Våren marscherar

Häromkvällen var jag ute på promenad. Lugnt och fint och nästan helt tyst. Bara några fåglar som lät sin sång ljuda, längre bort svanar och förmodligen tranor. Jag gick i mina egna tankar när jag plötsligt hörde ett märkligt väsande ljud. Det kom så plötsligt att jag hoppade till och fick gåshud över hela kroppen. Det var på den plats där jag tidigare denna vårvinter såg en lokatt, kanske var den åter på språng? Nej då, det visade sig vara en tjej på cykel som snabbt susade förbi. Nickade lätt på huvudet och så var hon borta. Hon såg ut att vara den sportiga typen med vattenflaska, den rätta sportcykeln och gulklädd. Men lite skraj blev jag. Dags att åter dela landsvägen men andra på två ben eller på rullande hjul. Vintern är förbi.

Även de första motorcyklarna har synts till. Både snabba raketer och stadiga motorpedar typ Goldwing. Inte många, det är rätt kallt ännu, men på håll kan jag höra mullret av en större motor och så dyker den upp nere i byn innan den dovt bullrande rullar förbi min stuga. Även några jenkkibilar har noterats, inte i byn utan åt stadshållet, präktiga amerikanska åk som har några decennier på nacken. Våren är här!

Också båtfolket rustar och gör sina förberedelser. Presenningar rivs, utrustningen granskas, drömmar vävs, skroven tvättas, målas och poleras. Varthän denna sommar?

Trädgårdar och blombänkar tittar fram när snödrivan smälter. Vad skall planteras, vad skall sås? Något nytt eller det gamla vanliga? Trädgårdsentusiasterna vädrar morgonluft. Kommande helg (21–23.4) är det trädgårdsmässa på Nolia i Umeå. Jag har två biljetter men har inte tillräckligt intresse för att åka själv. Jag är den typen som hellre luktar på blommorna under korkeken än att själv gräva i myllan.

Jag tar det ganska lugnt och njuter av de ljusa kvällarna, lyssnar på vårljuden, insuper doften och känner solens varma strålar på dagarna. Ganska enkelt. Gör det sista vedarbetet klart. Jo, de första små blommorna har tittat fram även på min tomt, här där de brukar vara sist i byn. Tofsvipor kan jag höra ned från åkern, dessa vårens budbärare. Och på morgnarna dyker solen upp samtidigt som jag vaknar. Jag gillar att följda den första solstrålen – den är speciell – bland trädtopparna i öster för att en kort stund senare se hela det glödande klotet resa sig över byn.

Den bästa tiden är nu fram till midsommar! Önskar att jag kunde bromsa tiden något men Tellus snurrar i sin givna givna, 108 000 km/h runt solen eller knappt 30 km/sek, den låter sig inte hejdas. Ofattbart.

Men visst, jag planerar och funderar. Vad skall jag göra denna vår och sommar. Urkult är självklart men vad mera? Livet är kort, det gäller att ta vara på de dagar man får, alla årstider.

Titta en skrått som kliver omkring på fönsterrutan! Också ett vårtecken. Vad det är för sort vet jag inte men högst troligt någon vanlig varelse.
”Skrått” är dialektord för insekt av något slag.

Våren har även kommit till provinshuvudstaden Vasa. Somliga solar invid frihetsstatyn, andra tar sig en bläcka strax bredvid.

Jag tog en liten fotosafari i lördags kring Salutorget i Vasa och runt Atriumkvarteret. Fint väder som det varit den senaste tiden och mera lovas.
Den första långtidsprognosen för sommaren har dykt upp och den lovar en lång het sommar. Håller tummarna. Baksidan av medaljen är torka och fara för skogsbränder.

Salutorget i Vasa. Mycket grus och damm som skall sopas bort efter vinterns halkbekämpning.

Posten (Posti) har gått ut med en kampanj där de ber om ursäkt för att de inte alltid lyckats genomföra sitt uppdrag att dela ut post.
Välitämme (vi bryr oss). Varje hushåll fick också ett vykort där de skrev ”vi har inte alltid lyckats”.
Hmm, märkligt… förstår inte meningen med denna drive. Kommer Posten att bli bättre nu eller är det ett konstaterande att Posti blir inte bättre än så här?

Varje vår, inget kan stoppas oss! Lika säkert som solens gång över himlavalvet.

Nolia Trädgård Umeå – hemsida