Den stora älgvandringen
Nu har jag tittat på Den stora älgvandringen hur många gånger som helst men inte har jag sett någon älg som simmat över älven ännu, ”live”. Jo, enligt uppgift skall en älg ha simmat över älven men det skedde i en extrakamera som jag inte hade tillgång då. Så lite fusk med den älgen, tycker jag. Men bara 1 (en) älg hittills vilket är svagt.
Detta med älgvandringen över Ångermanälven, cirka 10 km norr om Junsele – vid Kullberg- som förmedlas via Svt Play, har blivit en fluga. Ända sedan den 23 april har jag kollat från och till för att se simmande älgar över älven, men icke. För några dagar sedan var det ganska många älgar på plats – tio älgar på samma bild såg jag – för att pröva lyckan över älven men av någon anledning drog de sig tillbaka och försvann i skogen åt fel håll. På söndag skall älgvandringen i tv avslutas men eftersom älgarna varit sena denna vår har evenemanget förlängts till 10 maj. Månne det ändå skall ske de närmsta dagarna, jag tycker det var flera älgar synliga idag, men just nu på kvällskvisten (5.5) verkar det dött.
Detta är så kallad slow-TV, TV där det inte händer så mycket men som förmedlar det som händer just nu. Det fina med älgvandringen är att det finns många kameror och att det finns tjänster som chat med andra tittare vilka är ganska många. Eller kartan över stället med alla kameror vilket också går att kolla via Duo-appen.
Jag tycker att detta på något sätt är rogivande att titta på. Inte är det mycket som händer, förutom när det blixtrar till, men ändå sitter jag här och hoppas att snart dyker det upp en älg eller två. Eller en räv, trana eller korp. Eller lo. Ha, ha den lär knappast synas, vore en sensation. – Jag kan förstå att de som sitter inne i städerna den mesta av tiden tycker detta är intressant, safari hemma i soffan. Och jo, ganska fina vyer, anser även jag som har älg bakom uthuset ibland.
Idag har jag uträttat flera sysslor. Reparerat skjutdörren till uthuset, vattnat de första blommorna på släktens gravar, rensat bort körsbärsträdet som bröts sönder i vintras och kollat isläget vid villan. Nu är isen till största del borta framför mitt sommar-chateau. Förhoppningsvis kommer snart lite värme så att jag kan sitta ute och njuta av det som är kvar av körsbärsträdet vid trädgårdsbordet som jag plockade fram igår.
Som grädde på moset åt jag idag ärtsoppa som jag fått mig donerad. Verkligen god soppa som är gjord från grunden med ärter, kött och kryddor. Sådant uppskattats och därför knåpade jag ihop en liten vers som lyder som följer:
Tack för soppan, den var god!
Den gav mig styrka och mycket mod
Varje sked, varje gulgrön ärta
Nu jag kan,
hyvla mången doftrik pärta!
Detta med ”doftrik pärta” är ämnad att avsluta versen på ett annorlunda, brytande sätt. Inte tänker jag ställa mig och hyvla pärtor men jag har faktiskt spikat pärtor på tak ett par gånger i mina ungdomsdagar. Och även, som barnsben, sett en pärthyvel i full aktion. Det ni!
Kollar du på Stora Älgvandringen på nätet? Eller gör du något annat mera intressant?
Det första gröna gräset sticker upp sina strån vid gaveln.
Ganska gult ännu vid begravningsplatsen i Malakton Oxkangar men snart kommer grönskan.
Stranden vid Oravais med utsikt mot Stelet nu ikväll.
Den stora älgvandringen – Svt Play
Den stora älgvandringen – YLE Arena
Slow-TV – Wikipedia
2 kommentarer
annepauline
En sådan trevlig bild du har överst nu. Jag kan nästan känna den härliga doften av veden.
Älgvandring! Älgarna de vandrar när de själva vill och inte på beställning. Där är det inte mycket action men det kan vara vilsamt att kolla på nånting som ”hålls i still”. Kommer en älg så blir det action, haha!
Jag har inte spikat pärtor men väl burit upp pärtor på ladutak och radat pärtorna åt gubbarna som spikade. Det var riktigt roligt. En skojfrisk gubbe var med och spikade så jag skrattade så jag nästan höll på att trilla nerför stegen. Jag har dessutom sett en pärtmaskin i full gång. Den fanns vid kväänen i Merikart. Jag for dit med ”gommihjuulakärron” och vår trogna häst Prins. Jag var nog inte mer än sju år då. Hur kunde mina föräldrar skicka iväg mig? Det var bortåt nio kilometer till kvarnen enkel väg. De litade helt enkelt på hästen som ”barnvakt” och det gjorde de förstås rätt i. Bättre barnvakt än Prinssin kunde jag aldrig få.
Mannen som ägde kvarnen och pärtmaskinen lassade pärtorna i kärran åt mig. Det hade jag knappast klarat av själv.
Per
Vedarbetet har upphört för denna gång men det är ett evighetsarbete om man eldar i spiseln och använder egen ved. Så snart all snö är borta bakom uthuset skall jag trava upp veden på pallar så att den får torka fram till juli när jag täcker med plåt. Så får den stå två somrar.
Älgarna gör som de vill denna vår, helt klart. Kanske det kyliga aprilvädret spelar in? Ännu på lördagskvällen när jag skriver denna kommentar är det bara en älg som simmat över älven även om det är flera älgar i rutan som funderar på saken.
Din färd till kvarnen är värd en egen berättelse! Sju år och köra en så lång färd som nio kilometer med häst är anmärkningsvärt. Jag tror inte att jag klarat av det i den åldern även om vi hade häst på gården. Kanske det inte var så livlig trafik den tiden vilket underlättade. Vissa hästar kunde var väldigt rädda för fordon av olika slag men din Prins var nog av den lugna typen. Säg den unge som gör det idag. Fast ibland ser man barn på lantgårdar (video) som är väldigt förtrogna med gårdens maskiner, framför allt traktorn.