20 år med digital kamera
Idag för exakt tjugo år sedan köpte jag min första digitala kamera, en Samsung Digimax-340, på Anttila i Vasa. ”Fina bilder, mycket nöjd med köpet” var mitt omdöme då, i början på min fotokarriär. Och visst, inte helt fy skam med den tidens mått mätt men nog har mycket hänt på kamerafronten sedan dess.
Det blev en del kameraköp och uppgraderingar under årens lopp. Kraven växte. Min första systemkamera Canon 650 D köpte jag 2012. De dyrare systemkamerorna har jag sålt eller bytt in vid nyköp. Mestadels har jag hållit mig till Canon.
Canon Ixus 120 blev min första bloggkamera, en nätt liten kamera att ha med nästan överallt. Bättre än den tidens mobilkamera. Min andra bloggkamera blev Sony RX100 III år 2019 som jag fortsättningsvis är mycket nöjd med men det finns en liten sidohistoria.
I vintras trillade jag och slog mig illa på is som gömde sig under ett lätt snötäcke. RX100 fick sig också en smäll och skärmen lossnade. Det löste sig dock genom att skärmen tejpades fast och inställningarna kunde göras genom sökaren. Ända till midsommaraftonen när jag tappade den i golvet och den dog helt. Bara att bita i det sura äpplet och se om jag kunde hitta samma kamera till överkomligt pris. Men nej, RX100 fanns inte någonstans i somras, okänt leveransdatum hos alla leverantörer.
I stället blev det en Pansonic DC-TZ95, en kompromiss. Ganska snart kunde jag konstatera att jag inte var nöjd med bildkvalitén, inte ens som bloggkamera. Jag borde ha lyssnat på Cyberphoto i Umeå som på sin hemsida gav den endast 5 av 10 poäng för bildkvalitén men tyckte att den dög som bloggkamera.
Jag tog bilder med den i söndags när byarådet bjöd på köttsoppa i byastugan, Våtmarksprojektet i Fladan är nu avklarat. Mycket god soppa förresten! När jag kom hem och tittade på bilderna i datorn blev jag så less, oskarpa och gryniga trots bra ljus. Något gick de att förbättra i datorn men inte blev jag nöjd.
Samtidigt dök det upp en annons från Gigantten med rabatterat pris för min favorit RX100 Mark III. Jippii, RX100 var åter på marknaden och en beställning gjordes i måndags via nätet och ordningen borde snart vara återställd. Idag fick jag den på posten till Oravais. Leveranstid två dagar, inte dåligt!
Till TZ-95:s försvar kan dock sägas att den filmar i 4K och är därmed den bästa videokameran jag har. Mycket fina och skarpa videor! Så nu har jag min systemkamera 6 D Mark II för de riktigt fina bilderna, RX100 som bloggkamera, TZ-95 som videokamera plus min mobiltelefon. Mycket att släpa på om jag vill vara förberedd på det mesta, haha… Detta är dock ingenting jämfört med de riktiga fotoentusiasterna och proffsen. De kan ha en hel ryggsäck fullproppad med kameror, objektiv och jag vet inte allt vad.
Nejdå, till vardags hänger RX100 och mobilen med, systemkameran på fotosafaris och festivaler och TZ-95 vid speciella tillfällen när jag vill ha bra filmer. Nu gäller det att hantera den hala lilla RX100 med försiktighet för jag kan inte köpa ny kamera varje år. Men den kommer att hänga med och fiskas fram nu som då, det är då säkert. Och bäst av allt, de tre testbilder jag tog inomhus ikväll blev jag nöjd med!
Tjugo år kan tyckas vara en lång tid men det har gått fort, många bilder har tagits och de flesta finns kvar. Utan den digitala tekniken hade det blivit en bråkdel nya bilder. Idag tas miljontals bilder varje dag världen runt. När tog du senaste en bild, med digital kamera, mobilkamera eller men en gammaldags analog kamera med filmrulle och vilket var motivet? – Min senaste bild blev ikväll en testbild av spiseln i stugan. Kanske inte så inspirerande men det var bara ett test.
Sony RX100 Mark III – en bra kamera för den som vill ha en liten och nätt och som tar bra bilder. Prissänkt just nu.
Flaggan hissades i söndags vid byastugan med anledning av Svenska dagen. Sedan blev det god köttsoppa inomhus och alla lät sig väl smaka.
Uppriktigt sagt har jag aldrig firat Svenska dagen men det var den dagen Gustav II Adolf stupade på slagfältet i Lützen 1632. Snart 400 år sedan. Det fick vi minsann lära oss i skolan.
Detta var den första bild jag i misstag tog med min första digitala kamera 9 november 2002. Jag har kanske visat den tidigare? Jag satt i parkeringsgrottan under torget i Vasa och pillade på min nya kamera medan jag väntade på salig mor som gjorde ärenden. Paff, så tryckte jag på en knapp och bilden blev till, en skitig vindruta i en parkeringsgrotta i Vasa plus några skyltar. Kanske inte den bästa debuten som digifotograf men sådan blev den.
Kanske då bättre att visa följande bild som togs med flit, ovan jord och med något mera kunskap om kameran. Samma dag 9 november 2002. Halva torget var redan parkeringsgrotta, andra halvan var uppgrävd för att så småningom även den delen bli parkeringsgrotta. Det hade också snöat den dagen men lite mera än idag.
2 kommentarer
Anne Hjortman
I hastigheten tyckte jag bilden från parkeringsgrottan liknar hur det ser ut när man kör ombord på en Finlandsfärja. Hur som helst, en häftig bild fast den kom till i misstag.
Vilket elände det var när de byggde parkeringsgrottan och grävde upp hela torget. Som det såg ut och som affärerna rasade över uteblivna kunder och dålig försäljning under hela den tiden bygget pågick.
Jag kommer inte ihåg hur lång tid bygget tog men ett jätteprojekt var det. Sen blev torget sig aldrig likt men det hade det kanske inte varit utan parkeringsgrottan heller.
Man håller på med våtmarksprojekt på olika ställen här också. Knepigt det där, nyss skulle våtmarker torrläggas och grävas ut, nu ska de återställas till våtmarker. Människan är definitivt inte riktigt klok.
Per
Tack för det, jag tror också någon annan har tyckt att den första bilden var speciell. Man ser det inte så bra men i bakgrunden syns en vägg av faner som skilde den första delen av parkeringsgrottan från byggarbetsplatsen på utsidan.
Ja, det är ett elände när gator och torg rivs upp och byggs om. Ibland en nödvändighet som när torgparkeringen i Vasa byggdes. Tänk om alla de bilar som idag nyttjar torgparkeringen skulle finnas ovan jord, vilken trängsel och körande för att leta parkeringsplats. Samtidigt händer det titt som tätt att en gata byggs om och färdigställs men bara några år senare är de åter där och gräver sönder samma gata. Rådhustorget i Umeå är ett exempel. Hoppas att de låter det torget nu vara i fred så länge jag lever! I Vasa finns det vissa planer på att bygga om torget så hux flux är de åter där med grävmaskiner och avspärrningar.
Jula öppnar förresten idag i Vasa sin första finländska affär. Hinner jag får jag göra ett besök där i morgon. Lång kö vid öppnandet klockan nio rapporteras. Det bjöds på glögg i kön och inne väntade kaffe och tårta samt ett gratis måttband. Det är säkert slut med den frikostigheten i morgon.
Människan är ett oroligt släkte också när det gäller landsbygden. Jag har sett åkrar bli skog för att en generation senare bli kalhygge och åter förvandlas till åker. Inte så långt härifrån.