En flottarfilm och minnen av bark och kåda

Men anledning av bilden på flottningsrännan som jag lade in som sist i förra inlägget kom jag att tänka på en film från Junsele-trakten som jag hittat på nätet. Den måste ni se; den visar en gången tid (början av 1960-talet) med strävsamma människor och säkert också ett farligt arbete om det ville sig. Filmen är så enkel och oförställd, utan effektsökeri, att jag blir rent nostalgisk trots att jag inte är från de trakterna eller har haft med flottning att göra.  Speciellt tycker jag om den lugna rösten (Åke Björqvist, Junsele) som allvarligt berättar om flottningen och människorna i filmen. Även dragspelsmusiken är den rätta för att skapa stämning i filmen.  Så nära naturen de arbetade och med hjälp av forsande vatten och stundom dynamit kunde de forsla virket långa sträckor på detta sätt.

Tyvärr hittade jag inte under min resa så mycket mera om flottning än denna ränna som säkert inte används mera med tanke på växtligheten i och kring rännan. Jag skulle tro att det mesta av flottningen upphörde på 1960-talet.

I våra trakter förekom inte flottning men nog virkeshantering och -transport på sjön. Som liten gosse minns jag bogserbåtarna som drog långa släp (grimmor brukade de också kallas) efter sig till Hellnäs och Långskärssund där lastbåtar brukade ligga och lasta virke för vidaretransport till utlandet. Långa stunder kunde man höra bogserbåtarnas malande ljud när de drog sina tunga släp förbi byn. Även bryggan på de större fartygen syntes över strandalarna när fartygen gled in mot Hellnäs sund.

Många i byn fick den tiden, på 1960-talet och tidigare, en stor del av sin inkomst från lastningen ombord på fartygen samt virkeshantering och – försäljning i allmänhet. Barkning av pappersved minns jag speciellt p.g.a. den friska doften från bark och kåda. Säkert höll jag i någon barkkniv och provade att barka någon klabb men förtjänst tror jag inte det blev, därtill var jag ännu för klen i armar och rygg.

Ett annat minne från den tiden var när jag fick följa med far och Sjömannis-Alfred som med motorbåt skulle skjutsa ett befäl ut till ett fartyg som låg i Långskärssund. Båtfärden i sig var kanske inte så märkvärdig men för en liten gosse var det något stort att se denna främmande person iklädd fin uniform med blanka knappar och skärmmössa. Framme vid båten reste sig skrovsidan så hög att man knappt förstod att någon kunde klättra upp på fartyget längs den lejdare som hängde på sidan. Allt var så stort och vidunderligt den tiden. Idag förundras man över annat, t.ex. en flottarfilm från 1960-talet.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=6J1r9Qkin7A]

Jag har kapitulerat

Jag har i flera år använt Spotify för att lyssna på musik, gratisversionen. Bra ljudkvalité, snabbt låtval, stort urval av artister men så var det där med reklamen man måste lyssna på med jämna mellanrum. Många gånger har jag bitit ihop tänderna när reklamen babblat på med sitt för mig totalt ointressanta budskap. Till på köpet på finska. Om reklammakarna visst hur fullständigt bortkastat deras säljförsök varit på mig. Men det hör till när tjänsten är gratis.

En annan begränsning har varit att man bara fått lyssna 10 timmar per månad. Det har räckt bra för mig fram till nu när jag skaffat hemmabio. Bra ljud i högtalarna har gjort att jag lyssnat alltmer på musik, både via radio och via Spotify. Den tidigare mätaren för hur mycket tid jag har kvar av mina 10 timmar har varit borta en längre tid vilket gjorde att jag invaggades i falska förhoppningar. Så helt plötsligt stoppade programmet igår kväll och meddelade att min tid var slut. Så snopet just som jag höll på att göra en musiklista med toppenmusik.

Jag funderade lite innan jag så uppgraderade mitt konto till betalning av 5 euro per månad. Det är ingen stor summa, som dras automatiskt från mitt VISA-kort, med tanke på hur mycket musik man får obegränsat. Och så slapp jag den förhatliga reklamen. De lyckades till slut. Nå, jag har min lilla revansch i bakfickan ändå så få se vem som vinner mest?

Jag kom att tänka på hur det var en gång i tiden när jag var ung. C-kassetter var det som gällde. Musik spelades in från P3:s listprogram som förnyades varje vecka. Det gällde att vara snabb med inspelnings- och stoppknappen när man försökte få hela låten utan irriterade inslag av programvärden. Och ve de gånger de fick för sig att prata mitt i låten; hela inspelningen var ödelagd. Ljudkvalitén går inte alls att jämföra med det som idag strömmar in i mitt hem. Därtill var kassetterna svårspelade i vinterkalla bilar. Var det riktigt kallt var det bara att vänta tills värmen nådde sådana nivåer i bilen att kassettspelaren fick sådan fart på bandet att det gick att lyssna. För att inte tala om alla gånger banden trasslade in sig i spelaren och man fick dra ut bandets inälvor ur spelaren. Oftast var bandet då förstört och allt mödosamt vaktande vid radioapparaten förgäves.

En ungdomskamrat till mig hade också ett annat format på kassetterna. Jag kommer inte ihåg vad formatet hette med det var betydligt större än de vanliga c-kassetterna. Småningom kom CD-skivan för bruk även i bilar. Var man riktig om sig och kring sig kunde man ha ett magasin med CD-skivor i skuffen eller under säten i bilen. Då var det bara att trycka på knappen och efter en stund spelades en ny CD.

Idag är det andra metoder som gäller. Idag behöver man inte äga sin musik, den finns på nätet mot en avgift per månad, man hittar den snabbt utan att söka bland konvolut och musikbackar. Inga repor på skivorna och ingen risk att man sätter sig på LP-skivan i misstag. Därtill kan man göra sina egna spellistor och även dela dem med andra. Inget tidsödande kopierande och fumlande med kassetter. I bilen stoppar man bara in ett USB-minne i spelaren och vipps har man snabbt tusentals låtar tillgängliga. Inte ens CD-skivan kan konkurrera med USB-minnet. Jag undrar om inte CD-skivan är på väg att helt försvinna.

På tal om musik besökte jag min granne, fåraherden, igår kväll. Han hade släppt ut en del av fåren och lammen i hagen för att pröva på sommarens fröjder i frihet. Lammen skuttade glatt omkring och fåren bräkte allt värre. Ett liv utan like man såg riktigt hur lustigt de firade valborgsmässoaftonen. Inne i fårhusets radio sjöng en studentkör in våren via Radio Vega. Fåren stämde in och bräkte och sjöng med, föreställde jag mig. Riktigt festligt. Jag spelade in en video som denna gång får avsluta mitt inlägg.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=GBZNn_IhtXI]

Vi gör ett försök med att få in en länk till min musiklista ”In my corner” på Spotify.

Har ni konto på Spotify borde ni kunna lyssna på musiken.

Ja, vi elsker dette landet…

Den som såg Peru-filmen jag hade i inlägget i lördags kanske också fick en längtan till det landet. Vackert och folkligt. Men det finns också på närmare håll fantastiska bergslandskap och underbar natur. Jag tänker på Norge som är rätt nära för de flesta i Norden.

Jag tar här med en film i HD-kvalité från Norge som visar fina vyer. Rena reklamfilmen för landet men ändå. Ställ in bästa kvalité 720 p HD och helskärm för en stunds drömmar.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=8B2ZWfrAZw4]

l

PS!  Jag kan faktiskt första versen på Norges nationalsång 🙂

Kaffekvarnen

Bästa vänner! Det torde vara allom bekant att jag lyssnar på ett brett urval av musik, även musik före 1960. Artister som Sven Arefeldt, Harry Brandelius, Ulla Billqvist, Edvard Persson m.fl. är mig kända och som jag gärna lyssnar till även om de inte är min generation. Precis som Glada Tomaten i Saltgruvan.

Ett program i republikens svenska radio, som fått namnet Radio Vega av någon anledning, är Kaffekvarnen och som sänds lördagar kl. 14 och i repris onsdagar kl. 10. Där får man önska svensk musik som har något år på nacken, ganska många år t.o.m. Helst före 1960-talet och gärna stenkakor. Jag gjorde slag i saken och önskade en sång, det går ju så behändigt med e-post. Visst spelades min låt senaste lördag: Blomman med Karin Juel ungefär halvvägs in i programmet som också kan avlyssnas på nätet http://arenan.yle.fi/audio/1331989519121 Det är oftast där som jag brukar lyssna. Tyvärr kan programmet inte avlyssnas utrikes via nätet p.g.a. den förbenade upphovsrätten. Men på YouTube finns en inspelning, även om den är stympad.

Det jag egentligen tänkte skriva om är att jag, så länge salig mor levde, brukade jag oftast besöka henne på lördag eftermiddag och då lyssnade vi tillsammans på programmet medan hon gjorde middag. Sedan åt vi och till sist tog jag en tupplur på soffan innan jag masade mig hemåt. Håhå jaja, det var goda tider det.

Jag kunde dock återgälda alla fina stunder vi haft tillsammans genom att jag, sedan hon hamnade på ”hemmet”, kunde besöka henne nästan varje dag och speciellt på lördagarna, för vi skulle ju lyssna på Kaffekvarnen, en kär tradition. Det känns bra att vi syskon hade möjlighet att besöka henne så ofta innan hon småningom gick bort.

Jag tänker ibland på alla åldringar som sällan och aldrig fick besök, sådant såg jag också. Nu har jag inga äldre släktingar på åldringsvården som jag kan besöka men egentligen borde jag tänka till och fundera om det ändå inte finns någon som jag kunde besöka och muntra upp genom en pratstund ibland. För det finns säkert de som bara ligger och stirrar i taket och har det trist.

Mitt låtval i lördags var nog uppskattat för en kort stund efter att Blomman spelades fick jag ett SMS där det stod: ”Va fin låt du önska”. Jag är tydligen inte ensam om att lyssna på Kaffekvarnen.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=v9fnY3J7k7U]

Det som göms i garderob, kommer upp i tö

Idag när jag städade i en garderob föll mina ögon på en trave VHS-kassetter. Jag visste att jag har en hel del intressanta TV-program inspelade från slutet av 80-talet och en stor del från 90-talet. Jag har en förteckning över innehållet på kassetterna och tur är det. Annars hade det nog blivit svårt att veta vad som är inspelat. På ett par kassetter fanns endast antecknat kameravideor. Inget annat.

Jag laddade min kombinerade VHS-DVD-spelare med den ena kassetten och undrade vad som komma skulle. Det visade sig vara kamerainspelningar från slutet av 80-talet och början av 90-talet. Inspelningar som är 20 år gamla eller mera. Inspelningar som jag inte tittat på sedan dess och glömt bort. Vilken trevlig överraskning att åter få se hur det var på den tiden. Kvalitén på inspelningarna var inte lika bra som man idag kan spela in med en vanlig digital kamera som ryms fickan men ändå rätt bra med tanke på att de legat bortglömda i 20 år.

Där fanns salig mor i bästa välmåga, där sprattlade Stina i sin babykorg, där syntes Anna och Edna, ett par äldre damer som är legendariska i byn. En bättre historieberättare än Anna får man leta efter. Men också några andra nu avlidna personer från byn syntes. Även landskapet i byn har förändrats under dessa 20 år. Tänk vad tidens tand gnager raskt. Eller rättare sagt, vad växtligheten kan ta över när inte det småskaliga jordbruket längre tuktar sly och ogräs.

Julen är annars en högtid när det fotas och filmas flitigt. För att sedan falla i glömska och i värsta fall slarvas bort på hårddiskar och andra lagringsmedier. Det gäller att ha ordning på grejorna och gärna också backup. För dessa videor som nu spelas in kan vara guld värda om 20, 30 år eller ännu längre fram. Jag är glad att jag har kvar dessa VHS-kassetter och även att jag kan kopiera över dem till DVD-skivor. En kassett är osedd men jag tror mig på ett ungefär veta vad där finns. Något att titta på i julhelgen mellan varven. Visserligen har det inte snöat in i min garderob men det är töväder idag och en vit jul får vi bara drömma om.

Min julstjärna på vinden lyser vackert i juletid

Grillafton vid sundet

Vi minns väl alla sommaren på ett eller annat sätt? Någon händelse, ett ösregn, bad vid sommarstugan, tidig soluppgång, folk vi träffat, den återkommande klippningen av gräsmattan. En speciell händelse jag nu vill lyfta fram är Byarådets grillafton vid Ahlnässund i Oxkangar. Detta var en trevlig variant på byadagen som annars brukar hållas vid bystugan.

Visserligen var vädret inte det allra bästa men det mesta av tiden höll ändå molnen andan och lät oss torra om fötter och huvudknopp väl smaka av kaffe med dopp samt grillad korv. Ja, jag envisas ju med att dricka te men det fanns det också. Det viktigaste var ändå att mingla runt och prata med varandra.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=t6is1qBWZm0]