Ännu en önskesång

Jag var ute på promenad idag, flera plusgrader ute och varmare blir det imorgon. I skogen uppe vid Småhällorna var det i nästan snöfritt och inte är det heller mycket snö på åkern. När jag tittar på bilder från ifjol har vi klart mindre snö i år och också något mildare väder. Februari är som mars. Jag tar varje söndag en så kallad veckobild, samma motiv året runt. Då kan jag se hur det varit år för år, se snömängd, grönskans födelse och höstens färgprakt som till sist ersätts med den första snön.

När jag idag satt och tittade på bilder i datorn så lyssnade jag också på Kaffekvarnen, radioprogrammet från Radio Vega med lyssnarnas önskemusik som är minst 40 år gammal. Ibland skickar jag in önskemål och jag vill påstå att de flesta av mina förslag spelas. I radioprogrammet talades om stenkakor, att de spelas alltför sällan och det kan jag hålla med om.

Det finns mycket fin musik från tiden före kriget (WW II) och fram till slutet av 50-talet, stenkakans tidevarv innan vinylen tog över. Ta bara sådana artister som Ulla Billqvist, Zara Leander och Harry Brandelius; som exempel.

Just då när stenkakorna kom på tal i programmet så råkade jag titta på bilder från Vilhelmina under min Norrlandsresa år 2013 och vem dök där upp om inte Lapp-Lisa (Anna-Lisa Öst). Inte livslevande, hon avled 1974, utan som staty. Det gjorde att jag fick en idé att önska en låt med Lapp-Lisa, hon hade ju många fina sånger på sin repertoar. Många religiösa sånger, hon tillhörde Frälsningsarmén och var frälsningsofficer tills hon gifte sig, men hon sjöng också mera värdsliga sånger. Sången ”Barnatro” är kanske hennes mest kända sång men hon har flera andra sånger som handlar om barn. Sådana som ”Drinkarflickans död”, ”I enslig stuga” och ”I en sal på barnsjukhuset”. Hjärtknipande sånger som gör en nästan lipfärdig.

Många av sångerna är berättande, alltså mera än bara en melodi och verser med refräng. En sådan är ”Mitt barndomshem bland bergen”, den önskade jag. Lapp-Lisa var född Anna Lovisa Vikström (hon gifte sig Öst) i Mark, en liten by uppe bland fjällen ca. 35 km från huvudorten Vilhelmina. Kanske ett möjligt utflyktsmål nästa gång jag besöker trakterna? Bara för att se hur där ser ut.

Få se om det lyckas även denna gång med önskningen? Programmet sänds söndagar kl. 14 finsk tid och då tror jag också de utrikesboende kan lyssna på programmet via Arena. Andra tider är det stängt för utlandet. – Förresten så träffade jag idag en bybo som en gång i tiden sett Lapp-Lisa uppträda med sina sånger. Jag blev mäkta imponerad, det måste vara mera än 50 år sedan.

En av mina två bilder med Lapp-Lisa som staty i Vilhelmina år 2013.
Hon hade samiskt påbrå genom sin musikaliska mor ”Spel-Tekla”.

Så här såg det ut ifjol när sister Jane lånade min pulka för transport av barnbarn.

Och så här ser det ur i år 12 februari. En viss skillnad eller hur? Och då har jag mera snö än nere i byn.

Anna-Lisa Öst – Wikipedia

Kaffekvarnen – YLE hemsida

Denna låt av Lapp-Lisa önskade jag. Troligtvis från år 1939.