Förr i världen,  Upplevelser

Kända sånger och skolutflykt i en Kadett

Jag hade ärende på ”stan” idag, nåja, bara till Plavis var det, en körning på 10–12 minuter och under denna stund spelade bilradion en gammal känd låt, nämligen ”Min greve av Luxemburg” med Ann-Louise Hansson från 1968. Och kan ni tänka er, jag började sjunga med och kunde det mesta av texten utantill. Jag blev själv förvånad att jag mindes så mycket av texten och även om den inte är speciellt avancerad så var det en prestation av mig. Jag är tämligen dålig på sångtexter men just denna satt, varför vet jag inte.

Detta är dock inget jämfört med min kusin fåraherden i Skåne som kunde hela texten till Euskefeurats låt ”Altersbruk”. Det imponerade stort på mig för det är en ganska lång och avancerad text. Länk finns i slutet på inlägget. Den handlar om en familj som bor någonstans i södra Sverige och som kör hem till Altersbruk i Norrland på semester med sin Volvo av 1973 års modell och allt vad de råkar ut för på vägen. Och det var inte lite. Takt och ton är också helt suverän i denna låt, en av mina favoriter.

Vi spelade låten i bilen i våras när vi körde ned till Österlen och då stämde kusin oväntat upp. Överhuvudtaget tycker jag att Euskefeurat är ett av Sveriges absolut bästa band med så många bra låtar med innehåll i texten. Något berättas i deras sånger, det är inte bara en refräng som upprepas gång på gång.

Bilen är nödvändig för oss som bor på landsbygden om vi så skall till Österlen, Altersbruk eller Palvis. Det finns liksom inte så mycket annat att välja på när kollektivtrafiken ofta är obefintlig eller saknas helt. Fast nog var det lite bättre med bussturer på 1960-talet när Greven av Luxemburg spelades som mest. Då gick bussturer genom byn, nu är de helt borta.

Även om bussen dagligen gick genom byn den tiden så var det ändå en och annan som skaffade bil på 60-talet. Till exempel byns folkskollärare Mikael ”Mika” Nordman. Han köpte en ny Opel Kadett (årtal okänt) och den var en nymodighet för Mika och övriga i byn. Jag kom att tänka på detta när jag besökte Juthbacka marknad för en dryg vecka sedan och såg en sådan gräddvit Kadett på veteranbilsparkeringen. Det var i en sådan vi åkte hela eller halva skolan när vi skulle på utflykt.

Jo, det är sant eller så bedrar mig minnet, något som inte alls är ovanligt enligt en av Radio Vegas sommarpratare: Julia Korkman, rättspsykolog & minnesforskare. Ett intressant program som jag får tipsa om.

Många var vi i alla fall i den lilla Kadetten och något säkerhetsbälte var inte att tänka på när vi satt som packade sillar i fram- och baksätet. Vi skulle ut i världen och se något annat än bara Oxkangar. Vi besökte monumentet i vid slagfältet i Oravais, en bondgård i Jeppo, monumentet vid Juthas, Kuddnäs – Zacharias Topelius barndomshem i Nykarleby – och det höga vattentornet i samma stad. Det var det mest spännande, åka hiss och sedan se allt från ovan och med milsvid utsikt. Kanske det också vankades lemonad och bulle i tornets café?

Mika var en snäll och välmenande lärare men samtidigt lite nervös och han hade ibland sina duster med de äldre eleverna som passade på att reta honom. Att köra bil var också en utmaning för honom den första tiden och då speciellt när han skulle köra ombord på den handdrivna vajerfärjan som gick över Hellnäs sund. Bäst var att låta någon av färjkarlarna köra ombord bilen så slapp han detta otrevliga moment. Det fanns inget räcke framåt och vem vet hur det gått om han halkade på pedalerna och körde till sjöss.

Den gången vi var på utflykt i Kadetten hade Mika glömt sin kamera hemma, vilken otur! Detta upptäckte han i Oravais vid monumentet. Vi fick förmaningar att stanna kvar vid monumentet medan han körde tillbaka till byn för att hämta kameran. Bråttom var det och när han kom till Hellnäs var det inte tid att låta andra köra bilen på färjan utan han gjorde det själv för första gången. För säkerhets skull slog han av tändningen och lät bilen rulla ombord från backen på Kaitsor-sidan. Detta kändes tydligen tryggare. Problemet var att just när han rullade ombord på färjan låste sig ratten och bilen hamnade på sidan av färjan och fick märken av den oljiga vajern på den fina vita sidan av bilen. Om Kadetten fick någon skada av detta eller om det bara blev skit på lacken minns jag inte men utflykten fortsatte när han väl återvände med kameran till Oravais för att föreviga vår utfärd i stora världen.

Spännande var det och ett välkommet avbrott för oss barn som inte såg så mycket av världen annars. Han vill bringa oss lite kunskap om omvärlden och historien på plats. Han hade sina ambitioner att lära oss för livet och en jul fick vi lära oss Stilla Natt på tyska. Tänk vad de kan, sa föräldrarna när de besökte julfesten och hörde oss sjunga på främmande tungomål. Då kunde jag Stilla Natt både på svenska och tyska, idag är det som bortblåst. Det enda som fastnade var Min greve av Luxemburg.

Opel Kadett på Juthbacka marknad i Nykarleby

Inte var det stor kärra men där rymdes en hel skolklass. Hur många vi var är svårt att säga men trångt var det, det minns jag.

Något jag också minns är att på vägen in till skolan och lärarbostaden från byvägen fanns det några stenar som stack upp och det var ju inte bra för en ny fin bil. Det löste lärare Nordman genom att elda på stenarna och sedan slå på kallt vatten så att de sprack och blev lättare att hantera. Detta gjorde han på skoltid så vi fick små avbrott i undervisningen medan han sprang ut och fyllde på ved på de små brasorna. Hett skulle det vara. Man kan också se det som så att vi fick praktisk undervisning i hur man spänger sten utan dynamit.

Färjan över Hellnäs sund

Inte var den stor, färjan över Hellnäs sund. Bussen rymdes men inte så mycket mera.
Spännande var det när det var lågvatten och färjans del mot land låg på och inte kunde komma loss trots järnspett som normalt användes för att lösgöra färjan från land. Då tog bussen sats och körde med fart mot yttre delen av färjan och tvärnitade på den sista metern av färjan. Då ryktes färjan loss från land. Vad jag vet körde ingen buss i sjön. Min far tjänstgjorde också någon tid som färjkarl.

Fotograf troligen Rafael Olin.


Hem till Altersbruk – sångtext, Euskefeurat. Bäst är att följa texten medan man lyssnar på videon nedtill. Lär dig den texten utantill om du kan!
Låtskrivare: Ronny Stig Eriksson.

6 kommentarer

  • annepauline

    Vilket härligt inlägg! Det måste du ha med i din bok!

    Jag minns både Greven av Luxemburg och Opel Kadett. Greven av Luxemburg var ju en väldigt populär låt, tror den kom 1968. Opel Kadett blev en populär bil, något billigare än Rekorden kan tänkas. Vår granne hade en Opel Kadett, den rostade rätt ordentligt med tiden.

    Väldigt fiffigt det där att elda på stenarna och sedan slå på kallt vatten. Har inte du stenar på tunet du vill bli av med, eller hur var det nu igen? Ska du inte ta och prova på Nordmans sprängningsteknik? Om inte stenarna spricker så lär du i alla fall få nyfikna grannar! Du kanske rentav hamnar på Vasabladet med den stensprängartekniken.

    Tänk att jag åkt med den färjan sittande i en Haldin & Rose buss. Rädd var jag så tänderna skallrade i munnen. Nu när jag ser din bild på bussen på färjan så förstår jag att jag var rädd. Hahaa!

    • Per

      De var nog inte alla gånger så rosttåliga de gamla bilarna om det inte var gjord av järn rätt igenom. Min svåger hade en gång en Opel Rekord men jag tror inte det varade så länge. Den hade omkopplaren för hel- och halvljus nere på golvet.

      Nu har jag inte direkt några stenbumlingar som besvärar. Var det i våras eller ifjol jag dunkade ned en så nu är det ganska bra. Men att elda på sten vet jag fungerar, det är gammal teknik.

      Der verkade vara fint väder när denna färjbild togs men då skall man komma ihåg när det var storm och mörkt för att intet tala om is, då var det inte lätt alla gånger. Och ibland läkte den som ett såll, då gällde det att ha i gång pumpen så att den inte sjönk. Nog är det bra mycket enklare nu för tiden när man passerar sundet på 10 sekunder.

  • Wesber

    Ja det var tider det när vi åkte med Mika på skolutflykt, det skämmigaste var en gång i Vasa när Siv och jag behagade kuta före och vi sedan var tvugna att hålla honom i handen ( en på var sida) resten av promenaden. En gång var min syster väldigt kissnödig under promenaden i Vasa men vågade inte säga till, vad göra … jo hon ställde sig bredbent och lät det rinna nerför benet. En gång berättade pappa (som då jobbade på färjan) att Mika hade med sig två holländskor i bilen och när han skulle köra av färjan så blev han fumlig och tappade bilnyckeln och flickorna stod bara och skrattade bakom ryggen på honom. Stilla natt kunde jag sjunga på tyska under hela skoltiden men nu har det fallit i glömska.

    • Per

      Så ni fick åka ända till Vasa? Något sådant minns jag inte men ovan beskrivna utfärd minns jag och troligen en till Jakobstad och Skolparken. Han blev väl rädd att ni skulle råka ut för en trafikolycka i staden, ovana som ni var vid stadens alla faror. Det jag undrar om han inte hade med sig någon assistent som hjälpte till. Det kunde inte ha varit lätt att hålla reda på alla ungarna. Jag minns i alla fall ingen sådan.

      Jo, han hade kontakt med någon holländska men det blev väl ingenting av den affären. De var kanske mest ut för att ha roligt. Han besökte också Holland, förmodligen i samma ärende. Senare gifte han sig till södra Finland och hur det är med honom idag vet jag inte, om han lever och så. Vore intressant att veta.

  • annepauline

    …men vad har bussen bakpå lastrampen? Är det mjölkkrukor? Agerade bussen även mjölkbil? Nä, nu har jag väl fel.

    • Per

      Visst kan det vara mjölkhinkar. Jag vet inte annars vad det skulle vara. Annars fanns det en speciell lastbil som körde mjölken till mejeriet i Kaitsor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »