På söndag går ingen buss och ”Hon vars hjärta var som mitt”

I tidig otta på söndagsmorgonen satte jag mig till rätta bakom Bettans ratt och vred om startnyckeln. Motorn spann fint men när jag vred om ljusregalget hände ingenting, till och med instrumentbelysningen var död. Ve och fasa, inte åker man långt utan belysning när det är mörkt ute och det ännu dröjer en god stund innan solen stiger upp i öster. Ja, alltså bakom molnen för det var mulet och regnigt väder.

Aurora Botnia väntade i Vasa på min ankomst men inte efter klockan åtta när hon enligt tidtabell avgick till Umeå. Vad göra i mitt mörker? Jo, jag ringer sister Jane nästgårds och väcker henne i hopp om att hon är redo för en utryckning och det är hon ganska omgående efter att hon yrvaket svarat i telefon.

Jag anlände i god tid till terminalen så egentligen var det ingen panik eftersom jag oftast har marginal i min tidtabell. Vid resa kan det alltid hända något oförutsett hur väl förberedd man än är och då är tio minuter eller en halv timme extra tid guld värd beroende på färdsätt och omständigheter.

Färden över Kvarken gick som på rutin även om AB avgick en kvart försenad. Tydligen blev deras marginal förbrukad med råge men det gjorde inget, vi kom ändå fram i tid.

I Holmsund var det regnväder och blött. Transferbussen till Umeå hade ännu inte anlänt så det blev att vänta en kort stund. En bit bort stod två taxi och försökte fiska kunder. Jag strosade förbi och den ena föraren, från Afrikas horn av utseendet att döma, lockade med ”Taxi, taxi Umeå”. ”Jag har bokat med bussen” svarade jag. ”Bussen? Idag är det söndag, det kommer ingen buss” försökte han luras med, den lilla skojaren. Någon nervös passagerare hade kanske gått på finten men inte jag.

Kort därefter anlände bussen, också den med en broder från Afrikas horn bakom ratten. En trevlig ung man som skötte jobbet perfekt, inga snedsprång där inte.

På Rådhustorget fanns denna söndag Smakfestival (torsdag till söndag) med diverse godsaker och mat att smaka och prova. Jag tog bara en hamburgare som smakade bra och var mättande så det blev inte så mycket mera. Evenemanget var mindre än vad jag förväntat mig men ändå ganska mycket folk ute denna gråa och regniga dag. Samma på kvällen, en söndagskväll när man tycker att folk borde vara hemma och lägga sig tidigt, var det en hel del folk på restauranger och krogar.

Främsta orsaken till att jag besökte Umeå i söndags var ett evenemang på Folkets hus, precis tvärs över gatan från mitt stamhotell i staden. Göran Greider har skrivit boken ”Hon vars hjärta var som mitt” vilket var temat för kvällen tillsammans med sång och musik framförd av bandet Malmfältens Rockklubb med solisterna Ellen Sundberg och Johan Airijoki som sjöng sånger med texter från Dan Anderssons diktning.

Det var Dan Anderssons kärleksaffär med Märta Larsson som skildras i boken med deras brevväxling som underlag. Han den fattiga poeten, hon studentskan från Östermalm och denna nästan omöjliga förening. Dan blev aldrig accepterad av Märtas frireligiösa och borgerliga föräldrar och förhållandet blev delvis stormigt men också passionerat, en grogrund för Dan Anderssons författarskap och poesi. Jag läste boken förra sommaren och ville gärna se/höra en fortsättning av något slag.

Greider läste valda stycken ur boken varvat med musik, en bra blandning, men det var främst musiken och då speciellt Ellen Sundbergs sång som drog mig till detta evenemang. Hon har en speciell röst, tydlig och klar, utan större åthävor och har bland annat gjort ett album med tolkningar av Kjell Höglunds sånger samt senast ett album med tonsatta dikter av Bodil Malmsten. Jag skulle gärna se en konsert där Ellen Sundberg är huvudpersonen.

Dan Andersson är en av mina favoritförfattare, det torde inte undgått den minnesgoda läsaren av denna blogg. En av hans dikter ”Omkring tiggarn från Luossa”, ett verkligt mästerverk, framfördes under kvällen av musikanterna på scen och det var en underbar tolkning med inslag av finska som sjöngs av Nikolai Äystös som också spelade klarinett. Dan var påverkad av det finska inslaget i släkter och landskapet så vad passade bättre.

Idun teatern var i det närmaste fullsatt och det är ingen liten lokal. Kanske inte så många ungdomar, det var nog de gråa lockarnas publik och de verkade nöjda.

På måndag förmiddag blev det återfärd till hemsoporna och då hände inget speciellt. Det blev den vanliga tallriken med köttbullar och potatismos i AB:s cafeteria samt en stund innan ankomst till Vasklot te och gris. Väl framme väntade åter sister Jane och det får jag tacka så mycket för. Verkligen fint att ha en sister kunde ställa upp när det kniper men vi får hjälpas åt. På landet beställer man inte en taxi rakt av om det är bråttom.

Friska vindar och regn i luften men annars fin höststämning med en del vackra färger i Rådhusparken i Umeå.

På smakfestivalen förekom också diverse nyttig motion mellan smakproven. Dessa två damer deltog med liv och lust, dansade och stod i.

En låt med Ellen Sundberg, lämplig men tanke på Dan Anderssons och Märta Larssons förhållande. Dock är denna låt skapad av Kjell Höglund.