En familje- och folkfest: Urkult

För tredje gången agerade jag festivalfotograf vilket innebar att jag tog bilder för Urkults räkning och förhoppningsvis blir en del bilder godkända för reklam och för Urkults hemsida. I stället få jag gratis inträde samt tillgång till ”diket” framför Stora scen. Då slipper man trängseln längst fram om man vill ta nära bilder av artister och band. Fast som pensionär är inträdet rätt billigt om man är tidigt ute så det handlar inte så mycket om pengar för min del. Vi var några stycken som sysslade med detta under festivalen.

Annars ett rätt fritt uppdrag där Urkult främst vill ha bilder på stämningen på festivalen, aktiviteter och hur folk trivs. Gärna lite mysbilder men inte för närgånget ändå, folk skall inte känna sig påpassade. Tar man bilder på nära håll där man tydligt känner igen ansikten bör man fråga lov om bilden får användas av Urkult. Detta gör att man kommer i samspråk med folk och får i bästa fall en liten pratstund. Av de jag frågat går de allra flesta med på att Urkult får använda bilden. Egentligen är det ingen som nekat utan de flesta känner sig lite hedrade att bli fångad på bild och kanske senare synas på hemsidan eller i programhäftet.

Urkult har tidigare efterfrågat bilder där barnbarn och deras far- eller morföräldrar är med; för att visa att festivalen är till för alla åldrar, en folkfest. Invid hembygdsgården träffade jag på en äldre man och en flicka på kanske 5–6 år som kollade in när Liatåget rullade förbi. Perfekt tänkte jag och tog en bild som jag visade för mannen och förklarade mitt uppdrag, att jag ville ha bilder med flera generationer på. Typ farfar, morfar och barnbarn. Jodå, bilden fick användas förklarade mannen, inga problem, men flickan var faktiskt hans dotter. Här blev jag lång i ansiktet och jag kunde inte hålla mig utan frågade hur gammal han var. Han var 68, det vill säga lite äldre än jag. Jag höll nästan på att gratulera honom.

Liatåget är annars ett litet tåg som rullar runt på området på skenor draget av ett lok med förbränningsmotor. Tut, tut hörs det och då gäller det att spåret är fritt. Mycket populärt hos barnfamiljer när de kan åka en runda.

Annars finns det mycket aktiviteter för barn och just barnens närvaro gör att festivalen känns tryggare än många andra evenemang. Det hör liksom till att man tar hänsyn till barnen. På andra campingplatser på andra sidan Ångermanälven, längre bort från festplatsen, går det kanske livligare till när ungdomar vill ha hålligång natten lång?

Några gamla Urkult-bekanta träffade jag men annars blev det inte så många nya bekantskaper. Jo, en Instagram-bekant som jag inte träffat tidigare dök upp och jag kände genast igen henne och sa ”Hej Trollet!” i förbifarten. Trollet ingår i hennes användarnamn på Instagram. Hon blev lika glad som jag och sade genast mitt namn och vi pratades vid en smula. En varm och engagerad människa verkade det som.

Det är det som är utmärkande för Urkult, människorna! Visst, musiken och aktiviteterna är viktiga och bärande delar men det är de personliga kontakterna samt vimlet och minglet som ger det lilla extra. Mina närmsta tältgrannar var två familjer med flera barn under skolåldern. En kväll anordnade en av männen längdhoppning och annan aktivitet för barnen. De deltog med liv och lust och när jag passerade på väg till festplatsen inbjöds även jag att delta i länghoppningen. Jag hade iakttagit hur de livfullt sprang och hoppade, hur väl de anpassade sig till reglerna under ledning av mannen. Han måste rimligtvis jobba med barn till vardags tänkte jag och visst var det så när jag frågade. – Något längdhopp för min del blev inte av, sjukbenet sade nej.

Detta är något av vad jag upplevde på Urkult 2022. Jag får kanske återkomma senare med fler inlägg från festivalen. Mycket klarnar också när jag framkallat bilderna jag tog, den proceduren tar sin lilla tid, jag fotograferar nämligen i RAW.

Har du varit på festival/folkfest någon gång och vilket är ditt bästa minne i så fall?

Se där är tältet redan uppe. Tog kanske en timme i lugnt tempo med alla bestyr. Inget extra regnskydd monterades eftersom kommunen tagit bort en del träd och undervegetation som tidigare gjorde att presenning kunde installeras ovanför tältet. Regn kom, främst på lördag eftermiddag men tältet var tätt så ingen skada skedd.

En bild från Näsåkers camping med mina närmsta grannar. Till vänster syns Lillemor, allestädes närvarande, springandes och pratandes.

Volontärer är en mycket viktig del av Urkult. Utan volontärer inget Urkult, så är det bara. Här ett förberedande möte på torsdag innan festivalen drog i gång. Urkult är en ideell förening som drivs utan vinstintresse och eventuella vinster investeras i nästa festival.

Som volontär finns det många uppgifter; här repareras den populära trähästen som fått sina defekter under pandemin. Som volontär får man inträde till festivalen, fika i personalfiket samt tältplats på volontärcampingen. Det finns flera olika volontärgrupper: till exempel Säkerhetsgruppen, Entrén- och Miljögruppen och inte minst servering av pannkakorna. Som volontär får man också en bättre insyn i arbetet bakom kulisserna.

En något ovanligare bild från Näsåker där Urkult går av stapeln; invid Badplatscampingen. Annars är det mest populära fotomotivet Nämforsen med sina uråldriga hällristningar.

Urkult – hemsida