Vägen till boken är mödan värd

Ibland funderar jag på till vilken nytta jag tar bilder, skriver blogg/dagbok, antecknar, dokumenterar och försöker förstå det som jag möter på min livsvandring. Vem kommer att titta på bilderna, läsa texten och förundras över det jag samlat den dag jag kilat vidare? Jag är ingen proffsfotograf även om jag ibland lyckas få en och annan hyfsad bild och texterna må halta på sina ställen, så varför då lägga tid på detta som inte är perfekt?

Ibland kan jag drabbas av dystra tankar angående mitt skapande i all enkelhet men så plötsligt kan det komma inspiration, en kick att fortsätta ännu en tid. Som ikväll när jag besökte Oravais bibliotek där Håkan Eklund berättade om sin senaste bok ”Vägen är mödan värd”. Han sparade ihop till sin första systemkamera när han var tonåring och började ta bilder. Främst naturbilder men saknade objektiv för att på håll fånga fåglar i sina bilder, naturmänniska som han var. Som tur var, för i stället tog han bilder av livet runt om i agrara byn Kimo (Oravais) där han växte upp, vardagsbilder utan finkläder. Bilder som idag är värdefulla och unika som dokument över den tid som flytt.

Jag sparade också ihop till min första enkla kamera genom att sälja veckotidningen Svenska Journalen som jag sålde till trogna kunder byn. Man kunde samla poäng och ur en katalog välja diverse artiklar som uppmuntran. Det blev bland annat en kamera för mig. Ingen systemkamera utan en ganska enkel apparat men bilderna finns kvar och vissa är idag unika, visar det som en gång varit.

Eklund har haft ett mycket innehållsrikt liv med resor och jobb världen runt och kameran har hängt med, minnen har antecknats och inspelningar gjorts. Idag kan han samla ihop sitt material och ge ut böcker om det han varit med om och forskat kring. Tidigare har han gett ut böckerna ”Samtal i gränsland” (2019) och ”Innan spåren försvinner” (2021).

”Vägen är mödan värd” handlar om Eklunds egna och andras dokumentärfotografiska alster och upplevelser. Som till exempel Yrjö Kokkos dokumentation av häckande sångsvanar i Finland, en då utrotningshotad fågel men som idag är Finlands national fågel. Eller en fallstudie om Kaj Dahl i skärgården i södra Finland. Men boken handlar också om krigstider när Finland måste försvara sin frihet på 1940-talet och förhållanden i Sovjetunionen efter kriget.

Jag har ännu bara bläddrat i boken men den verkar intressant och jag köpte ett exemplar på stående fot efter föredraget. Många bilder och bredd på materialet, jag tror det blir en givande sommarläsning. Det timslånga föredraget var som sagt inspirerande och underhållande. I det ganska lilla rummet i biblioteket trängdes över 20 personer, kanske fler än vad som väntades?

Här berättar Håkan Eklund inför en andäktigt lyssnande publik i Oravais bibliotek.

I bottenvåningen på f.d. förvaltningshuset i Oravais huserar biblioteket. Vårkvällen var fin som synes.

”Dokumentärfotograf” som jag är passade jag på hemvägen att ta en bild när Lillhagens Gräv (ett Oxkangarföretag) drar vattenledning i Oxkangar. Vi fick kommunalt vatten i höstas och nu förnyas ledningsnätet.

Vägen är mödan värd – Adlibris

Håkan Eklund vill dokumentera sin omvärld innan spåren försvinner – YLE Vega Åboland. En knapp timmes intervju med Håkan Eklund.

Med leriga skor – Håkan Eklunds blogg på Fotosidan. Mängder med intressanta bilder.