. Även den har varit pausad under pandemin. Synd bara att det utlovas regn för söndagen men visst skall vi klara av lite väta. Jag får kanske testa min regnponcho så att inga mösshål finns i den, vilket är bra inför Urkult-festivalen. Ja visst, tältet skall också kollas så att allt står rätt till efter tre år när det senast var uppe men det blir lite senare. – Det är mycket på gång nu.
Här står sju får och lurar på gubben med kameran. Vad vill han, konstig typ!
Nåja, vi skall nog bli vänner även denna sommar.
2 kommentarer
annepauline
Där står de ju, fåren! Sommargästerna! Jag har undrat ett bra tag om du inte skulle få sommargäster i hagen denna sommar. Jag minns ju inte vilken tid de brukar anlända. Får är roliga, de har precis som människor sin egen personlighet. Vissa är nyfikna och nästan framfusiga, andra håller sig blygt i bakgrunden.
Vi hade rågrannar som fick ”hem” sommargäster från Sweden varje sommar. De var med och höbärgade och det lät lite roligt när de talade rikssvenska på höängen. Varför talade de rikssvenska? Inte kan de ha glömt bort sin dialekt. Det gör man aldrig. Skulle de göra sig märkvärdiga på något sätt?
Förresten, har du varit på Oravais Teater? De kör väl föreställningar nu.
Per
Jo, det dröjde denna sommar innan de kom men nu är de här. Ganska blyga och försiktiga av sig. Ibland har de kommit redan vid midsommartid. Kanske de har sina personligheter men framför allt har de sina egna speciella läten. Finns det många av, olika stämmor.
Ibland kan man som semestrande sommargäst ”denska”, det vill säga prata rikssvenska i stället för den dialekt som man växt upp med. Visst finns de som vill göra sig lite märkvärdiga men jag tror också att man påverkas av den språkliga miljö som man mestadels befinner sig i. Talar man inte dialekt i Sverige till vardags kan det leda till att man ”glömmer” dialekten. Själv hade jag den erfarenheten de senare åren jag bodde i Sverige att det tog 2–3 dagar innan jag landade helt dialekten vid semestern i hemlandet. Eller i alla fall använde jag vissa ord och uttryck som inte var/är vanliga här. Det kan förresten hända än. Idag använde jag ordet kronor när det naturligtvis skulle ha varit euro. haha… Precis som att det finns de som än halkar in på mark och penni fast det är många år sedan vi fick euron.
Jag har också hört talas om gamla amerikaemigranter som for till Amerika i unga år och sedan varit borta i många årtionden och bara pratat engelska. När de senare besökte gamla landet på ålderns höst hade de stora svårigheter att prata dialekt.
Sedan finns förstås historier om de som for till Svärje och redan efter några månader eller ett år knappt kunde ett ord dialekt utan allt skulle denskas… jodå, så kan det gå…
Biljett är bokad till Oravais Teater om ett par veckor.