Resor

Jag kände min föranlåten att ingripa

I terminalerna i Vasklot och Holmsund har jag lärt mig att ta hissarna i stället för att föras framåt, uppåt, nedåt av ett flertal rullband vilket i och för sig också är rätt bekvämt och snabbt. Men det går ändå klart snabbare med hissarna om man vet var de finns och ingen annan hittat samma transportmetod till och från färjan. Blir det kö vid hissen är det kört. Tills vidare är det få som använder hissarna och egentligen borde jag hållit tyst om saken.

Incheckningarna går också smidigt med avläsning av QR-koden på biljetten vid grindarna i terminalerna; i telefonen eller på papper. Överhuvudtaget tycker jag det mesta går smidig i, till och från terminalerna i Vasa och Umeå. Samma gäller att checka in med bil. Redan sekunderna innan man nått fram till skärmen där man skall bekräfta sin bokning är man i systemet. Visst fanns det saker som var bättre förr i världen men inte vet jag om jag vill återgå till systemet med kontrollpersonal. Samma är det på flygplatserna.

Transferbussen från färjeterminalen i Holmsund in till Umeå fungerar också mycket bra. De flesta har förköpta biljetter men inte alla. Sist på i fredags var ett par yngre män som stod och rökte utanför bussen till sista stund. När de klev ombord ville de köpa biljett till Skellefteå. Här blev det stopp för chauffören visste inget om förbindelser till Skellefteå och systemet var inte anpassat för en sådan biljett. Jo, men de hade hittat en sådan resa från Umeå hamn till Skellefteå ungefär den tid som var aktuell och som de visade upp i telefonens app. Här uppstod viss förvirring och eftersom jag satt längst fram och hörde konversationen kände jag mig föranlåten att luta mig fram och bestämt säga som det var: ”Det går ingen buss till Skellefteå härifrån, de får ta denna buss och byta i Umeå!” Det avgjorde saken och de köpte biljetter varefter chauffören förklarade vägen för dem i Umeå till busstation, något jag genast såg att de inte begrep (inte jag heller). De var nykomlingar och obekanta med situationen trots att de pratade svenska.

Väl framme i Umeå steg också de två av bussen och fiskade genast fram telefonen för att orientera sig. De visst nog inte var de var. Åter kände jag mig orsakad att ingripa och jag sade till dem: ”Följ mig så skall jag visa er enklaste sättet att hitta till busstationen” Det verkade de tacksamma för. Framme på Rådhusesplanaden pekade jag ut tågstationen längst bort med anvisning: ”Innan tågstationen tar ni till vänster och går en liten bit till så är ni framme”. – Det var inte första gången jag visat folk vägen till busstationen i Umeå.

De tackade och traskade i väg. Jag följde dem med blicken en liten bit på vägen och såg att de gick åt rätt håll. Dock stannade de till vid Systembolaget, verkade fundera lite och så gick de in där. Det var det sista jag såg av dem. Hoppas att de kom fram till Skellefteå. Lite udda var de, den ena med ståtligt svart skägg, typ taleban, den andra med långt mångfärgat hår i pastellton som Linnea Claesson har ibland. Jag trodde först att det var en tjej men där tittade jag fel.

Senare när jag hade gott om tid försökte jag luska ut vilken denna buss var som de hänvisade till och ganska snabbt hittade jag den. Umeå hamn var på ett helt annat ställe varifrån de först skulle gå till Himmelska fridens torg i Holmsund och därifrån ta bussen till Universitetssjukhuset där byte till Skelleftebussen kunde ske. – Förmodligen slutade färden gott för de båda resenärerna.

Detta var en liten episod från min resa till Umeå i fredags. Har du hjälpt någon resenär på villovägar eller har du själv fått hjälp med att hitta rätt under en resa på främmande ort/land? Eller har du gått totalt vilse?

Busstationen i Umeå

Umeå Busstation inte långt från Centralstationen. En korv med bröd kan man också får på Sibylla innan resan.

Umeå busstation

Rejäla bussar för regional trafik finns med godsavdelning längst bak. Bussen närmast skulle avgå till Dorotea 20 mil bort.

 

2 kommentarer

  • annepauline

    Det var ju lite kul att du kan hjälpa folk till rätta i Umeå. Det var säkert stockholmare som var ut och irrade, vad nu de skulle göra i Skellefteå? Kanske handla med droger, det är nya marknaden, droghandel i Skellefteå.

    Jag är faktiskt riktigt bra på att visa folk till rätta i områden som jag kan. Jag brukar hjälpa turister till rätta runt campingplatsen på somrarna. Bland annat i ”mitt” friluftsområde där det går ångbåtar till skärgårdsöarna sommartid. Turister är glada och tacksamma att få hjälp, det brukar bli konversationer på en blandning av tyska, engelska och svenska. Många skratt kan det bli ibland när man tar händerna till hjälp.

    På ställen där jag inte hittar är jag däremot helt off. Går vilse och vilse och åter vilse. Helt hopplöst. Jag tror att jag skrivit i någon kommentar förr att mina irrfärder rätt ofta slutar med att jag hoppar in i en taxi och betalar dyra pengar ( framkörningsavgift ) fastän jag ibland är bara femtio meter från mitt mål.

    • Per

      Alltid fint att kunna stå till tjänst. Egentligen borde jag ha haft någon form av kundbetjäningstjänst den tiden jag jobbade. Gillar att hjälpa folk. Fast det går väl an tills de som är missnöjda börjar skälla på en.
      Vilka de var och vilket ärende de hade informerade jag mig inte om. Jag kunde inte heller riktigt bestämma varifrån de kom med tanke på deras svenska. De pratade någon slags nordiska, som jag pratar.

      Se där, då får du tillfälle att stifta bekantskap med utbys. Du kunde kanske bli lokalguide på sommaren och tjäna en hacka? Flera språk har du och så österbottnisk dialekt om det kniper.

      Jo, jag minns att du skrivit om tidigare irrfärder i ditt liv. Detaljerna har jag glömt eller så var det rent allmänt du skrev. Idag finns ju mobilen som kan vara till stor hjälp och jag tror också gossarna på väg till Skellefteå hade lotsat sig fram till Busstationen med hjälp av Google maps i telefonen. Men nu hann jag före.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »