Lyckligast i världen

Så har Finland för sjätte gången i rad utnämnts till Världens lyckligaste land. Vissa tar detta på stort allvar och sträcker stolt på sig medan andra förundrar sig över utnämningen med tanke på självmordsfrekvensen och att våld med dödlig utgång per capita är högst i Norden, något som kanske väcker förvåning med tanke på gängkrigen i Sverige. Själv tror jag att varje medalj har en baksida som inte är fullt så vacker.

Visst har vi det bra i republiken jämfört med många andra länder: hyfsat bra levnadsstandard för de flesta, låg korruption, stor tilltro till politiska systemet och myndigheter, i allmänhet ett välfungerande samhällsmaskineri, gott anseende utomlands, finländarna är kända för att vara ärliga och arbetsamma, de flesta känner sig trygga. Detta delar vi till stor del med övriga nordiska länder som också alla kommer in på tio-i-topp-listan.  Att Norge kom på plats sju, sämst av de nordiska länderna, förvånar mig något. Skulle jag gissat hade jag valt Norge som nummer ett.

Vilka metoder som använts för att komma fram till detta resultat i World Happiness Report kan kanske diskuteras, själv funderar jag på vad orden lycka och lyckligast betyder.

Tittar vi på ordet lycklig på synonymer.se så väljer jag orden: upprymd, salig, euforisk. Och trygghet, något som inte finns på synonymer.se. Och så levde de tu lyckliga hela sitt liv, när de stod vid altaret den dag de gifte sig. Lycka kan också vara kärlek mellan två individer, oftast man och kvinna. Tyvärr talar skilsmässostatistiken för att den lyckan kan vara högst temporär.

Lycklig, lyckligast. Alltid är det någon som skall vara värst och bäst, något som tar udden av ordet lycklig. Räcker det inte med att bara vara lycklig, måste någon vara lyckligast? Kan man vara lycklig för att någon annan är lycklig? Kan lycka vara stilla förnöjsamhet, trivsel med sig själv och sina närmaste, mat på bordet och att vakna frisk och utvilad på morgonen? Kan lycka helt enkelt vara frånvaro av olycka? Eller måste man uppnå ett högre tillstånd för att vara lycklig?

Vid närmare titt i Svensk Ordbok föreslås att lycka är: ”mindre åker eller äng vanligen inhägnad och omgiven av skog”. Det tycker jag låter lyckligt. En lycka! Tänk att en tidig vacker sommarmorgon få vandra ut i naturen, andas den friska svala luften, höra fåglarna, se gräset vaja i stilla fläkt, dagg och de första solstrålarna, doft av skog och mossa, den första skymten av lyckan bland stammar och skuggor, en öppning där gräs och sädesstrå frodas inhägnat av stenrösen format av gångna släkten. Kan det vara lyckan?

Har man tur kan man hitta en stol i skogen, sätta sig för att läsa en bok eller lyssna på musik via mobilen. Förena naturen med kulturen, i arla morgonstund, också en form av lycka.

Lycklig – synonoymer.se

World happiness report – rapporten