Emil Jensen, hostningar och färd över Kvarken

Det är snart tre år sedan pandemin trängde sig på allt mera. Då när det blev tyst med allt snörvlande, hostande, nysande, pysande och fräsande (i näsduken). Aldrig har det har det varit så förkylningsfritt som under pandemin. Alla var friska förutom de som drabbades av covid. Råkade någon hosta lätt eller harkla sig lite obetänksamt blev hen uttittad, utskälld och utkastad. Ingen pardon. Det är slut med det nu.

I fredags besökte jag Umeå och jag kunde konstatera redan på färjan att hostandet kommit tillbaka, nosen putsades med näsduk och någon levererade till och med högljudda nysningar. Också jag bidrog så gott jag kunde eftersom jag haft och har fortsättningsvis en besvärlig förkylning på gång de senaste två veckorna även om jag ikväll känner mig ganska pigg.

Ett tag funderade jag på att stanna hemma men hotellet var bokat sedan lång tid tillbaka och biljetten till Emil Jensens konsert på Idun i Folkets hus köptes redan i augusti. Jag ville så väldigt gärna åter en gång uppleva Emil på scen; det blev en kompromiss. I stället för att åka hem med kvällsbåten på lördag tog jag den som avgick 11:15. Jag hade annars tänkt att på lördag eftermiddag besöka julmarknaden på Gammlia men kände att det skulle ha blivit för jobbigt. Kanske lika bra att jag avstod för enligt rapporter var det knökfullt med folk och svårt att komma fram till försäljarna. Ibland kan det bli lite för bra.

Annars fanns ytterligare in attraktion på lördagskvällen när Merit Hemmingson spelade på Norrlandsoperan. Också hon en gammal favorit med sin hammondorgel och drömska psalmer och låtar. Nåja, man kan inte få allt och jag kände mig ganska lättad när jag fick åka hem lite tidigare och sussa i egen säng i kristlig tid. Annars hade jag kommit i säng först klockan två på natten.

Så bra Emil Jensen var på Idun med sin föreställning ”Än susar skogen” tillägnad skogen, mångfalden i naturen, svamparna – dessa nödvändiga fenomen som finns nästan överallt – havet, vinden, freden, livet på planeten. Först spelade Vera Vinter och Hanna Ekström några egna låtar från deras senaste album Lios med sånger på Kalixmålet men sedan blev det Emil Jensen för fulla muggar, denna poet, sångare, författare, underhållare och cyklist. Bland annat berättade han om sin senaste på turné som skedde på cykel. Jo, där fanns det inga fina limousiner utan han cyklade från ställe till ställe med allt som behövdes på sin cykel. En turné i samarbete med Naturskyddsföreningen.

Han är en fanstatisk ordkonstnär, som kan trollbinda med sina rim och sin rytm, sina tvära kast där man blir lika förvånad varje gång när poängen träder fram. Det var en föreställning med sång och musik, poesi, berättande, ödmjukhet och direkt kontakt med publiken. Till sin hjälp hade han tre fina musiker samt Vera Vinter i någon låt.

Jag såg honom på Urkult 2019 och tänkte att säkert får vi höra lite gammalt material också men nej, jag tyckte allt var som om jag hörde det första gången. En givande kväll som jag är glad att jag fick uppleva och jag ångrar inte en sekund att jag åkte över trots att orken inte var den bästa. När jag sedan kom ute efter dryga 2,5 timmar (med 20 minuter paus) i Idun var jag som en ny människa, upplivad.

Samtidigt funderade jag på varför vi i Österbotten så sällan får besök av alla dessa fantastiska artister som finns i kungariket som jag upptäckt på egen hand. De som inte är dansband, populärmusiker, de mest kända inom poppen utan de som tillhör det stora flödet av musiker och artister i Sverige inom folkmusiken, visor, alternativ musik, etnisk musik, samisk musik, världsmusik.

Till min förvåning spelade Stefan Sundström tidigare i höst på Ritz i Vasa men när får vi se artister som Sara Parkman, Sofia Jannok, Maxida Märak, Hoven Droven, Euskefeurat, Syster Sol, Stina Wollter, Ale Möller, Ulrika Bodén, Crash Nomada, Frida Johansson och varför inte Merit Hemmingson för att nämna några. Är marknaden så liten i Österbotten eller är musikintresset så enkelspårigt att bara dansband och hårdrock går hem i stugorna? Eller är arrangörerna allt för fantasilösa och ängsliga?

Det vore intressant att bland läsarna av denna blogg få höra hur många som känner till artisterna jag räknade upp i föregående stycke eller kanske till och men har någon favorit bland dessa! Eller andra förslag med artister från Sverige.

Jag funderade att färjeturen 11:15 på lördagen skulle bli en tämligen stillsam historia. Dock väntade ganska många vid transfertrafikens busshållplats i Umeå. Inte så många finländare av språket att döma utan norrlänningar som skulle på resa. Väl framme vid terminalen i Holmsund fann jag till min förvåning ännu fler väntande resenärer. Ganska fullt till och med. Norrlänningarna skulle ut på kryssning, äta julbord och ha lite skoj. Äntligen en tidtabell som också passar de som bor väster om Kvarken.

Jag satte mig i baren ombord men där var det lugnt som i kyrkan en söndag. Vart försvann alla festglada? Förmodligen till julbordet som serverades ombord. Halv tre var det ännu ganska lugnt i baren men så plötsligt vällde de in som en hjord på kommando och snabbt fylldes baren och kön vid bardisken höll i sig ända fram till Vasklot. Jag kan tänka att rederiet var glada för alla dessa resenärer som handlade och lät sig väl smaka.

Förmodligen fanns även en och annan firmafest bland dessa resenärer enligt mina observationer. Många verkade känna varandra och grupper formades kring borden, stolar flyttades och stämningen var på topp. Jag hade gärna dristat mig till att fråga från vilket/vilka företag de kom men jag höll tand för tunga.

Har ni tänkt på att stolarna i baren på Aurora Botnia är svåra att flytta? Det verkar som om de är magneter till durken under matten, att de hålls kvar på sina platser av en mystisk kraft. Alltid lika kul att titta på folk som försöker flytta stolarna och upptäcker att de får ta i för kung och fosterland för ens något flytta stolarna. Vissa ger upp med det samma, andra kämpar på.

Kön vid bardisken var tämligen konstant men ingen gjorde sig omöjlig med olämpligt uppträdande förutom en som behövde assistans av sina kompisar. Han var dock lugn och stilla och störde ingen. Han bara satt där på sparlåga i sin stol. Hur kvällen slutade vet jag inget om. Kul i alla fall att se så många norrlänningar ombord, som om de nyss upptäckt Aurora Botnia.

Själv skrapade jag bilrutorna på Bettan i hamnen i Vasklot och styrde hemåt. En trevlig tripp över Kvarken och god underhållning i Umeå. På båten åt jag som vanligt 10 köttbullar med mos. Där var jag lite snål som inte unnade mig julbordet ombord. Har du ätit julbord redan eller skall det göras?

Naturligtvis hade de en fin och ståtlig julgran på Rådhustorget i Umeå. Snöfritt som synes.

d

Nere vid Rådhusparken mot älven stod denna galanta fågel med näbben i högsta hugg. Stora hotellet i bakgrunden. Dock bodde jag på mitt stamställe Winn.

Det fanns flera julgranar i Umeå som denna vid Centralstationen, inte så pjåkig.  Till höger konstverket Grön eld.

Ofta besöker jag Sara Lidmans gångtunnel Lev vid mina besök i Umeå. Här kan man bland annat läsa citat ur hennes stora mästerverk Jenbanan.

Emil Jensen hanterar gitarren på Idun i Umeå december 2022 vid föreställningen ”Än susar skogen”. När får vi se Emil i Vasa? Troligtvis aldrig, synd!

Som avslutning en bild på de svårflyttade stolarna i baren på Aurora Botnia. Ganska bekväma, gjorda i 24-karat guld! Ah, det är därför de är så tunga…

Emil Jensen – hemsida

Emil Jensen på Sveriges radio – Programinslag med Emil. Över 300 träffar. En del programinslag fanns med på hans show.