PDF 24
Länge sedan jag haft något datarelaterat, tips eller anvisningar men här kommer ett tips på användbart program, nämligen PDF 24.
Pdf är ett mycket användbart format om man vill förmedla text, instruktioner, tidningar, manualer eller längre berättelser. Jag använder normalt Office 365 från Microsoft för att skapa text i docx-format (Word), som till exempel detta blogginlägg, men alla har inte Office 365 som är ett betalprogram, om jag vill dela med mig av mina skriverier i samma format. Med bloggen är det dock annorlunda eftersom jag kopierar texten från Word till redigeraren i WordPress så att alla sedan kan läsa texten på bloggen.
Men vill jag dela vanlig text från Word så kan jag spara det i pdf-format och då kan alla läsa texten som till exempel har ”Acrobat Reader” – som är en gratis läsare av pdf-format, den vanligaste – eller direkt i en webbläsare. Så bra, läsa gratis!
Man kan skapa vanlig text till pdf-format eller göra en eller flera bilder till pdf-format i Word.
Men vill man gå in i ett befintligt pdf-dokument och göra ändringar är det värre. Då behövs betalprogrammet ”Acrobat” (utan reader i namnet) från Adobe och då kostar det en slant vilket inte alla är så pigga på.
Det är här PDF 24 kommer in för i detta program kan man göra en hel del även om man inte kan ändra i texten. Jag har inte utforskat allt men något som jag har haft användning för är att:
– slå samman flera separata pdf-sidor
– ändra ordningen på pdf-sidor
– ta bort sidor
– lägga till sidor
– lägga till sidnummer
– dela upp ett pdf-dokument i enskilda sidor
Dessa funktioner har jag haft nytta av och det är ett ganska enkelt program så man behöver inte slita sitt hår alltför mycket. På YouTube finns videor som visa olika funktioner så det är bara studera om det kör ihop sig men vill man till exempel ta bort en sida eller fler ur ett pdf-dokument är det bara att högerklicka på dokumentet och välja ”Öppna med” – PDF Creator – så öppnas dokumentet i programmet och där finns verktyg för att markera och ta bort, eller för den delen flytta sidor i dokumentet, varefter man sparar dokumentet.
Tidigare har jag tipsat om PDF Merge som kan användas på liknande sätt med det sker på nätet och behöver uppladdning av dokumentet medan PDF 24 finns på datorn som vanligt program och dokumentet behöver inte lämna datorn. – Lycka till om du vill testa och sedan också har nytta av programmet!
PDF Creator – Hemsida att ladda ned programmet från. Programmet installeras på datorns språk.
Acrobat Reader – Hemsida för nedladdning av Adobes pdf-läsare om du inte redan har den i datorn.
PDF Creator på YouTube – Manualer och hjälp
Naturligtvis behövs också en bild men inget som direkt har med inlägget att göra. För några dagar sedan gick jag en runda och passade på att vila på trädstammen i Varghålet. Då fiskade jag fram mobilkameran och tog en bild av ett ganska grådystert Oxkangar. Men höstfärgerna i träden, och speciellt asparna, är fina.
Skördetiden är förbi och nu återstår en del plöjning av åkrarna.
10 kommentarer
Erik Forsling
En ynklig kommentar här, och den rör enbart den näst sista meningen i ditt blogginlägg. Här är också höstfärgerna mycket grandiosa. Jag älskar det färgglada, och tänker ofta på några diktrader av Erk Axel Karlfeldt om hösten som innehåller formulerungen ”den vår de svaga kallar höst.”
När jag en solig höstdag tittar ut genom något av mina lägenhetsfönster ser jag nästan ett fyrverkeri av naturens färger. Ren glädje fyller mitt arytmiska hjärta, och nu är äntligen sommarens hetta försvunnen, och det underbara höstmörkret smyger sig varsamt på. Då är det också lättare att sitta en tidig halvmörk kväll och dagdrömma om världens vackrasre Fatou. Jag bor på 13 D, hon på 7 D – mikroskopiskt gångavstånd, men vi träffas aldrig, och jag drömmer alltid om att möta henne på gatan, men det blir aldrig så. Vi är ju båda väl medvetna om varandra sedan jag under en tid tågpendlade Tierp – Uppsala t.o.r. Jag tror att det fanns ett ömsesidig känsloutbyte mellan våra ögon där på perongen i Tierp. Men i livet finns det ju oftast också bromsklossar. I det här fallet kallar jag det ”Mannen”. Inte hennes man då, för jag tror att hon – i alla fall tidigare – lever ensam. Det var min man, och jag är inte ens bög. Jag känner honom sedan tidigare i Uppsala där jag sedan många år tjänstgjorde som drifttekniker på det stora fjärrvärmeverket i Boländerna. ”Mannen” började som inhyrd traversförare flera år senare – vi pratade ofta, och blev någon slags kompisar. Sedan sprack det jag kallar Gamla Familjen (min familj), och jag var på väg att bli bostadslös p.g.a. bostadssituationen i Uppsalaregionen. Då dök Tierp upp. Jag hade ju hört namnet, och även träffat enstaka individer från orten, men jag blev tvungen att titta på en karta när nu mitt bostadstrassel höll på att få en trivsam utgång. Och det fick det.
Jag har levt här i orten 13-14 år, jag har inte räknat så noga, men jag älskar Tierp – en köping som jag trodde att ingen ville bo i. Jag trodde inte ens att köpingar längre finns – ett utraderat ord. Men jag lever och bor i en köping, så snälla fina ni som läser dessa rader försök att leva med den insikten jag i hög ålder fick.
Ja, … och så bor ju Fatou här på några steglängders avstånd, men tyvärr finns det nästintill en berlinmur mellan oss, trots att jag vekligen tror att det det finns en ömsesidighet mellan våra hjärtan. Suck.
Och vet du P.J., det finns ingenting så vackert som en svart kvinna på en svensk järnvägsperrong en kolsvart vinternatt när den elektriska belysningen förgyller hennes vackra ansikte.
https://www.svd.se/a/c9064ae6-dba8-38e4-bc53-a8b2c3ffcfd5/den-rejala-hosten-ar-utsprungen
https://www.facebook.com/erikaxelkarlfeldt/posts/10151556466057461/
Per
Jag tar fasta på det sista du skriver om en svart kvinna på en svensk järnvägsperrong, en vinternatt. Jag kan föreställa mig situation, ljuset, det som finns, konturer, skuggor och miljön.
Det är främst som fotograf jag ser situationen uppmålad framför mig. Kanske också en äldre herre finns med på ett hörn? Som du vet gillar jag s.k. Street photography och just detta är ett sådant motiv. En duktig fotograf hade säkert fått till en pangbild. Själv hade jag förmodligen sabbat tillfället. Fast vem vet, ibland hittar även en blind höna ett korn.
I våras tog jag en bild av en ung kvinna på Centralen i Malmö, bara så där i förbifarten. Hon stod avslappnat lutad mot en pelare, kollande sin mobil, medan folket rusade förbi. Jag tyckte jag fick en fin bild och satte den på Instagram. Allt frid och fröjd tills någon från Malmö, mig helt okänd, påstod att hon var pillerförsäljare stationerad på Centralen. Sant eller inte, men jag tog bort bilden. Så var det med den bilden från, om inte en perrong, så i alla fall från en järnvägsstation.
Du verkar förtjust i en svart kvinna och inget fel med det. Själv tycker jag att kvinnor från Afrikas horn är vackra och ståtliga. Ofta ganska långa. Dock ingen jag känner därifrån. Och musiken är också härlig från samma område. Synd att det är så mycket krig och oroligheter där. – Men Afrika är stort, så många folk, länder, kulturer och språk. Man kan inte dra Afrika över en kam och min okunskap är stor.
Du lyfter fram Erik Axel Karlfeldts dikt ”Höstens vår”, hösten till ära, och speciellt en rad. Jag å min sida har en annan dikt som kanske också passar in i denna kommentar. Det är ”Vintergatan” av Zacharias Topelius som handlar om de tu, ” Salami så hette hon och Zulamit var han”. Den dikten fick vi läsa när vi gick i småskolan på början av 60-talet. Och jag minns namnen, Salami och Zulamit, även om det mesta av dikten fallit i glömska. Kanske det var till en julfest vi fick öva in den.
http://www.nykarlebyvyer.nu/sidor/texter/poesi/zt/vinterga.htm
annepauline
Du är en riktig hejare på datorer. Det är inte jag. Ibland försöker jag mig på det ena och det andra på min stackars dator. Jag tror att jag är så himla fiffig. Ack o ve och fasa, det slutar ALLTID med att oönskade saker händer och jag springer iväg till Elgiganten med datorn under armen och så får killarna ( det är alltid killar ) rätta till det jag ställt till med. Det gör de oftast på tre minuter. Puh!
Hur i hela friden rensar man datorn från så kallade cookies? Kan du inte ha ett inlägg om det? Jag antar att det är skrattretande lätt så nu får jag skämmas som inte ens kan det.
Det är synnerligen roande att läsa Forslings poetiska kommentar. Den mannen borde skriva en bok. Det är lika roande att läsa ditt svar. Ja, du vet ju redan att du borde skriva en bok.
Per
Alltid? …det var illa, kan det stämma?
Cookies, det beror lite på vilken webbläsare du använder.
I Google Chrome som jag använder:
Uppe i högra hörnet finns 3 punkter, klicka där
Välj ”Fler verktyg”
Välj ”Ta bort webbinformation”
Där kan du bland annat välja ”Ta bort cookies och annan webbplatsdata”
Klicka på knappen ”Rensa data” och saken är klar.
I Edge väljer du ”Inställningar” som första val, annars ganska lika.
Visst, som jag brukar säga, kommentarerna är halva bloggen, även om de ibland svävar ut på sidospår. De kan vara minst lika givande som själva inlägget.
Erik Forsling
Hej ANNEPAULINE!
Jag har adrig skrivit en kommentar till en bloggare som inte är bloggägare tidigare – det här är premiär. Jag vill bara tacka dig för dina fina ord – de sista två, rderna gjorde mig starkt rörd. Jag har i decennier drömt om att skriva ett alster; men trots uppslag och ideer är jag ingen riktig författare utan snarare en drömmare..
.
annepauline
Tadaa! Tusen tack! Enligt din anvisning har jag raderat både gamla sökningar och cookies! Det var ju riktigt lätt. Jag skulle aldrig kommit på det själv. Instruktionerna som finns på nätet är så himla invecklade. Inget för mig.
Jag blev lite skraj och tänkte har jag ställt till med något annat också så det blir en tur till Elgiganten i alla fall. Men nejdå, allting ser så bra ut. Tusen tack igen!
annepauline
Hej Erik Forsling!
Tack för din kommentar till mig.
Det är ju synd att du ska ”gömma” den gåva som du har: Att skriva så fantastiskt fint. Och väldigt roligt ibland!
Denna text:
Och vet du P.J., det finns ingenting så vackert som en svart kvinna på en svensk järnvägsperrong en kolsvart vinternatt när den elektriska belysningen förgyller hennes vackra ansikte.
Så vackert! Man ser det hela framför sig. Nu får du leta i lådorna efter dina skrivelser. Blir det inte en bok så blir det en novellsamling. Jag har första tjing på att köpa din bok när den kommer ut. Jag har första tjing på P.J.:s bok också. Jag väntar!
Erik Forsling
Tack snälla fina du för din kommentar. Så fina och vänliga ord. De två rader du understryker handlar om ett möte för några år sedan, när jag pendlade. Både F. och undertecknad bor fortfarande med samma lilla gatustump mellan oss. Som ett delat Berlin, men jag tänker dagligen på henne. Det är sjukt tänkte jag till slut. Hon måste ut ur mitt arma huvud. Och det gick faktiskt ganska framgångsrikt.
Hon var nästan helt utsparkad ur mitt liv när så en upplaga av den lokala veckotidningen ”Norra Uppland” kom. Den hade som tema ”Cykelkulturen i Tierp”. En magnifikt stor bild av fyra ungdomar på förstasidan, och vid artikeln ett par sidor in var två av dem intervjuade. Den ena var en gosse som inte ens bor i köpingen, den unga kvinnan vid hans sida bor också i Uppsala, men har sin mor i köpingen. De tu var på besök.Den stackars journalisten som tilldelats uppdraget måste ha haft en riktigt dålig dag – med ett i stort sett meningslöst påhugg. Men! Längst ner på sidan häpnade jag över en liten bild.
Ja kära ni, jag kunde inte se fel. Det var naturligtvis Fatou, och hon svarade på intervjufrågan med att hon inte cyklar. Fritt citerat: ”Jag är rädd för det, och jag får ont i kroppen av det.” Många afrikanska kvinnor har aldrig fått lära sig att trampa cykelpedaler, det är pojkarna som är överdängare på det. Men nu har jag fått lyckan att bo och leva i ett s.k. ”blandat område” som jag älskar, så här cyklar många kvinnor som gudinnor – oavsett hudfärg. Min egen trampmoj har jag behövt laga sedan flera år tillbaka, så jag promenerar istället. Bilen har jag skrotat, men jag har mitt körkort. Så måste jag ha tillgång till en bil så hyr jag en. Natti natti.
Erik Forsling
Hej igen. Jag vet inte om jag gör rätt eller fel nu, men du skrev tidigare om ett kärlekspar där hon heter Salami. Det är väl ett förnamn gissar jag, men vet du vilket familjenamn F. har. Naturligtxis inte. Det är det vackra namnet Salem. Sov gott när den timmen kommer.
Per
Salami är ett förnamn, ja, dock manligt, men vanligare som efternamn. Enligt liten sökning på nätet.
Salem är som bekant en kommun i Stockholms län men finns också som namn, både som manligt och kvinnligt förnamn men även ganska vanligt som efternamn i Sverige.
Salem betyder ”Fridens boning” på hebreiska.
Varifrån Topelius fått namnen Salami och Zulamith kan vi något läsa om i följande artikel:
https://www.hbl.fi/artikel/8f7839ef-9cbb-4b60-9e50-d77c842238f9