Men livrem och hängslen
Jag fick en förfrågan via kommentar hur jag sparar de bilder jag tar med kameran. Kameran och mobilen är väl bäst att tillägga. På ett säkert sätt så att bilderna finns kvar den dag man vill titta gamla bilder. Svaret är att det finns inget enskilt säkert sätt. Ens egen dator och mobiltelefon kan krascha, eller bli stulna/tappas bort, och de molntjänster som erbjuds kan, trots att de bedyrar hur säkra de än är, även de fallera.
En annan viktig fråga när man har många bilder: hur hittar man sina bilder, speciellt om man har tiotusentals bilder? Vad hjälper det att bilderna finns kvar om man inte hittar de man vill visa. Därför berättar jag i kortformat hur jag hanterar mina digitala bilder.
Jag kör med både livrem och hängslen, det vill säga jag förvarar mina bilder på minst två ställen. I praktiken på tre ställen; på två externa hårddiskar och i en molntjänst.
Molntjänsten jag använder heter Kiliaro och finns både som app i telefonen och via uppladdning från datorn. Telefonen laddar upp bilderna automatisk när de är tagna, inget man behöver bekymra sig om. Från datorn görs en manuell uppladdning men den är enkel, dra och släpp. Tjänsten är billig, 19 SEK/månad och då är utrymmet obegränsat och bilderna/video förvaras i originalstorlek, till skillnad från de flesta andra molntjänster där begränsningar av utrymmet oftast finns. Vill man ha mera utrymme så får man betala när man förbrukat ett eventuellt gratisutrymme. Det beror på hur många bilder man har.
Det finns andra molntjänster där man kan förvara bilder som till exempel OneDrive, som finns inom Windows-systemet, men också Box, Google Drive, Dropbox med flera men jag tycker Kiliaro passar mig bäst eftersom jag har så många bilder, i detta nu över 100 000 bilder och videofilmer.
Utöver Kiliaro förvarar jag mina bilder på två externa hårddiskar där bildkatalogerna är identiska.
Mobiltelefonen sköter sig själv, där finns bilderna automatiskt i telefonen och i Kiliaro. Vill jag tömma telefonen på bilder flyttar jag över bilderna till datorn och därifrån skickar jag dem till de båda hårddiskarna vilket betyder att de finns på tre olika ställen, på två hårddiskar och på Kiliaro.
Från mina digitala kameror flyttar jag bilderna per dag till min dator. Jag lämnar sällan flera dagars bildskörd i kameran. Där får de en egen katalog per datum och en kort beskrivning av innehållet i katalognamnet, till exempel ”2023-05-20 Bedas kalas”. Med jämna mellanrum flyttar jag sedan katalogerna till mina båda externa hårddiskar. Under tiden bildkatalogerna finns på min dator finns de också på två ställen, på datorn så klart men också på min standardbackup som jag kör varje dag, förutom Kiliaro. Alltid viktigt att man har backup på sin dator för allt innehåll, inte bara för bilder.
För att sammanfatta: bilderna finns på två externa hårddiskar och i molnet Kiliaro. Man kan också använda bara en hårddisk och det räcker kanske för de flesta. Har man inte så många bilder kanske vanliga USB-minnen räcker istället för extern hårddisk. Har man bilderna på minst två skilda ställen är det så säkert det kan bli.
Egentligen handlar det om disciplin, att man regelbundet, helst varje dag, tömmer kameran och placerar bilderna i kataloger med unika namn för att underlätta sökandet efter speciella bilder. Gör man det varje dag eller efter varje fototillfälle blir det inte det stora mastodontarbete som det kan bli när man har massor med bilder i kameran som man knappt vet var, vem, när och hur.
Men även själva bilderna och videos ger jag unika namn enligt samma system som vid namngivning av kataloger: datum och kort beskrivning av bildens innehåll, till exempel ”2023-05-20 bedas tårta” eller ”2023-05-20 bedas presenter(1)”. Finns det flera bilder med presenter får de löpnummer vid namngivningen. Jobbigt, jo kanske lite grann i början, men det handlar om vana och med god ordning på bilderna blir det senare mycket lättare. Det finns naturligtvis andra system och man provar sig fram till det man själv tycker är bäst. Vill man inte ändra namn på själva bilderna går naturligtvis det också bra och då blir de kvar med det namn de får i kameran, upp till var och en.
Vill man ta det ett steg längre så kan man också tagga bilderna, det vill säga att i bildens ”egenskaper” lägga in speciella ord som beskriver bilden. Till exempel bilden ”bedas presenter” får taggar: beda, present, kalas, stockholm. Detta berättar att beda hade kalas i Stockholm och fick presenter. Detta kan göras manuellt genom att högerklicka på en bild och välja Egenskaper och därefter fliken Information där raden Taggar finns. Där skriver man in en eller flera taggar. Själv använder jag fotoprogrammet Lightroom Classic för att göra detta i samband med att jag ”framkallar” bilden eftersom jag fotograferar i RAW-format. Det är snabbare och smidigare än att högerklicka på en bild. Jag använder också Lightroom för att hitta mina bilder där det finns olika sätt att söka men det är mera avancerat. – Detta i korthet hur jag hanterar mina bilder.
Hur hanterar du dina bilder i telefonen eller kameran? Blir de liggandes och kanske småningom raderade eller har du något eget system?
För exakt 10 år sedan, 24 maj 2013 så provade jag min nya gräsklippare, en Stiga vill jag minnas. Så fin och blank. Idag, 24 maj 2023 klippte jag gräsmattan för första gången denna säsong men med en annan klippare, en Honda. Skorna har jag kvar men nu har även de fått respass även om de varit hållbara.
Bilden har inte det namn som jag idag förespråkar utan bara 004, ett ganska intetsägande namn. Vadå 004 eller 007 som det finns miljontals av.
Kiliaro – hemsida
Kiliaro – en billig och obegränsad molntjänst för bilder – Ett inlägg jag skrev på min blogg 2019. Vissa saker kan vara ändrade men i stora drag stämmer det.
Dropbox – också en molntjänst
2 kommentarer
annepauline
Tusen tack för den beskrivningen! Du borde ha blivit en person som skriver instruktioner till olika apparater som man köper. Dessa instruktioner kan ibland, eller oftast, vara helt obegripliga. Du skulle absolut få sådana instruktioner skrivna så att till och med jag skulle förstå hur man gör.
Hur som helst är det ”lätt” att fotografera nu för tiden men inte lika lätt att få sina bilder sparade. Tänk förr i vääden när man lämnade in sin filmrulle för framkallning och fick sina bilder en vecka senare. Ibland blev man förvånad att det kunde vara bilder både från midsommar och jul i samma rulle. Samma sak gällde i och för sig även då, man skulle klistra in sina bilder i album. Ofta tänkte man: Jag tar det sen. Så fick man så småningom en hel drös bilder som man inte orkade ta tag i och klistra in, haha.
Jag ska läsa och begrunda ditt inlägg. Mycket intressant att lägga sig in i. Det är inte bara att spara lite här och där och hoppas på det bästa i dagens läge. Kanske ändå en idé att göra fotoböcker av de bästa bilderna. Samt förvara fotoböckerna i ett brandsäkert skåp!
Per
Det har jag faktiskt jobbat med, gjort instruktioner för företag. Ett ganska intressant jobb. Men skulle jag gjort instruktioner för att spara och förvara bilder hade det blivit mera strukturerat och detaljerat än detta inlägg som är en allmän beskrivning. På YouTube borde det finnas fina videos i ämnet.
Jo, det handlar om disciplin, både när det gäller digitala bilder och att klistra in pappersbilder i album. Bäst att göra det med jämna mellanrum så att det inte blir för många på en gång. Ingen dum idé att välja de bästa bilderna och göra fotoböcker men glöm inte att skriva en vidhängande text till bilderna så att efterkommande också vet vad det handlar om. Hur många gamla, fina bilder finns det inte som ingen har en aning om vad de föreställer. Själv väljer jag ut de bästa bilderna ett par gånger i året och skickar efter pappersbilder till något fotoföretag och sedan plockar jag in dem i album med fickor och med en textruta per bild. Ytterligare ett sätt att förvara bilder förutom på hårddiskar och i moln. – Brandsäkert skåp är inte dumt för både bilder och diverse viktiga dokument. Eller så kan man förvar en hårddisk/USB-minne hos någon bekant så borde man också vara skyddad mot brand och bomb