Påsken 2023

Då är påsken nästan förbi även om vi har påsk annandag kvar. Fast den dagen är mer eller mindre överlopps med tanke på att ur religiös synvinkel är långfredagen den viktiga dagen, påsklördagen bränner vi påskbrasa och idag, påskdagen så äter vi måltid med sill, påskmust och memma. De som gillar memma. Jag bojkottar å det bestämdaste memma. Sister Jane bjöd på välsmakande påskbord och vi lät oss alla tre väl smaka. Fast när memman dukades fram hade jag redan gått hem, haha… Kan tolkas som att jag vägrar ens se memma.

Memmabruket har allt mera spridit sig till kungariket och i de flesta större köpladorna finns en riva memma att köpa. I Umeå Tipsgrupp på Facebook efterlystes memma av viss sort och det framkom att memma fanns i nästan alla större affärer i Umeå. Jag har tjatat om det tidigare men nej, memma, blodmat och lutfisk vägrar jag! Chokladägg borde jag också vägra eftersom jag själv får äta upp de flesta äggen som jag skaffat hem inför påsken. Få barn utklädda till påskhäxor besöker numera min stuga på backen så därför infaller årets första choladfrosseri vid påsk; den andra vid jul. Däremellan kan det gå månader som jag inte smakar choklad.

Tre påskbrasor hann jag med igår kväll: Hällnäs, Oxkangar och Kvimo. Halv sju på Hällnäs, kl. 19 vid Fladan i Oxkangar och kl. 20 i Kvimo och första gången jag besökte deras brasa. Fast vägen dit var eländig. Redan nu är det menföre och vägen mjuk och spårig. Annars brukar påskbrasorna brännas kl. 19 vilket gör att man inte kan åka till fler än max två brasor på grund av tidsbrist. Jag ser gärna att tiderna sprids ut från 18 till 21. När jag brände påskbrasa så fick det gärna vara i skymningen så att man såg elden mera levande.

Årets påskbrasor, de jag såg, hade inte riktigt den glöd som brukar vara fallet. Kanske för färskt och vått ris? De var lite tama, som besiktningskvinnan sade i fredags om Bettan när jag gjorde årets besiktning: ”Handbromsen är lite tam”. Men Bettan klarade sig med nöd och näppe genom kontrollen! – Kul i alla fall att komma ut och träffa lite folk. Och eventuellt grilla en korv.

I kungariket bränns inte så många påskbrasor, det är kanske mest en österbottnisk tradition, men på västkusten bränner de påskbrasa på sina ställen, vida känt i riket men med få efterföljare. Kanske dags att utöka påsktraditionerna med mera än bara memma; bränn en brasa vid påsken även i Sverige! Någon skall vara den första.

Den första brasan vi besökte var den i Hällnäs. Mäktig plym av rök men kanske inte så mycket mera vad vi såg under de 20 minuter vi var där. Om en månad kommer hamnen att sakta fyllas med båtar vid bryggorna.

Nästa brasa som besöktes var den i Oxkangar. Där var folket ivrigt sysselsatta med att grilla korv. Även om jag är gammal bybo så var det många som jag inte kände. Tidevarv komma och gå.

Påskbrasan i Kvimo hade lockat en hel del folk men det ville sig inte riktigt med att få lågorna att flamma mot skyn. Några bekanta fick jag i alla fall byta ett ord med.

Påskhararna i Kvimo var i alla fall på språng.

På väg hem noterade jag att Djupsundsborna hyrt in en  påskhäxa som vaktade deras anslagstavla och postlådor. Postlådor brukar annars vara ett tacksamt mål att spränga på påsklördagen. I år rapporterades inget sådant rackeri.