Höst!

Redan är september månad förbi, höstmånaden enligt äldre svenska almanackor, en hyfsat bra månad vädermässigt, och nu befinner vi oss i oktober, slaktmånaden. Vem funderar idag på alternativa namn på månaderna som kommer från det gamla bondesamhället? Kanske bara jag? Mars kallades för vårmånad och april för gräsmånad medan november var vintermånad. Känns lite underligt med sådana namn, en slags förskjutning. Fast september får gärna heta höstmånad för då är sommaren förbi och en ny årstid står för dörren. Jag gillar de nordiska årstiderna, det händer något i naturen varje dag.

Egentligen är hösten en fin årstid, förutom november som man får uthärda, i allmänhet grå och daskig. På hösten kommer de fina höstfärgerna fram några dagar eller någon vecka, beroende på väderleken. Kanske inte lika fin i Österbotten som i fjällen men ändå. Luften är högre och klarare, myggen och älgflugorna dör bort och man kan åter röra sig i skog och mark.  Åker jag ut till villan är där nästan inget folk alls, inte ett mänskligt ljud hörs. Jag är helt ensam och jag gillar det. Semestrarna är för länge sedan förbi, ingen ligger på bryggorna och solar och snurrornas vrål är borta, inga svallvågor mot stranden. Möjligen någon enstaka fritidsfiskare på väg ut till sina bragder. Jag känner mig lite exklusiv på min sittbräda nere vid stranden.

Hösten kan också vara naturens raseri, storm och elände. Som för två år sedan när stormen Aila drog förbi. Då fick vi verkligen hålla i hatten. Fast det är tillfälligt, några dygn i värsta fall. Samtidigt är det fascinerande med storm, vilka enorma krafter vi får bevittna! Tänk om vi kunde ta tillvara stormarnas energi och förvara den tills vi behöver den. Jag tror inte att vi skulle behöva någon annan energikälla om vi kunde fånga stormarnas våldsamhet och pytsa ut den när vi behöver den. Nu blåser det mesta bort.

Jag har de sista två dagarna fångat höstbilder i min kamera och här kommer några. – Gillar du hösten och i så fall, vad är bäst?

Långskärssund i Oxkangar

Inte så pjåkigt ändå, visst finns det färger i Oxkangar de sista dagarna i september även om molnen hängde tunga. Gammel-Ahlnäs.

Hellnäs bro, porten till Lill-Oxkangar och Oxkangar.

Det här ser jag när jag tittar ut genom mitt köksfönster. Gult och grant och snart tynger snön träd och grenar. Kanske någon dag i solsken och då är de fint. Tiden tickar sin gång.
Jag har faktiskt tänkt den hädiska tanken att kalhugga området bakom uthuset och då få mycket mera kvällssol, speciellt på vintern. Fast jag vill ändå ha kvar skogen, äta kakan och ha den kvar.

Vägen ut till villan, inte så bred men lågt trafikerad och vacker på sitt sätt.