Tvärampär, Den störande ankungen och Ibi-Pippis bravad
Kritik har framförts mot YLE:s och Vasabladets med flera tidningars gemensamma valkompass där folk kan testa sina åsikter i diverse politiska spörsmål mot uppställda kandidater från ens egen valkrets. Inte en enda fråga handlade om kultur och konst vilket är anmärkningsvärt, kan även jag tycka. Anses kulturen bara vara lull-lull som saknar betydelse och värde, något som i bästa fall plockas fram vid högtidliga tillfällen som kuliss och i övrigt är satt på sparlåga, får kanske en slant om det finns pengar kvar?
Sofie Stara skrev igår en intressant ledare i Vasabladet, Döda själar som sväljer söta puréer – är det vi som kulturkonsumenter? ”Utan kultur är vi själsdöda, grå maskiner i en själsdöd, grå värld. Som det var under coronarestriktionerna” skriver hon i ledaren. Jag är benägen att hålla med. Undervisningsminister Li Andersson har sovit dåligt på grund av hur kulturbranschen behandlades under pandemin. ”Vi gjorde ett stort misstag när vi inte uppmärksammade att kulturbranschen är en näring på samma sätt som till exempel restaurangbranschen.” (Helsingin Sanomat 31.1.2023). – Just det, kulturen är inte bara tärande, den är också i högsta grad närande på flera sätt!
I lördags såg vi Byarevyn i Oravais som i år framför ”Tvärampär” på scen. Så roligt att åter få ta del av lokala skämt och figurer, det mesta på dialekt. Som tiden innan pandemin. En genomgående bra föreställning med känt gäng som jag tycker har utvecklats. Bäst var den tyskspråkiga ”Recensenten” som tyckte till om årets revy men ”Årvas TV” och ”Gubbdagis” är också säkra kort.
Revy är den lättsamma och skämtsamma sidan av kulturen. Österbotten bjuder ett flertal lokala revyer under årets första månader. Revy är något som de flesta förstår sig på men konst och kultur kan också vara svårbegriplig, omöjlig, förargelseväckande, mystisk och spännande. Det som gör mig mest intresserad inom det kulturella området är det jag inte förstår direkt eller upplever som märkvärdigt. Vad i hela friden menar människan? Ungefär som jag står inför en invecklad apparat eller ett dataproblem.
Jag snubblade nyligen (14.3) över en artikel i danska Jyllands-Posten som intresserade mig: ”Provokunstner skal i fængsel i halvandet år for hærværk mod Asger Jorn-maleri”. (hærværk = ungefär skadegörelse/vandalism). Asger Jorn är en känd dansk konstnär (1914 – 1973) som bland annat gjorde så kallade détourne-målningar vilket innebar att han tog billig hötorgskonst och dussintavlor som kan köpas i parti och minut och infogade i dem egna expressionistiska element och därmed blev ett konstverk fött. Den mest kända är kanske ”Den störande ankungen” (1959) som man med livlig fantasi kan urskilja på konstverket. En ankunge som målats in i ett i övrigt vanligt landskapsmåleri.
Nåja, allt frid och fröjd med detta danska kulturarv tills en annan konstnär, Ibi-Pippi Orup Hedegaard, fick för sig att hon kunde göra likadant, ta ett annat måleri och modifiera det enligt eget huvud. Kunde Asger Jorn så kunde hon. Det var bara det att hon valde Jorns mest kända verk ”Den störande ankungen” som hängde på museum, klistrade på en egen bild och sedan med tusch satte dit sin signatur. Voilà ett nytt konstverk var fött! Ibi-Pippi ville sätta fokus på hyckleriet i konstvärlden.
Detta föll naturligtvis inte i god jord utan Ibi-Pippi Hedegaard blev polisanmäld och straffet utmättes till 1,9 miljoner danska kronor för att restaurera ankungen samt 1½ år fängelse. En ganska dyr happening med åtföljande inlåsning. Till saken hör att denna Ibi-Pippi Orup Hedegaard från början var man med namnet Per-Erik men bytte 2015 juridiskt kön och är nu kvinna något man dock inte kan se på bild. Ibi-Pippi vill som kvinna naturligtvis avtjäna sitt straff i ett kvinnofängelse. Hon är också skild och far till åtta barn.
Valkompassens första påstående är: ”Finland borde införa ett tredje juridiskt kön” – Tja, vad svarar man på det? Jag tvivlar på att Ibi-Pippi hade valt det tredje könet, det hade varit för enkelt.
I det närmaste fullsatt sal på Byarevyn i Oravais. Kaffe och dopp i pausen.
Och som sig bör tog aktörerna emot publikens applåder på slutet. Applåder kom visst titt om tätt så föreställningen var uppskattad.
Och där hara vi resten, ett fint gäng!
Stort anerkendt Asger Jorn-værk udsat for hærværk: ’Vi er jo ret rystede’ – dr.de hemsida
Asger Jorn – Wikipedia
Som bonus ett program från TV2 Danmark om Askger Jorn med Lars Morell den ivriga kulturmänniskan som ledsagare i programmet.
4 kommentarer
Erik Forsling
Jag satt sent ikväll – nu har den tiden blivit igår kväll sedan dygnet tippat över till tisdag för snart fem timmar sedan – och läste ditt ovanstående blogginlägg, samtidigt som jag med en annan del av min splittrade hjärna tänkte på favoriten Tash Sultana. Det gör jag ofta för hen är en så magnifik, kreativ och nyskapande musiker. Från drogmissbrukare till musikaliskt geni och enpersonsorkester, och numera stor fixstjärna som fyller arenor med sin geniala framtoning. Det klarar inte vem som helst, även om sedan länge framlidne vänsterhänte supergitaristen Jimi Hendrix var båda parallelt under slutet av sextiotalet och början av sjuttio. Och vips blev där en liten tankevärldarnas krock när jag kom till slutet av ditt inlägg, och Ibi-Pippi dök upp i form av provocerande konstvandal med högerextrema kopplingar (det senare skrev inte du, det är helt mina ord utifrån källor). Jag kände inte till personen sedan tidigare, så jag konsulterade Google, såklart, ”allas” vår gemensamma kompass till upplysningarnas källor. Ibi-Pippi har uppenbarligen konverterat från man med åtta barn till kvinna med lika många ätteläggar, även om det inte framgår av bilder, som du skriver i ditt inlägg. Jag blev road när jag insåg att hen hade mansorganet kvar och såg en artikel (där jag bara läste överskriften) om förfäran i ett kvinnligt omklädningsrum där en person med penis kom spatserande. Vad gäller Ibi-Pippi vet jag inte om det var hen, men jag tolkade det så. Jag borde skriva hon, istället för hen, men det finns en del tankar kring mitt ordval. Jag går inte in på det, för att inte tråka ut dig och eventuella läsare av denna kommentar, som redan är alltför lång och mångordig – men jag tröstar mig med att numera är det ofta jag inte skriver alls i ditt kommentarsfält, för jag har inget att skriva. Nu behövde jag fläska ut mig, så jag hoppas att du kan vara min terapuet i det här fallet. Nu är det bara en sak som återstår – sedan får jag väl hålla radiotystnad (= bloggsvarstystnad) under en anständig tid.
Avslut. Jag är tillbaka med Tash Sultana och språkfunderingar som fått sin lösning genom att vandra bland anglosaxiska tidningar på internet. När jag första gången skrev till dig om hen använde jag det neutrala hen och skickade en länk, från enTiny Desk-konsert hos NPR, om jag inte missminner mig. Den föll i god jord hos dig, och växte till ett svar från din sida, där du konsekvent skrev hon, medan jag alltid anväder hen i vissa fall – könsbegreppet mittemellan han och hon. Så började jag fundera på vad hen är på engelska. Ska man förklara basal svenska för en engelspråkig individ så är det inledningsvis enkelt med följande två pronomen. Han = he, hon = she. Men vad blir då hen? På engelska låter det ju som en höna. Jag grubblade, men så fann jag lösningen genom ett par engelsspråkiga artiklar, tyvärr har jag inte källorna i minne, men jag tror med vag säkerhet att den ena var The Guardian. Två olika artiklar om Tash – favoriten nu igen. Där användes konsekvent begreppen ”them” och ”theirs”. Grubblade ytterligare, det är ju inte singular – språk är viktigt. Till slut fann jag min hemsnickrade lösning. Sann, eller inte? Eftersom Sultana inte har konverterat från ett kön till ett annat, utan bekänner sig, som många andra, till båda könen. Då blir det tydligen plural på engelska.
——————————————————————————————————————————————————-
Under strecket:
Åsa Linderborg, Aftonbladet: ”Nakenhet stökar till de ädlaste av idévärldar” 17/3 2023.
Jag halkade över en engelskspråkig översättning av ovanstående länk och där fanns även nedanstående:
”What you identify yourself as is one thing, how others view you is another.” Källa saknas. Tänkvärt, men vad är det ”självklart” rätta i de fallen? Finns det något självklart här?
Per
Tash Sultana känner jag till, med 2,7 miljoner lyssnar per månad på Spotify. Jag tror hen har varit uppe ordväxlingen tidigare. Duktig multiinstrumentalist och sångare. Bra och lättlyssnad musik.
Att Ibi-Pippi har högerextrema kopplingar känner jag inte till. Jag sökte på nätet mera uppgifter men de handlade mest om affären med Den störande ankungen. Jag tänkte att Pippin också hade gjort något mera konstnärligt förutom dessa happenings men inget jag direkt fann eller gjorde större ansträngningar att hitta. Du fann tydligen mera. Detta med han, hon och hen är inte en helt lätt sak att förstå och hur man skall bruka orden. Jag skrev hon i inlägget men märkte i ett svar på en kommentar jag fick via epost att jag skrev han. Enklast hade det varit med hän som i finska språket. Där finns bara ett ord ”hän” och det är både man och kvinna och allt annat vad jag kan förstå. Inte heller lätt att förstå alla dessa bokstavskombinationer om de så gäller diagnoser eller könstillhörighet och sexuell läggning. Och på sociala medier kan man få sig en snyting eller uppbragt tillrättavisning om man inte hänger med i jargongen.
Jag brukar ofta i mina blogginlägg skriva vi även om jag avser jag, första personsingularis. ”them” och ”theirs” har jag också stött på tidigare så det borde vara ett alternativ.
Jag citerar ur mitt svar på eposten: ”Jag läste någonstans att det spekuleras om han gjorde juridiska könsbytet på riktigt, alltså faktiskt hade något slags behov av det, eller om det var en happening och performance av något slag. Att det var på låtsas för att skapa en konsthändelse. Han är ju ändå far till 8 barn, haha… När han vandaliserade Asger Jorns konstverk hade han med sig en grupp människor som tog bild och filmade. De visste inte vad som skulle hända och någon blev helt chockad när han vandaliserade Den störande ankungen. Han hade trott att Ibi-Pippi bara skulle visa sin penis eller något liknande… haha…. ibland får man sig ett riktigt skratt…”
Översättningen från Aftonbladet 17/3 är riktig efter koll i AB:s e-tidning.
annepauline
”HON är också skild och FAR till åtta barn.” Bara det är minsann en konst i sig.
Att tillbringa fängelsestraff i kvinnofängelse och gå in i damernas omklädningsrum när MAN ( ? ) är utrustad med snopp är kanske också någon form av konst i dagens galna värld. Verkligheten överträffar fantasin.
Per
Ja, konsten tar sig många uttryck och det är det som jag tycker är så spännande. Sedan om Ibi-Pippis närvaro (konst?) uppskattas i kvinnofängelsets duschrum kan man fundera över. Jag misstänker att det inte blir lätt för Ibi-Pippi. Fortsättning följer, Ibi-Pippi har ju blivit känd till och med utanför Danmark…