Resor,  Upplevelser,  Urkult

Maten

Frukost på Urkult åt jag varje morgon klockan nio på Församlingshemmet där det serverades vegetariskt. Inte minsta lilla korvskiva så långt ögat nådde. Inte direkt någon mastig hotellfrukost med bacon, småkorvar och diverse uppskärningar som jag föredrar. Nåja, detta gick också att äta och jag överlevde. Huvudsaken var att jag fick något i magen redan från morgonen, en viktig sak för mig. Äggsalladen som serverades första morgonen var riktigt god men sedan försvann den.

Annars åt jag den bästa och rikligaste frukosten under min resa på First Hotell Stadt i Örnsköldsvik där jag övernattade första natten. Högt till tak och med kristallkrona i taket.

Svåger från den Lyckliga staden har nyligen gjort en motorcykelresa till Lofoten med returväg via Arvidsjaur till Holmsund och Aurora Botnia. Han hade inte förbeställt något övernattningsställe utan tog vad som dök upp. På ett ställe frågade han om också morgonmål ingick i priset. Här blev den unga damen bakom disken lätt förvirrad och trodde inte att det ingick, däremot hade de frukost. Morgonmål är inte så vanligt ord i kungariket medan det i Finland är mera gångbart och det finska ordet aamiainen har kanske sitt inflytande.

På Urkults festplats fanns mat att få, både vegetariskt och med kött i. Jag skulle tro att en stor del av Urkults besökare fördrar vegetariskt och för dem var Veganköket det självklara valet men det fanns också köttbullar med mos, hamburgare och biffar, samt viltskav med potatismos, närproducerat. Det sista testade jag och det var riktigt gott. Och så förstås de populära pannkakorna som jag kallar plättar.  – Urkult har som krav att maten som serveras inom området skall vara ekologisk så långt det är möjligt.

Längre bort på flera ställen fanns thaimat som är god och mättande för en rimlig peng. Invid Församlingshemmet serverade Flintabaren kebabrulle eller kebabtallrik. Det blev två sådana för mig. Den stora hitten var dock Västerbottensost-toasten med kantareller och västerbottensost. Så himla god att den bara smälte i munnen! Och inte alls långt från mitt tält. Och snabba var de bakom disken. Inget långt väntande när jag var där, så fort jag betalat fanns godsaken på plats. De hade också något med hjortronsylt men det provade jag inte.

Ingelas Café inne i Näsåker besöktes också men tyvärr serverades inte min favorit fläskpannkaka denna gång utan jag fick nöja mig med en smörgås med leverkorv.

Annars hade jag med mig reservproviant som bestod av bananer, knäckebröd och Kalles kaviar samt tonfiskkonserver. De sistnämnda tullade jag på och är verkligen att rekommendera på road trippar. Jag hade med mig tonfisk i tomatsås (185 gr) och tillsammans med en banan eller annan frukt är det en hel måltid som mättar i flera timmar.

På söndagen styrde jag kosan mot Gäddede och passerade Strömsund där jag frossade i ett skrovmål på just Skrovmålet i staden. Hamburgare meal med läsk och pommes. Rena skräpmaten skulle någon säga men om man inte tar det för ofta går det an. Senare på kvällen blev det middag på Pilgrimshotellet i Gäddede men det var ingen höjdare. Där har jag tidigare ätit betydligt godare och bättre, nu var det enklast möjliga.

Följande kväll blev det Hotell Vilhelmina i just Vilhelmina och där fick man sitta ute på terrassen i den ljumma kvällen med underbar utsikt över Volgsjön eller Vualtjere som den kallas på samiska. Jag och de andra pensionärerna. Tyvärr var Kvällens köttbit slut så jag fick nöja mig med en hamburgare.

På Aurora Botnia blev det som vanligt köttbullar med mos och en stund innan AB kom i land te och gris. Jodå, hela 10 köttbullar täcktes jag lassa jag på och goda var de. Nåja, det är många som bara nöjer sig men två eller få köttbullar så jag tycker jag behöver rätta till förhållandet som rättfärdigar priset.

En måltid höll jag på att glömma, den första i Örnsköldsvik där det blev en välsmakande pizza på Il Padrone. Det lustiga där var att en av servitörerna som i sitt tal använde ordet Välkommen titt som tätt. ”Smakar det bra, Välkommen”, ”Något att dricka, Välkommen”. Det räckte liksom inte med ett inledande Välkommen. ”Välkommen åter, Välkommen”. Jag antar att han inte har svenska som modersmål och lägger fler betydelser till ordet välkommen än vad som vanligt är. Jag kände mig verkligt välkommen på det stället.

Såja, nu vet ni hur jag överlevde den veckan. Äta bör man, annars dör man, så sant som sagt, och hungrig behöver man inte gå på Urkult.

Pannkakor Urkult

Här serveras pannkakor och alla pengarna går direkt till Urkult så det är ett bra stödköp om man vill främja Urkult. Nytta med nöje. Det fanns även privata företagare på festplatsen om bjöd ut sina delikatesser så man hade att välja på.

Veganköket på Urkult

Veganköket var populärt men denna gång åt jag inget därifrån. Jag fick mitt veganska behov fyllt på Församlingshemmets frukost.

Pizza på Il Padrone i Örnsköldsvik

En mycket välkommen pizza på Il Padrone i Örnsköldsvik. Här syns också min standardöl Mariestad när jag besöker kungariket. Fast ibland provar jag annat men Mariestad är ett säkert kort. Tja, vad månne kan pizzan heta?

Utsikt från Hotell Vilhelmina

Sämre utsikt kan man ha, Volgsjön i Vilhelmina från terrassen. Ungefär samma från mitt hotellrum.

 

4 kommentarer

  • Jonas Lindqvist

    Härlig resa i södra Norrland. Som norrbottning kan jag bara instämma, det heter plättar och inte pannkaka 🙂
    I östra Norrbotten längs kusten sa vi ofta morgonfika, vilket även mina föräldrar säger än idag. Många ord känns gemensamma i Norrbotten och till viss del Västerbotten som i Österbotten.

    • Per

      Visst heter det plättar, klart som korvspad, men det kan uppstå heta diskussioner om detta. Det är samma med semla eller fastlagsbulle. I Österbotten och i Skåne heter det fastlagsbulle medan semla är vanligt i stora delar av övriga kungariket.

      Morgonfika är nytt för mig men varför inte.
      Jo, många ord och ordvändningar är samma eller snarlika i norra Sverige och Österbotten. Inte minst när jag läste Jernbanan av Sara Lidman lade jag märke till detta. Men så är det geografiskt ganska nära och historiskt har Bottenviken varit det stora transportmedlet.

  • annepauline

    Du behövde inte gå hungrig på din Urkult tripp. Hamburgare och kebab samt thai mat verkar vara de nya nationalrätterna i kungariket även om köttbullar fortfarande hänger med på ett hörn.

    När jag läste om servitören som sa välkommen hela tiden kom jag tänka på en taxichaffis som var kund på ett serviceställe där jag jobbade för många år sedan. Han var från Eritrea och sa hela tiden: Hur e läget. Han var rätt pratsam av sig och efter precis varje mening sa han Hur e läget? Till exempel: Det regnar mycket idag, hur e läget eller: Tack så mycket, hur e läget… Det blev en aning tjatigt och jag visste inte vad jag skulle svara eller vad han trodde att ”hur e läget” egentligen betydde. Frågade jag hur är läget med dig då så svarade han: Tack bra, hur e läget…

    Är månne pizzan en quattro stagioni? inte för att jag äter pizza speciellt ofta men man får väl lov att lära sig namnen på de här svenska nationalrätterna. Förresten Kotipizza i Smedsby har de allra godaste och bästa pizzorna. Om nu Kotipizza finns kvar.

    • Per

      Trots de nya nationalrätternas framgångar så är ändå vanlig husmanskost bäst. Ärtsoppa, kålgryta, stekt strömming, fläskpannkaka (den är en favorit) mm. mm. Mors kalops…

      Din taxichaffis hade helt klart samma språkliga ”jånor” som min servitör. Själv hade jag ett tidevarv ovanan att efter var och varannan mening fylla i med ett ”va?”. Som tur var försvann denna olat. Kanske samma som chaffisen och servitören men mera kortfattat.

      Apsålut, Quattro Stagioni, min favoritpizza. Den tar jag i nio fall av tio. Kotipizza borde finnas kvar men själv har jag inte provat någon pizza därifrån. Det är en kedja så hur det är i Smedsby vet jag inte men troligtvis finns den kvar. Smedsby är ju ändå rätt stort.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »