Ny adress, en limerick och värdelöst vetande

Härom dagen fick jag ett kuvert från Skatteförvaltningen. Märkligt eftersom jag nu för tiden får jag allt material från nämnda myndighet elektroniskt (så skönt att slippa allt papper). Till på köpet var mitt namn felstavat och ofullständigt samt adressen som c/o till en bekant uppe i Vörå. Inte visste jag att jag flyttat dit.

Nåja, efter att ha studerat skrivelsen och det aktuella FO-numret kunde jag konstatera att ärendet inte gällde mig utan misstag har skett på ett eller annat håll. En skatteinbetalning hade gjorts för sent och för det vill skattmasen ha 3 europenningar som förseningsavgift. Inget konstigt med det men för detta lilla ärende var skrivelsen på hela 7 sidor, det tycker jag är märkligt. Nog måste det gå att meddela sig mera kortfattat än så. Och så detta med min nya adress, hur kommer det sig?

Annars har jag varje januari en dust med skattmasen som envist påför mig alltför låg skatteprocent på min pension för det nya året. I stället vill de ha förskottsskatt betald 3 gånger per år. Grrr, går att ändra men varför blir inte skatteprocenten rätt från början? Jag vill att detta skall sköta sig självt och att jag inte skall behöva göra extra inbetalningar av skatten eller själv justera min skatteprocent till rätt nivå. Jag blir så trött!

Skatteförvaltningen sysslar ofta med siffor, för den delen också med svårbegriplig text i mängd, men ändå är räknandet i euro och cent något centralt för denna myndighet. Om det så är 3 cent eller 3 miljoner euro.

Tal och siffor är viktiga för oss nutida människor. Det gäller att komma ihåg både det ena och det andra. Som till exempel eget telefonnumret och personnummer. Andras telefonnummer behöver man inte komma ihåg, de finns i mobilen. Men alla dessa lösenord…

Som skolgosse hade jag en gång memorerat hela 30 decimaler av Pi, ni vet när man beräknar en cirkel. Helt i onödan för när det var dags i skolsalen att rabbla upp alla sifforna blev jag blyg eftersom ingen annan ens kom i närheten av 30 decimaler. Skulle jag då glänsa? Nej, jag förblev tyst. Snacka om värdelöst vetande.

I stället har jag den senaste tiden ägnat mig åt att snickra till en och annan limerick. Här är den senaste:

En magerlagd man ifrån Kvimo
Ses glida omkring i sin limo
Något butter och böjd
Ändå glader och nöjd
Att i langradin få köra som primo

Kvimo är en grannby, langradin är det följe med företag och organisationer som paraderar i kommuncentrum under Vörådagarna i juli. Som upplysning till utbys. Primo är ett nödrim en betyder ungefär först.

Klaus, 18, i Umeå har memorerat 10 000 pi-decimaler – Svt Västerbotten.
Mina 30 pi-decimaler är småpotatis i jämförelse, troligtvis rent råplugg. Klaus har mera sofistikerade metoder, ändå inget världsrekord.

Vintern återkom med snöfall och blötsnö. Dock inga omöjliga saker att röja bort. Däremot har körsbärsträdet fått sig en knäck, sprucken stam. Få se hur det blir med skuggan till sommaren. —-