Fototävling
Fotografi är ett av mina stora intressen men ibland tappar jag gnistan och tycker att alla bilder jag tar är skräp. Det finns miljarder bilder där ute i cyberrymden som är mycket bättre än mina för att inte tala om alla utställningar där fotokonstnärer ställer ut sina bilder till beskådan. Då drabbas jag av det stora missmodet, varför ödsla tid och pengar på något eget som är medelmåttligt?
Samtidigt får jag stor inspiration av alla bilder som visas på olika medier. Så bra de är, så fina motiv, så överraskande! På Facebook finns gruppen ”Urban Street Photography” som serverar enormt fina bilder i genren ”Street Photography” eller kanske på svenska ”gatufotografering”, den inriktning av fotografering som jag tycker är mest intressant. Visst är landskaps- och naturfotografering fängslande men det som gör en bild riktigt intressant är att det finns en eller fler människor ombord som skapar en spontan händelse. Något mera än bara en vacker solnedgång.
En annan sporre är tidningen The Guardian med sina helt underbara bildsidor från hela världen. En ständig ström av fantastiska bilder. Nästan varje bild är värd ett Åh… Jag ser bilderna i helskärm, oftast utan förklaring. Så otroligt bra de är! Här kan jag tillägga att en av bloggens kommentatorer visade mig vägen till denna helt makalösa bildkälla. Tack Erik! Varje vecka kollar jag dessa bilder och varje gång vill jag ge mig ut på jakt efter egna svårfångade bilder. Enstaka gånger lyckas jag.
En bild kan vara mera än fotografi och en annan grupp på FB som jag följer är ”The painters from the north” som visar målningar av nordiska konstnärer. Även här blir jag förstummad av hur fina tavlor de kunde måla långt tillbaka i tiden. Otroliga bilder som visas till inspiration även för nutida bildmakare.
Jag tror att det är viktigt att ta del av andras bilder för att själv utvecklas som fotograf och bildmakare.
Helskärm, ja visst! Jag är innerligt trött på alla dessa frimärksbilder där man knappt ser vad det handlar om. Instagram med sina format är ett gränsfall. Många gånger fina bilder men varför dessa begränsningar i fråga om storlek? Att se bilder i mobiltelefonen ger jag inte mycket för. Man får ett hum om bilden men inte mycket mer. Jag föredrar en stor skärm, minst 27 tum, för att verkligen se en bild.
Jag fick i veckan tips om en bildtävling där man kan skicka in bilder på sitt landskap i Finland, det man ser och tar bilder av. Huvudvinsten är ett presentkort på 500 europenningar hos Rajala, fotohandeln med stort utbud. Först tänkte jag strunta i detta evenemang eftersom det förmodligen kommer in tiotusentals bilder och chansen att man ens kommer till en seriös bedömning är minimal.
Efter lite funderande så begav jag mig dock ut i landskapet och fångade bilder under tiden 17.10.2022–23.10.2022. Eller rättare sagt igår fredag och idag lördag. Några riktigt bra bilder fick jag men att de ens kommer i närheten av visning på Finlands miljöcentrals webbplatser och konton i sociala medier samt i tjänsten Varkulturmiljo.fi (www.varkulturmiljo.fi) för att inte tala om omnämnande i tävlingen är nästan helt uteslutet.
Det känns nästan som att mitt deltagande i tävlingen är att bevisa hur svår det är att som fotograf få erkännande för en bra bild. En bild bland miljarder andra. Rena tillfälligheter gör att en bild blir viral.
Vad föreställer din bild, digital eller analog, som du är mest nöjd med eller som är en del av ditt liv? Någon speciell händelse eller en bild som hänger på väggen hemma hos dig.
En av de första bilderna jag tog i fredags var Hellnäs bro där en modig och till synes ung badare gjorde tappra försök att ta ett dopp.
Själv är jag en badkruka när det gäller kallt vatten, andra utvecklas till vinterbadare.
I Kärklax tog jag bilder av de traditionella stugorna vid Klemetsgårdarna. En bit bort upptäckt jag en hel samling katter som inte var det minsta skygga eller fotoresistenta. Säkert var det tio katter och kattungar som väldigt gärna ville bli fotograferade. Väldigt sociala. 15 meter bort fanns riksåttan med livlig trafik. Hur många av kattungarna blev långlivade?
Oravais hamn besöktes också i solnedgången.
Dagens bild är från Nykarleby. Ingen av ovanstående bilder skickas in till tävlingen utan är enbart för bloggen.
På Landskapsdagen lönar det sig att fotografera landskap – hemsida
The Guardian – fotosida
Urban Street Photography – Facebook
Painters from the North – Facebook
Du kanske också gillar
4 kommentarer
Christina
Vad roligt att du ger tävlingen ett försök. 🙂 Jag fotar ju mest barnen just nu och det vi gör. Men så fixar jag fotoböcker åt dem också. Som ett litet minne.
Per
Vi får se hur det går. Det beror mycket på vilka kriterier bildgranskarna går efter.
Ibland blir jag förvånad när jag ser vinnarbilder i fototävlingar.
annepauline
Nog finns det massor av bilder. Tänk ”förr i vääden” när man köpte och laddade kameran med filmrullar på 24 eller 36 bilder och lämnade in till något ställe för framkallning. Nu fotar folk allt de ser med sina mobilkameror.
Ofta ska någon person visa en bild som hen inte hittar i sin mobil. Det är ett himla svajpande hit och dit innan bilden hittas.
På Painters from the North finns så många fina bilder. Imponerande! Så roligt att du deltar i tävlingen. Jag tycker absolut att du har en bra chans att vinna. Fina bilder har du lagt in i detta inlägg. Den översta blir extra intressant med personen som ska bada. Den understa bilden kunde vara från Vasa. Folktomma gator!
Katterna ser välmående ut, inte rädda av sig heller. Någon måste väl ta hand om kattskocken. Kanske någon som min närmaste granne i Finland. Hon hade bortåt femton katter som mest. Ett lodjur kom förbi då och då och tog en och annan katt. Jag tror inte min granne ens märkte att någon katt saknades mitt i allt.
Per
Förr i vääden var bilden från kameran dyr och man ödslade inte ”film” på vad som helst. Jag har fått mig donerad en hel del äldre bilder och formatet kunde till och med vara så litet som 5,5×5,5 cm bildyta. Då gällde det att ha förstoringsglaset putsat. Som tur är går de att skanna in med hög upplösning och kan eventuellt redigeras så att de blir lättskådade.
Det fanns också fotoentusiaster som själva framkallade sina bilder i mörkerrum men de flesta nöjde sig med att lämna in filmen till framkallning. En duktig fotograf, jag tror han var pressfotograf på Vasabladet, var Rafael Olin som dokumenterade mycket av Vasa och händelser på 1950–60-talen. Väldigt fina bilder som idag visas i vissa grupper på Facebook.
Vi får se hur det blir med fototävlingen, inte har jag stora förväntningar.
Jo, vissa samlar på sig många kattor och femton kattor torde vara i mesta laget. Vilket mjau när det vankas mat!