Drakryggen
De senaste åren har jag varje september gjort en tur runt om i Norrland, ofta till fjälls. Det är så vackert i naturen när träden tappar allt det gröna och i stället får vi ett färgsprakande landskap som i fjällen ofta kan ses miltals med olika skiftningar och nyanser. En höst for jag ända till Lofoten, en minnesvärd resa. Så har jag också funderat i år, visst vore det fint med en sväng runt om i fjällen, men frågan vart infinner sig. Jag har redan besökt många pärlor i Norrland och många platser är mig kända. Var finns det nya, det lockande och spännande?
I mitten på september har jag bokat in en grej i Umeå men sen då? Det är första året som jag saknar riktig inspiration för min Norrlandstur. Tänka sig!
Kanske har det att göra med att efter Urkult, för ganska exakt en månad sedan, gjorde jag turen till Vikens kapell, Stekenjokk och Vilhelmina? Att jag fortfarande är lite mätt av det?
På väg från Vilhelmina till Holmsund gjorde jag då ett strandhugg – kan man skriva så om något mitt på torra land? – till Drakryggen i Bjurholms kommun, Sveriges minsta kommun om man ser till antalet innevånare. 2386 själar såg jag på något ställe på nätet. Där finns Drakryggen, en hög åskam som består av sand invid Lögdeälven samt en vandringsled, Lögdeälvens Vildmarksled. Dit for jag eftersom jag hade gott om tid och enär min nevö och hans hustru besökte stället i våras och tog bilder som såg lockande ut.
Det blev ingen äventyrligare vandring för min del därför att mitt sjukben spökade fortfarande och jag vågade mig bara ned till själva åsen från parkeringen. Ned till älven kunde man också gå men det avstod jag från, rädd för att mitt knä skulle braka ihop igen. Men uppe på åsen, som bara är någon meter bred på krönet, stod jag och så ned på älven. Alltid något. Ännu en norrländsk sevärdhet avbetad.
En hel del folk, mest familjer, synes till och några hade matsäck med och lät sig väl smaka.
Vi tittar på några bilder.
Lögdeälven flyter stilla förbi vid Drakryggen, på andra ställen finns det forsar. Själva vandringsleden är 85 km lång och går genom Bjurholms och Nordmalings kommuner. Höjden på åsen vågar jag inte gissa men klart över trädtopparna nere vid älven. Ganska brant ned mot älven och bara sand.
Det gäller att ha tungan i rätt mun när man tar sig ned från rastplatsen nära parkeringen till själva sandåsen. Speciellt som jag släpade på ett sjukben.
Så var jag nere på åsen, där uppe syns rastplatsen. Inte speciellt långt, kanske någon 100 meter med denna typ av natur, sedan fortsatte leden med annat slag av terräng.
Så skulle jag upp, inte helt lätt bland alla rötter och snubbelerbjudanden. Men det gick med tre pauser när hjärtat fick lugna ned sig något. Ett inte allt för svårt ställe att besöka ändå och parkeringen låg nära nedfarten.
85 km av skönhet – vandring längst Lögdeälven – Inlägg på bloggen ”Ävenflykter” som ger lite mera information om man vill vandra längs med Vildmarksleden. Bland annat finns en karta i pdf-format som går att förstora upp. På YouTube finns också flera filmer om leden.
Position på Lantmäteriets karta – till parkeringen. Sedan är det bara ett par hundra meter till själva Drakryggens nedstigning. Inte alls långt från väg 90 mellan Bjurholm och Fredrika. Från Holmsund ungefär 1,5 h körning. Man kan också byta till olika typer av kartlager som till exempel Flygbild.