Upplevelser

Man får väl ställa upp en trettondagsafton

I torsdags inleddes det kulturella året med besök på Wasa Teater. Tillsammans med systrarna Jane och svåger upplevde jag ”Man får ställa upp”, en komedi av Adde Malmberg. Första akten var kanske lite seg men efter pausen friskade föreställningen till rejält och många skratt framkallades i pjäsen som har sitt huvudämne föreningsverksamhet. Föreningar och ideellt arbete är vanligt förekommande i provinsen varför många kanske kände igen sig i de förvecklingar som uppstod. Ett vanligt problem för många föreningar är att hitta nya intresserade förmågor som är villiga att träda till när seniorerna känner sig mogna att dra sig tillbaka, något som framkom i pjäsen.

En skådespelare i pjäsen som jag vill lyfta fram är Lina Ekblad som spelade ordförande för hembygdsföreningen. Framför allt är det hennes röst jag gillar och hennes förmåga att förmedla kroppsspråket, lång och gänglig som hon är.

Före besöket på Wasa Teater åt vi middag på restaurang 1r+k, ”Ett rum och kök”. Ett tidigare besök i höstas gav mersmak. God mat samt bra och personlig betjäning. Efteråt satt vi en god stund och språkades vid medan vi väntade på efterrätten, något jag skippade. Jag brukar vanligtvis bara äta huvudrätten. Eftersom jag rattade Bettan så avstod jag från allt vad alkohol heter. I stället avnjöt svåger och jag varsin alkoholfri veteöl, så himla god att jag är nästan beredd att bli nykterist.

Till min förvåning meddelade sister Jane från den lyckliga staden att hon inte i hela sitt liv druckit en hel öl. Möjligen något hon smakat en gång i tiden men inget hon gillade. Jag blev häpen. Inte för att jag är någon stor öldrickare men visst är det fint efter att ha klippt gräsmattan i strålande solsken få sätta sig under körsbärsträdet och avnjuta en öl i skuggan. Vanligtvis det spanska ölet San Miguel men nu har den ölen fått en konkurrent.

Nåja, vi äro olika funtade när det gäller smaksinnet. Somliga gillar lutfisk och memma, jag gillar veteöl och kålsoppa. Något som också är gott men som det är länge sedan jag smakat är kokt abborrom. Så god den är!

Idag lördag skulle en av mina favoriter, den finska gruppen Tuuletar, uppträtt på Ritz i Vasa men tyvärr blev den konserten inställd på grund av sjukdom. I stället får jag rikta in mig på Umefolk 24–26 februari och då höra Kardemimmit, också de från Finland. Före det är det ganska tomt i kalendern vad gäller evenemang och begivenheter men vem vet vad som dyker upp. Kanske någon nyårsrevy? De brukar vara säkra kort.

Roligt var det i alla fall att träffas vi syskon med avec ute på stan och tillsammans gå på något evenemang. Det får vi göra om för det är inte alls svårt att ställa upp när sådant bjuds.

1r+k i Vasa

Naturligtvis skulle det fotograferas både det ena och andra, jag själv är värst. Här är uppgången till 1r+k i Vasa som sister Jane förevigar.

mat på 1r+4

Så här såg den anrättning som jag beställde ut: Grissida med rödkål och öl. Hur mycket öl som var däri kan jag inte säga men god och mättande var rätten.

Ernst salong i Vasa

Ernst salong på Wasa teater bjöd på förfriskningar i pausen. Ett gammalt känt ställe i staden som lever och mår.

Man får väl ställa upp, Wasa Teater

Så här glada såg en del av skådespelarna ut när tog farväl av publiken efter att ha gett ”Man får väl ställa upp”.


Man får väl ställa upp – pjäs på Wasa Teater

1r+k – Restaurang 1r+k i Vasa. På finska 1h+k

Ordet ”avec” – Institutet för inhemska språken

Kronenbourg 1664 Blanc – det goda alkoholfria veteölet som också finns på Prisma men jag hittade bara den med 5% alkoholhalt i hyllorna i köpladan. Vore intressant att testa båda sorterna och se om det finns någon skillnad i smaken.

2 kommentarer

  • annepauline

    Trevligt med teaterbesök. Jag har inte varit på teater sedan hösten -19. Corona pandemin bromsade in det mesta, verkar som bromsen fortfarande sitter i för min del. Föreningsliv ja, jag kan tänka mig att de fick till det roligt.
    Ingen vill vara med i ideella föreningar idag, det verkar vara helt förlegat. Kommer frågan upp om att vara med i styrelsen ( och det gör den! ) så får folk något rent panikartat i blicken och vill bara fly. Ingen har tid och ingen vill ”ställa upp”.

    Ernst salong har man säkert byggt om många gånger sen jag var där. Ett gammalt och fint ställe är det.

    • Per

      Tillgången på teater i storstan måste vara mycket stor jämfört med en provinshuvudstad så det borde finnas att välja på. Enbart nära Södermalm finns 10 teatrar. Kanske lossa lite på bromsen?

      Det är sant, inte sällan drar sig folk för att ställa upp i styrelsearbete eller annars i ideellt arbete. Den rätta gnistan saknas kanske när man nu för tiden kan få allt serverat färdigt bara man betalar.

      Jag hittade en dagsfärsk artikel om restaurang Ernst. Stället grundades på 1860-talet av tyska Ernst så restaurangen måste vara en av de äldsta i Vasa.
      https://www.vaasainsider.fi/fi/yrittaja/ernst-salonger-satsar-pa-minnesvarda-maltider-och-mingel-under-takkronan/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »