Potatisens dag

Idag, den 26 oktober, är det Potatisens dag, en av alla dessa dagar som numera firas mer eller mindre. Är det inte Kanelbullens dag, Kattens dag, Ägghalvans dag så är det något annat som skall firas. Vissa dagar firas till och med flera olika saker som till exempel 21 juni när Långsamhetens dag, Världsmusikdagen, Internationella yogadagen, Internationella selfiedagen, Giraffens dag och Världshumanistdagen firas. Även idag frias annat än Potatisens dag. Också Hjärnskadedagen och Skyddsombudens dag vill uppmärksammas. Det finns något att fira varje dag. Skål!

Nåja, själv tycker jag att det nästan skulle räcka med Fars dag och Mors dag. Och Självständighetsdagen här i republiken för då får man vara ledig om det är en vardag. Själv firar jag numera Självständighetsdagen varje dag.

Egentligen äter jag ganska lite potatis, det är sällan jag köper potatis. Det blir mest vid midsommartid när nypotatisen kommer till försäljning. Bäst är nypotatis ur eget land, annars får man nöja sig med köpepotatis. Men ack så god den första potatisen är! Och bäst är den som stekt potatis. Stekt nypotatis med gräslök, så himla gott! Fast kokt nypotatis med ”pikkalakan” (saltvatten, smör och gräslök) är också delikat. Beställer jag mat på restaurang försöker jag oftast få stekt potatis.

I stället för potatis äter jag blomkål. Antagligen är den dyrare än potatis men två dagar i veckan blir det blomkål om jag inte gör någon soppa som räcker flera dagar. Eller fläskpannkaka, en sådan sats räcker tre dagar. Förresten har jag gjort min andra fläskpannkaka och då justerade jag tiden till 30 minuter och 225 graders värme, det blev bra.

När jag var barn var det ”päärontagan-kalas” på hösten. Då kunde det hända att flera gårdar gjorde arbetsbyte så att man snabbt fick potatisen ur jorden på en dag. Arbetskalas var roligt. Då kom man tillsammans och fick mycket arbete uträttat på en dag, man fick diskutera och skvallra och alltid fanns det någon lustigkurre som fick folk att skratta. Och på kaffe- och matbordet fanns det alltid något extra gott.

Hästen drog en ”pääron-sprätt”, en maskin med roterande vingar på en axel baktill som ur jorden föste fram potatisen och sprättade den till sidan så att folket kunde plocka upp den. Senare kom modernare varianter som drogs av traktor och de lämnade potatisen i prydligare rader efter maskinen.

Potatisen skulle ofta sorteras vid upptagningen. Vanligast var väl ”småpääror” och vanliga potatisar men det kunde finnas fler klasser. En arbetskamrat berättade att i Monå by fanns en kvinna som sorterade i tre storlekar: småpääror, vanliga potatisar och ”grömmingar”. Ej att förväxla med ordet grym utan gröm är något jättestort.

Sedan skulle potatisen forslas hem, ofta på ”skrapälkärron” (kärra med trähjul med järnband som yttre slitageyta) och till sist skulle potatisen ned i källaren. Då gällde det att som liten pilt att hålla sig borta för även om man var nyfiken så var man också rädd för källargubben.

Man kan gilla potatis eller inte, spisa måttligt med potatis eller frossa i denna knöl men alla har vi ätit potatis vill jag påstå. Åtminstone vi här i Norden. Fast jag kan tänka mig att några är allergiska och tål inte denna mat. Idag kan man bli allergisk mot allt eller mår dåligt på ett eller annat sätt. Själv har jag inga sådana besvär, jag äter allt, även potatis. – Hoppsan, här får jag rätta mig något. Jag kan äta allt utan besvär men jag vägrar vissa maträtter som lutfisk, memma och blodmat. Så är det sagt en gång till.

Har du ätit någon potatis idag eller blev det annat på tallriken? Själv åt jag köpe-pyttipanna fast utan ägg.

Här gällde det att leta upp några bilder med potatis från mitt arkiv. Det visade sig inte helt lätt, ganska få potatisbilder fanns det. Här i alla fall en middag från nyårsdagen 2010 hos Sister Jane och svåger i den lyckliga staden. Båda mina systrar är duktiga på att göra mat, precis som salig mor. Åtminstone två potäter blev det.

Lunch i Klimpfjäll 21 september 2020 under en av mina road trips. Köttfärslimpa och potatis, javisst. Det var den gången det var storm uppe på Stekenjokk så jag inte kunde stiga ur bilen och ta bilder. Närmare 35 sekundmeter i byarna så det gällde att inte blåsa bort. Jag minns att bilen gungade i vinden när jag hade parkerat på ett ställe.

Här har jag försökt mig på en känd maträtt, Ikeas köttbullar. Jag blev dock inte imponerad vill jag minnas. Wasalines köttbullar är betydligt godare och större. Potatismoset smakade visst bra om jag skall tro bloggen från den dagen. September 2016 var det i Umeå. Det var den gången jag fick ta flyget från Umeå till Vasa via Arlanda, ingen färja gick den dagen.

Detta var den gången jag åt surströmming. Där ligger två surisar tillsammans några potatisar och tomat. Årtalet var 2012 och hittills har det inte upprepats. Smaken på strömmingen var helt ok men doften var vedervärdig. Som tur är har jag ganska dåligt luktsinne. Röda Ulvens surströmming var det och allt åt jag upp.

Potatis – Wikipedia