En dröm sistlidna natt

Så fick vi det obligatoriska bakslaget, det som hör aprilvädret till, att efter en period med sol och vårkänslor så kommer snö och slask. Igår eftermiddag på kvällssidan lade sig ett vitt snötäcke över nejden och samma var det i morse med snöblandat regn som så småningom upphörde.

Natten blev inte bra. Visserligen infann sig John Blund snabbt men redan efter en kort stund väcktes jag av en duns när regntung snö rasade av taket och landade på taket till luftvärmepumpen. När så sker brukar det komma några stora laddningar och så är taket tomt men nu höll det på hela natten med små men högljudda smällar. Lättväckt som jag är blev det ingen helgjuten sömn utan korta stunder som jag slumrade till innan nästa lilla snömos landade. Jag var ganska trött i morse när jag till sist kravlade mig ur sängen.

Ändå lyckades jag drömma och också till stora delar komma ihåg av vad jag drömde. Jag var i den kulisstad som jag ofta drömmer om. Ingen riktig stad utan kulisser som på en teater. Senare på kvällen skulle jag uppträda i en show tillsammans med någon annan men jag visste inte när. Bäst att bege sig ut och rasta hunden för att om möjligt få reda på mera. Men någon hund hade jag inte, bara ett tomt koppel. Så plötsligt träffade jag på min medspelare som visade sig vara min frisörska som satt i ett sällskap som festade med vin och mat. Fast ändå inte, hon pratade finsvenska av någon sort och var väldigt världsvan, en riktig skådespelerska. Jodå, vår föreställning skulle spelas halv tre på natten i en nattklubb uppe i ett torn, bara att infinna sig. Och hade jag något hopprep, det var nytt för denna gång? Nej, det hade jag inte men det skulle ordna sig ändå, menade skådespelerskan. – Här landade åter en snöklump på plåten över luftvärmepumpen och jag vaknade.

Märkligt detta med drömmar, varifrån man får alla infall och förvecklingar? Frisörskans kortvariga besök i drömmen kan möjligen förklaras med att jag gått i tankar att det är dags för en klippning av kalufsen. Bokningsförfrågan gjordes när jag vaknade.

Skådespelerskan kan ha varit Siri Fagerudd, aktuell med en pjäs på Wasa Teater kommande höst tillsammans med sin far Johan Fagerudd. Pjäsen ”Solchanser” har 17 november som första föreställning. Antecknat i kalendern! Jag gillar Siri, rolig och påhittig, följer henne på Instagram. Bosatt i Stockholm men flänger runt och hamnar till hösten en tid i Vasa.

I en artikel i dagens Huvudstadbladet finns pjäsen omnämnd och där dyker också ett ord upp som jag får göra en sökning på: nepo baby. Vad i all världen är det? Jo, ett nytt begrepp som handlar om barn som har det extra förspänt i karriären genom sina föräldrar som är kändisar. Med andra ord, förmodade sopade vägar till framgång. Så kan man kanske tänka om Siri med fadern Johan som känd skådespelare men också med kulturjournalisten Wivan Nygård-Fagerudd som mor. Men Siri valde delvis att utbilda sig vid Teaterhögskolan i Stockholm därför att där var familjen inte lika känd och hon kunde starta mer eller mindre från rent bord.

För mig var det tvärtom. Det var via Siri Fagerudd jag fick upp ögonen för föräldrarnas verksamhet. Visserligen har jag sett deras namn men inte desto mera men nu steg de fram ur mina skuggor tack vare Siri. Så kan det också gå! – Pjäsen kommer jag att se till hösten.

Hälsan håller annars på att återvända men matlusten är lite skral fortfarande. Kanske lika så bra, alltid bra att tappa något kilo. Men medicineringen har upphört och magen är återställd.

Så såg det ut i morse, inte direkt något uppmuntrande vårväder. Men bättre nu än nästa vecka, som det var 3 maj 2019. Då hade vi ett liknande bakslag.
Körsbärsträdet har fått sig en smäll i vinter på grund av tung snö och ena stammen måste sågas bort. Det blir mindre skugga då men den växter snabbt till sig.

Solchanser – Wasa Teater, premiär 17 november 2023

Intervju med boss babe: Siri Fagerudd – TOVE är en plats där alla ryms. Vi vill ge unga skapare en starkare röst och en plats för deras konst. TOVE