Politik, tråkigt eller som i UK?
Politik kan vara något av det mest intressanta eller något av det mest tråkiga. Häromdagen fick jag partitidningen i handen, maken till torr text får man leta efter. Samma, nummer efter nummer. Jag har gjort tappra försök att läsa åtminstone någon artikel i tidningen men somnar oftast innan rad 20.
Däremot är brittiska parlamentet och deras möten uppiggande. Där går det livat till och entusiasmen är stor att tvåla till motståndarna med verbala akrobatkonster i den högre skolan. Som idag när Liz Truss fick sina fiskar varma när Labourledaren Keir Starmer med uppbackning från partikamrater, där ordet ”gone” var som en hejaramsa på en fotbollsmatch, radade upp Liz Truss misstag.
Och så detta att de hastigt reser sig från sina bänkar, tjoar, och lika snabbt sätter sig, varför? Något jag inte lyckats lista ut. Men kul! Lite grann saknar jag Boris Johnson med sin yviga kalufs och vältalighet men Liz ger sig inte heller hon även om hon hoppar i galen tunna, den en efter den andra. Få se hur länge hon får gå ut genom dörren på Downingstreet 10 på morgonen efter att ha ätit frukost?
Däremot är sessionerna i Sveriges och Finlands riksdagar oftast höjden av tristess. Inte sällan framför ledamöterna sina tal inför näst intill tomma stolar. Någon här, någon där som knappar på sina mobiler. Möjligtvis snappar någon tidning upp en passus som kan passa till en rubrik.
Men det finns undantag. Som i förrgår när Ulf Kristersson skulle ta emot applåderna i Sveriges riksdag för sin statsministerpost när någon från åhörarläktaren ropade: ”Ulf Kristersson, du lovade en Förintelseöverlevare att aldrig samarbeta med Sverigedemokraterna”. Du tog henne i hand. – Jo, det gjorde han, tog henne i hand, Hédi Fried.
Nåja, kanske inte värre än Liberalerna som sålde sin själ och ideologi för några taburetter, de som borde ha varit det främsta motståndet mot Sverigedemokraternas inflytande. Tacka vet jag Annie! – Har jag nämnt att jag betraktar mig som liberal? Alltså liberal, inte svek-liberal.
Vi får se hur Ulf Kristersson lyckas, upp till bevis! Jag är inte den som sablar ned utan orsak utan väntar på 100-dagars strecket när något borde ha hänt, förhoppningsvis till det bättre.
Mycket finns att säga om politik, allt från småsömnig kommunfullmäktige – nog så viktig på lokal nivå – till gängkriminella i Kreml men vi stoppar här denna gång.
Houses of Parliament i London. Någon som kan gissa varifrån denna bild är tagen?
Länge sedan jag var där senast, 15 år. Har du besökt London eller något annat ställe på brittiska öarna?
2 kommentarer
annepauline
Haha, bra att ha partitidningen till hands om du ligger sömnlös alltså.
I England går det livligt till och Liz Truss sa upp sig som premiärminister. Tänk om drottning Elizabeth vetat om hur det skulle gå, tur att hon slapp uppleva det i alla fall. Den enda som lär vara glad nu är Boris Johnson. Skadeglad.
Dödsskjutning var det här mitt på blanka dagen i Södertunneln. Sweden är väl uppe i 55 dödsskjutningar nu eller är det 58 hittills i år. Kristersson har ett och annat att ta itu med om man säger så. Nåja, så länge lever han inte ens så han hinner göra varken till eller från. Helt klart inte lätt att vara politiker.
Per
Inte ofta jag ligger sömnlös men där har du ett tips när månen går sin stilla gång över stuggolvet minut för minut: partitidningen.
Liz hann knappt vänja sig vid att vara premiärminister innan hon kastade in veven. Snabbare än vad jag trodde. Vi får se om Boris sticker upp sitt okammade huvud.
Usch ja, ett evigt skjutande i kungariket. Senaste offret verkar vara oskyldigt. Jag föreslår att man stänger in alla gängkriminella – polisen torde veta vem de är – i en tom, öde industrilokal, modell större, förser dem med vapen och riklig ammunition samt stänger dörrarna i 24 timmar. När man sedan öppnar dörrarna arresterar man överlevande mördare och låser in dem på livstid. Dock tror jag ändå inte att det är lösningen så länga det finns en marknad för piller och knark samt att integrationen inte fungerar.