Från älgar till Cha cha cha

Så fick jag idag se hela 8 älgar på rad simma ”live” över Ångermanälven under den stora älgvandringen via Svt Play. Alltså direkt när det skedde även om det var via nätet. Mäktigt och vackert men slog ändå inte mitt möte med lokatten i vintras. Det gick ganska snabbt så händelsen hade varit lätt att missa. Strax innan gjorde jag te och smörgåsar och hade jag varit borta från skärmen bara någon minut till så hade jag inte sett när de klev i och simmade över med sin stora mule främst och två upprättstående öron likt ett par radar. Så nu kan jag släppa detta, trodde jag, men visst har jag tittat flera gånger efteråt men bara korta stunder.

Det finns en grupp på Facebook där vandringen kommenteras och diskuteras och där framfördes en idé om varför simmandet dragit ut på tiden denna vår. Jo, våren är sen och därför finns det is kvar (landkallan som vi säger på dialekt) längs stränderna och det gör att älgarna tvekar. De vill helst gå i älven utan iskant från stränderna, alltså vada tills de inte når botten och börjar då simma. Kan så var, låter rimligt.

Jag antar att älgar och de flesta djur som kan simma gör det av födsel och ohejdad vana. De bara kliver i och simmar. Vi människobarn rekommenderas simundervisning i skolan eller simskola på sommaren. Fast jag har inte gått någon sådan skolning utan vi barn gjorde det som lek men inte vill jag påstå att jag blev någon långsimmare med det. Men jag flyter i alla fall.

Ofta for vi till Malakt Storstenen varma sommardagar. Där var botten lera men hård botten varför man inte sjönk ned och vid lågvatten kunde man vada långt ut på fjärden. Ett ganska bra simställe och där fanns Stenkyrkan som var att högt flyttblock men det försökte vi aldrig bestiga. Det var för högt och för brant, enligt sägnen 18 meter högt.

Ikväll visas första omgången av Eurovision Song Contest 2023, även det ett TV-jippo men som jag brukar nobba. Fast ifjol våras när jag besökte kusin på Österlen fick jag snällt sitta kvar i TV-soffan under finalen. Han hade samlat vänner till en traditionell träff för att avnjuta finalen i ESC och inte kunde jag då bara schappa efter en god måltid och samvaron runt bordet. Jo visst helt ok tillställning men inte minns jag vem som vann.

I år har både Sveriges och Finland sina bidrag topptippade, Loreen och Käärijä. Vad jag sett och hört har båda chans på topplaceringar. Vad tror ni? Annars brukar Finland ha högst medelmåttiga bidrag och den gången Finland vann med Lordi på scen (2006) var det rent usligt. Men i år finns en chans med hyfsat nummer. Vi får se.

Det som förundrar mig med dylika arrangemang är hur de kan hitta på all denna scenografi, mäktiga ljussättningar, dansnummer, tekniska underverk och märkvärdigheter. Det ena mera flashigt än det andra. Förhoppningsvis är det ändå musiken som är avgörande. Fast ”scenkonst”, om man kan kalla det så, är också en konst.

Loreen eller Käärijä? Käärijä sjunger på finska vilket ger extra poäng. Annars brukar engelska ge fint glid i spåret.

Kommer du att se finalen på lördag eller föredrar du snarklådan? Eller finns det ett tredje alternativ?
Hur lärde du dig simma?

Här är beviset i form av en skärmdump från Svt Play att jag såg älgarna simma över Ångermanälven. 4 sedan tidigare och nu kom 8 till vilket inte syns på räknaren eftersom de höll på att simma.

Stenkyrkan i Malakton, Oxkangar. Där någonstans bytte vi om. Fast vi var inga vinterbadare…