Besöket i Umeå

Kamerorna följde med till Umeå i fredags även om jag inte tog alltför många bilder. De flesta sevärda vyerna i Umeå centrum har jag sedan länge förevigat men ett par promenader för att få frisk luft hör till och alltid blir det knäppt någon bild.

Min systemkamera (Canon D6) tar utan tvekan de bästa bilderna medan min mobil (Samsung A42) tar de bästa videorna. Min bloggkamera (Sony RX100 III) är ett mellanting, liten, nätt och behändig; tar bättre bilder än mobilen men något sämre videor. Nackdelen med min D6 är att den är något tung att släpa med mig överallt, därför är det RX100 som ständigt sitter i bältesväskan. Så även under Umefolk där systemkameran fick stanna på hotellrummet vilket inverkade på bildkvalitén under sämre ljusförhållanden.

Vi tittar på några bilder med åtföljande text.

Så här vackert såg det ut i fredags på morgonen när vi lämnade Vasa och hamnen i Vasklot. Värmekraftverket med bolmande rök är kanske inte det mest sköna men hänger med ännu. Den skarpögda kan kanske se ett flertal vindmöllor vid horisonten både till höger och vänster, så var det inte ännu för ett par år sedan. Den nya tidens melodi men inte vet jag riktigt vad jag skall tycka, elektricitet behövs men horisonten förfulas.

Inombords var det varmt och stilla, bara isens brak i fören kunde höras lite grann men själva Aurora Botnia är otroligt tyst, går inte att jämföra med gamla Wasa Express. Utsikten genom de stora sidofönstren är inte illa den heller, något helt annat än RG1 som knappt hade några fönster att tala om. Nu är det historia och vi fick vara glada att det alls gick någon skorv över Kvarken den tiden. På fredag, som synes, ingen trängsel men i söndags var det mera folk ombord. Vinterledigheter och sportlov har börjat.

Kl. 12 i fredags var det fredsmanifestation på Rådhustorget i Umeå. För att fred skall råda måste båda eller alla parter vara överens, något som idag inte är fallet i Ukraina. Till och med Fredsrörelsen verkar ha förstått situationens allvar med en imperialistisk våldsverkare som ger blanka fan i plakat och tal. En ukrainsk sånggrupp uppträdde samt en spelmansgrupp från Umeå.

Till och med Liberala Ungdomsförbundet med EU- och Natoflagga fanns med på ett hörn utan att bli utbuad. Så mycket har hänt på ett år att för många är Nato den enda vägen. Du lyckades väl farbror Putin med ditt storhetsvansinne!

Se där är mitt stamhotell i staden, Comfort Winn, bara tvärs över gatan till Folket Hus där Umefolk höll till. Inga ytterkläder behövs för den korta sträckan över gatan. Även en del artister bodde där, jag såg Sara Parkman och den finländska gruppen Kardemimmit. De sistnämnda även med på färjan över till Vasa i söndags.

Detta är den samiska dans- och jojkgruppen Ájttega som uppträdde på Umefolk. Inspelade ljud från det samiska året med åtta årstider och med modern elektronisk musik som byggde upp en ljudvägg som hette duga. Och tjejerna blev svitt, som skåningen skulle ha sagt. Inget jag skulle ha klarat av.

Till sist en bild på Lisas, en av höjdpunkterna på Umefolk. Lisa Rydberg på violin och Lisa Långbacka på accordeon. Otroligt vacker och stämningsfull musik, både drömsk stilla musik och dansmusik, en musik som passar för soliga och varma kvällar när solen går ned vid min villa. Då skall jag spela deras musik på Spotify och vem vet, kanske jag också skaffar mig en enkom högtalare till mobilen.

Sara Parkman på fredagskvällen var förmodligen den bästa akten på Umefolk, jag nämnde visst det i mitt förra inlägg.
Finländska Kardemimmit med flera kanteler och skön stämsång, kan det bli bättre? En av mina finländska favoriter som spelade på lördagskvällen.
Ebo Krdum är också en stjärna på den svenska musikhimlen. Spelade förresten också på Urkult i somras, då orkade jag inte se hela föreställning, mitt sjukben protesterade, men nu gick det bra när jag fick sitta i skön fåtölj.
Jag hann också kolla på The Burnstein Orchestra och gruppen från Framnäs Folkhögskola nära Piteå, då var det livat och dansant i Studion. De såg ut att ha roligt de där som svängde och gungade fram på dansgolvet. Tyvärr inget som jag lärt mig, ännu.
Det var många fler som spelade men man hinner inte med allt och när klockan passerat midnatt fann jag båda kvällarna det för gott att gå över gatan och inta snarklådan som Comfort Winn erbjöd. De riktiga entusiasterna fortsatte i februarinatten… själv drömde jag om frukost med äggröra, stekt bacon och gott bröd.

En verkligt trevlig och givande helg att få ta del av Umefolk 2023! Det gör vi om!