Hallå och Adjå!

Att hälsa hör till god ton och normalt uppförande men hur man hälsar är inte alltid självklart och medvetet. Räcker det med en nick och ett hej eller bör det vara kindpuss både en och flera gånger? Eller som den berömda bilden av Leonid Brezhnev och Erich Honecker som med en smaskig smällkyss firade DDR:s 30-årsjubileum? Inte såg det precis snyggt ut, man kan tappa matlusten för mindre.

Jag brukar delta i de enkäter och undersökningar som Svenska Litteratursällskapet i Finland anordnar med jämna mellanrum. De skriver på sin hemsida: ” SLS arkiv dokumenterar minneskunskap och samtiden genom olika typer av materialinsamling. Genom att delta i våra insamlingar är du med och skapar vårt gemensamma kulturarv” och det vill man ju. Jag rent ut sagt älskar att delta i dylika seriösa undersökningar. Det finns fler frågeställare än SLS arkiv men vissa kan bli tradiga genom att ställa samma fråga flera gånger med bara liten variation eller svårformulerade frågor. Dåliga undersökningar avbryter jag men SLS arkiv brukar ha bra frågeställningar som den senaste som handlar om hur vi hälsar.

Ja, hur hälsar jag? Inte helt självklart vid närmare eftertanke och där kom SLS:s undersökning till hjälp. Är det viktigt att hälsa, frågar undersökningen. Ja, svarade jag, det betyder att jag ser dig och respekterar dig. Hur hälsar du? (man kan använda fler svarsalternativ) och jag svarar muntligt, tar i hand, kramar och vinkar. Däremot inte kindpussar. Någon måtta får det vara på hjärtligheterna.

Vilka hälsningsord använder du? Mitt svar blir Goddag, Godmorgon, hallå, hej och hejsan. Hejsan använder jag alltid i kundrelationer när jag vill göra expediten uppmärksam på att jag pratar svenska och gärna vill bli betjänad på svenska (i Finland). I princip alltid i en affär eller vid annan typ av service. Morjens, som jag tror är vanligt i södra Finland, finns också som förslag men nej, aldrig. Däremot händer det ofta att jag på kvällen hälsar Godafton! Det låter finare än Godkväll, tycker jag. Annars tror jag Hallå är det vanligaste hälsningsordet jag använder.

Hur hälsar du på en god vän eller familjemedlem? och där blir det för min del enbart muntligt eller en vinkning med handen. Ju närmare förhållande, desto enklare hälsning. Däremot på ett kalas, begravning eller bröllop blir det mera formell handskakning med huvudpersonen eller -personerna.

Hälsar du på olika sätt på t.ex. finska och svenska? Detta är en fråga som är aktuell i Finland. Jag börjar alltid på svenska och fortsätter med det om den finskspråkiga motparten kan åtminstone lite svenska. Får jag ingen svensk respons så får jag försöka med den finska jag kan eller övergå till engelska. Är jag utrikes längre bort så är engelska som gäller om jag inte kan åtminstone grunderna i ett annat lämpligt språk som för min del är tyska och spanska. I Danmark klarar jag mig bra på svenska eftersom jag förstår standarddanska ganska bra.

En av de sista frågorna var Hur upplever du de nya sätten att hälsa, t.ex. att man slår ihop knytnävarna eller armbågarna med den man träffar? (i samband med pandemin). Maken till fåneri får man leta efter, nej inget jag befattar mig med. Då räcker det med muntlig hälsning eller en vinkning med handen som är minst lika bra! Men höjdarna inom EU är flitiga med armbågshälsandet har jag sett på Tv, de formligen rusar fram med armbågen i högsta hugg.

Jag minns en hälsning från småkolan, kanske jag berättat den tidigare men låt gå. Då i början på 60-talet flyttade en familj från Sverige till vår by och första skoldagen för den nya gossen i klassen gick han fram till katedern för att hälsa på läraren genom att slå ihop klackarna och buga. Både läraren och vi vanliga skolungar blev mäkta imponerade, inget vi sett tidigare. ”Se där, så kunde ni också lära er att hälsa” så läraren full av beundran för den artiga adepten. Att han sedan blev till huvudbry för läraren genom sina påhitt och hyss är en annan sak, livlig som han var.

Som kuriosa brukar jag ändra på Adjö och i stället säga Adjå. Alla kanske inte lägger märke till det men åtminstone en har svarat mig tillbaka med Adjå. Det tyckte jag var kul.

Till sist en upptäckt jag gjorde för inte så länge sedan. Man kan vid uppbrott från en samling eller kalas säga att man ”rekommenderar sig”, det vill säga att man tänker avlägsna sig och tar farväl. ”Jag får rekommendera mig” sa jag på soppkalaset i bystugan i höstas när jag skulle gå hem och till min förvåning var det en som kände till detta uttryck och han är till och med lite yngre än jag är. Har du hör det uttrycket tidigare? Och vad är ditt vanligaste hälsningsord eller åtbörd när du träffar en människa?

Därmed får jag rekommendera mig och säger Adjå för denna gång!

Formella och familjära hälsningar – Svenska Litteratursällskapet i Finland, hemsida

Ber att få rekommendera mig – Institutet för de inhemska språken.

The Socialist Fraternal Kiss between Leonid Brezhnev and Erich Honecker, 1979 – Rare Historical Photos. En mycket intressant hemsida som jag ännu inte har hunnit utforska men här finns den berömda kyssen.

Bild från 2018 när jag passerade Kalix. Så kan man också hälsa, med handen till mössan.

”Intill kyrkan i Kalix står statyn ”Mästerlotsen”. Karl Olov Bäckström (1859–1939), som bland annat var gast på Puritan, båten som vann Americas Cup 1885. Han återvände senare till Kalix och tog tjänst som lots på Malören och senare på Erikören. Karl Olov Bäckström utnämndes också till Mästerlots 1887–1919”