En bloggare ur tiden

Jag började blogga på WordPress 2010, före det hade jag bloggat ett par år, tror jag det var, på bloggen.fi. Samma år 2010 startade också en annan blogg ”Ama de Casa” med säte i Torrevieja, Spanien, dit hon flyttade tillsammans med sin man 2006. De var spaniensvenskar och Ama de casa betyder hemmafru på svenska. Jag har följt Amas blogg i många år, kanske i tio år, tagit del av hennes dagliga inlägg (hon skrev i allmänhet ett inlägg per dag) med allt från episoder i lägenheten och lokalsamhället till resor jorden runt. De var ett resande par och många är de resor de gjort, allt från månadslånga kryssningar till bilutfärder i Spanien.

Mycket bilder och humor fanns med och hon strävade alltid efter ekonomipriset genom att försöka ta vara på alla gratiserbjudanden och reor, med glimten i ögat. Orsaken till att jag började följa hennes blogg var att jag var nyfiken på hur livet tedde sig för spaniensvenskarna, vad de gjorde dagen lång, hur de tänkte, det sociala livet och hur de anpassade sig till livet i Spanien. Johanne, som hon hette, och hennes Anders njöt verkligen av livet och delade frikostigt med sig på bloggen.

Det första jag gör varje morgon är att kamma mig, det lilla som finns, men efter att jag fått en mugg te och smörgåsar klara sätter jag mig vid datorn för att äta tidig frukost. Det första jag gör på datorn är att kolla mitt yahoo-konto för där serveras varje morgon ett nytt inlägg från Ama. Nästan varje dag, år efter år. Jag har nämligen det så ordnat att jag läser inlägget i eposten och inte i webbläsaren. Jag är kanske en vanemänniska på morgonen där läsandet av Amas blogg ingår i rutinerna, som första grej på datorn.

I morse kom ett sorgligt inlägg, skrivet av Anders; hans fru och livskamrat har gått bort efter en tids sjukdom. De flyttade i somras från Spanien till Kalmar, kanske i hopp om ett lättare liv med tanke på Amas sjukdom som pågått en längre tid, från och till, men till sist kom slutet och hon somnade in.

Det har varit en lättsam och trevlig blogg; någon närmare kontakt har jag inte haft med Ama men jag kommer att sakna hennes inlägg, optimism och humor. Förmodligen var det sista inlägget som jag läste i morse.

Bloggvärlden lever sitt eget liv och många är de människor jag haft kontakt med under åren, kort eller mera varaktigt i fråga om kommentarer på bloggen eller Facebook, via epost eller personliga möten. För mig är de inlägg jag läser på de bloggar jag följt regelbundet i många år som personliga brev även om jag delar dem med många andra. Man blir nästan lite familjär med de bloggar som faller en i smaken under längre tid.

Men folk kommer, folk försvinner på nätet och några har gått bort på riktigt. Ama var en, en annan var Ulla-Maria Johansson konstnär som hade bloggen ”Kreativ varje dag” och Lena från Strömsund, en fotobekant som gick bort i början på året.

Sådan är livets gång
människor kommer, människor går
ingen stannar
men spår finns kvar
en tid

Så har Bettan fått vinterskorna på fötterna, nu kan snö och is komma! Nåja, vi får nog vänta lite till, har jag på känn.

Jag brukar alltid fundera på vad framtiden har i sitt sköte fram till nästa däckbyte, någon gång på vårkanten.  Vem är född, vem är dödd? Vad har hänt?
Kanske lika bra att man inte vet allt.

Ama de Casa – Blogg. Som avslutning en vacker sång med Weeping Willows.

Kreativ varje dag – Blogg med en sista vers som antyder vad som är på gång.