MäSä Duo genom min lins

En stor del av lördagen satt jag och redigerade bilder från Umefolk samt skickade upp en video på YouTube som jag spelat in. MäSä Duo från Södra Östebotten gjorde en fin spelning och jag filmade en låt.

Härlig musik med takt och känsla. Trots att de inte kunde svenska speciellt bra och var tvungen att ty sig till engelska fick de ändå bra kontakt med publiken. Applåderna och tjo-ropen vittnade därom.


MäSä Duo 

[youtube=https://youtu.be/OXHBN9uyfV0]

Och här kommer en bild på spelmännen.

 

En riktig fotograf applåderar inte

Det är skillnad på fotograf och fotograf. Det finns yrkesfotografer, hobbyfotografer och någonting mittemellan. Kanske de är fotokonstnärer eller fria själar?

Själv är jag hobbyfotograf men det hindrar ändå inte att jag har ambitioner att få fina bilder. Som jag skrev tidigare i ett inlägg så finner jag street photography intressant trots att jag bor i skärgård och glesbygd. Kul är också att fotografera vid konserter. Att få en riktigt bra bild eller två vid en konsert är en fin fångst.

Som på Umefolk i lördags. Jag har ännu inte hunnit framkalla alla bilder men redan nu kan jag säga att jag är mycket nöjd med flera bilder jag fick. Bl.a. den av Katarina Barruk i förra inlägget.

Vid konserter är det standard att de fotografer som är ackrediterade får fotografera under de tre första låtarna nära scenen. Vi glada amatörer fotograferar hela tiden, men det är viss skillnad ändå. För det mesta får inte fotografer ur publiken fritt tillträde till ”diket” framför scen vilket gör att det kan bli svårare att få den där riktigt fina pangbilden. Det gäller nämligen att komma så nära som möjligt. – Visserligen fanns inget dike på Umefolk men annars vid större konserter.

Yrkesfotografer, de som lever helt eller delvis på fotografering, har sina uppdrag, vill få de perfekta bilderna, tar sina bilder och försvinner många gånger lika snabbt som de kom. Ofta utan att applådera. Det kan förlåtas för artisterna är också beroende av att bra bilder tas av dem som får spridning via t.ex. massmedia. Det är ju rena reklamen för dem.

Sedan har vi världsstjärnorna som är kinkiga som bara den och inte tillåter vare sig det ena eller andra.

Vi amatörfotografer kommer till konserten för att höra musiken, uppleva stämningen och också förhoppningsvis få fina bilder. Och när vi hört musiken vi gillar så applåderar vi också. Jag kan bara tala för mig själv men så är det. Åtminstone åker inte jag till en konsert enbart för att fotografera. Då skall det nog vara någonting extra spektakulärt och mycket pyroteknik i luften.

Något annat som utmärker många yrkesfotografer är ryggsäcken med alla fotogrejorna ombord. Objektiv och kanske flera kameror. En yrkesfotograf får inte vara blyg men inte heller vara så självisk att hen stör andra fotografer i samma arbete. Ett proffs tar hänsyn.

Själv tar jag bilder på en konsert för att ha fina minnen från tillfället men också för bloggen och sociala medier. Visst kan man med ord berätta om en konsert men ett gäng fina bilder ger inlägget en helt annan dignitet. Och är bloggen tillräckligt stor så visst får läsarna bra eller dåliga intryck av artisten genom bloggens försorg.

Själv har jag genom åren försökt sprida budskapet om bra artister och festivaler/tillfällen där jag själv varit med och upplevt stämningen. Kanske t.o.m. fått prata med artister. Det handlar om att kunna beskriva och få intressanta bilder. Egentligen ett mikroreportage.

Som ikväll när jag via en blogg fick upp ögonen för gruppen Jenny and the Mexicats.

Egentligen vill inte jag vara yrkesfotograf. Jag är hellre den fria själen som kombinerar foto, musik och upplevelse till en bakelse i min blogg som ni gillar att mumsa i er. Sedan kan jag inse skickligheten hos ett proffs men den kan kanske förvärvas genom träning och utforskande. Och inte minst genom att iaktta hur en yrkesfotograf jobbar.

Jag åkte förresten hotellhiss i lördags på samma gång som Bridget Marsden och Leif Ottosson i gruppen The SISKIN Quartet. Först halvvägs upp kom jag på vem de var och sa oförhappandes: ”Aha, spelmännen!” Bridget fann sig snabbt och replikerad: ”Och du är fotograf”. – Ja, det är jag, på mitt sätt.

Spöket i köket

Bara genom att ställa sig riktigt nära och se på så lär man sig även i unga år.

En glad Katarina Barruk

Street photography

Gårdagens inlägg bestod av bilder och ingen text, helt medvetet. Senare fick jag en kommentar och som svar skrev jag något om bilderna och kom samtidigt att tänka på Street photography, en genre inom fotografering som jag tycker är spännande.

Visst kan en landskapsbild, solnedgång och snötäckt skog vara vacker men det finns ju miljontals sådana bilder. Street photography är mera att fånga ögonblicket, det som händer just nu och sedan aldrig kommer tillbaka. Så kan också en landskapsbild vara men det är ändå samma vy även om årstid och ljus växlar.

Helst bör det finnas en eller flera människor på gatubilden och gärna mitt i en handling eller med en min som uttrycker något. En sådan bild är unik och högst troligt kommer situationen inte tillbaka. Bilden kan också föreställa en intressant detalj eller en ovanlig vinkel i allmän miljö.

Det svåra för nybörjaren är att våga rikta kameran mot okända människor, med eller utan tillstånd. Att först fråga lov förtar ofta den spontana stämningen, vilket är själva poängen med street photography. Det behöver förresten inte ske enbart på gatan utan vilken offentlig miljö som helst är lämplig.

Jag tittade en god stund idag på Street Photography på Flickr.com och vilka otroligt intressanta bilder som presenterades. Detta är något jag kommer att satsa mera på och jag skapade också idag ett album på min Flickr-fotosida där jag kommer att samla mina bästa gatubilder.

Idag är det tillåtet att ta bilder av människor på allmän plats om det inte är s.k. kränkande bilder. Det säger sig nästan självt. Hur det blir i maj när GDPR kommer att gälla i hela EU återstår att se.

I allmänhet tror jag inte att de flesta människor blir arga eller upprörda över att de kommer med på bild men ber de mig att ta bort bilden från kamerans minneskort så gör jag det naturligtvis. Det har bara hänt mig en gång att någon sagt att de inte vill vara med på bild. Det var ifjol somras på Urkult som en tjej kom fram till mig och sa så. Jag tog genast bort bilden eftersom det efteråt kan vara svårt att minnas vem det var som ville bli borttagen. Hon hade kanske sina skäl?

Tvärtom händer det ibland att folk kommer fram till mig och vill vara med på bild. Det har hänt mig flera gånger på Urkult. De tror att jag är någon slags proffsfotograf, ha, ha. Nåja, ifjol jag var i alla fall anlitad som festivalfotograf och så kommer det att bli även kommande festival i början på augusti.

Som sagt, Street photography är min nya utmaning och jag hoppas att jag inte får på flabben av någon uppretad medborgare som känner sig kränkt. Det gäller att agera med förnuft och inte vara påflugen.

Jag tycker att människor är det finaste man kan fotografera och jag tror samtidigt att riktigt lyckade gatubilder inte växer på träd. Jag tror också att det inte bara handlar om teknik och fotografisk skicklighet utan att också kunna få folks förtroende och att ta vara på den sociala miljön.

En spännande utveckling av mitt fotograferande och redan nästa helg kommer jag högst troligt att få till en och annan bild som i bästa fall kan kallas street photography. Här i byn är det inte så många tillfällen för sådan fotografering.


Street Photography Promenade –  Flickr

The Ultimate Beginner’s Guide for Street Photography  

10 Street Photographers Who Are Immortalizing Our Modern World  

GDPR: Så påverkas fotografer av den nya lagen 

Hovrättsesplanaden utan ord – För ett år sedan gjorde jag ett inlägg från Hovrättsesplanaden med liknande bilder som föregående inlägg

Här kommer ytterligare ett par bilder från i fredags när jag gjorde Vasaesplanaden i Vasa. Nu med lite folk i bild. Strax mera levande bilder även om dessa två bilder inte är några märkvärdigheter.

Fler än en fela som spela

Jag återvänder ännu något till Jokkmokk eftersom jag där gjorde en liten inspelning med de skönspelande damer som utgjorde trion ”Norr om Stockholm”. De spelade så vackert fiol och berättade mellan låtarna om musiken och ursprunget.

Tyvärr köpte jag inte deras CD som de ödmjukt saluförde. Jag brukar annars rätt ofta köpa en CD de gånger jag besöker en konsert eller ett framträdande. Som ett minne och som stöd för de grupper och musikanter som inte har ett fett skivbolag i ryggen. Ibland signerad. Denna gång drabbades jag av plötslig blyghet.

Dock har jag på känn att de också kommer att spela på Umefolk och då finns det kanske chans att bättra mig i fråga om framåtanda.

Videon laddade jag idag upp på YouTube och finns till uppspelning i detta inlägg. Så att ni något får bekanta er med musiken och spelglädjen. Jag frågade dessutom om lov och det fick jag via deras Facebook-sida så allt borde vara i ordning. Det är ju deras musik.

För den som vill lyssna mera på deras musik så finns de också på Soundcloud med några låtar. Håll till godo!


Norr om Stockholm på Facebook

Norr om Stockholm på Soundcloud

[youtube=https://youtu.be/VxUwQeuKXeI]

Snösvängen och video från Urkult i somras

Nu får jag verkligen motion med snöspaden och skuttan. Två nätter i rad har det snöat och två dagar har jag fått jobba med snöröjningen på gårdstunet. Som tur är kom det i två omgångar annars hade det blivit för jobbigt. Jobbigt hade det också blivit om jag sparat snöjobbet till ikväll för då började det regna. Tung blötsnö är verkligen arbetsam. Nu var jag klok nog att göra jobbet på morgonen när det var några minusgrader.

Ett spår trampade jag också upp genom skogen för grannens katt Lisa som brukar besöka mig ibland. Bäst att hjälpa till så att hon inte lessnar p.g.a. snödjupet. Därtill är hon nästan helvit så hon bara försvinner i snön. Hon är en duktig musjägare vad jag kan förstå. Därför får hon gärna slå sina lovar runt husen.

Tja, så laddade jag ikväll upp min video från Urkult i somras. 10 minuter blev den. Jag filmade inte speciellt mycket i somras för jag hade problem med fokuseringen under filmning. Till sist tröttnade jag och struntade ibland att filma. Men som sagt, något blev det plus Eldnatten-videon som jag laddat upp tidigare.

[youtube=https://youtu.be/sh6RoLDtEEA]

 

Video från Lofoten

Jag har idag knåpat ihop en video från min roadtrip till Lofoten i september. Den finns nu att se på Tuben. Det är en blandning av tidigare publicerade bilder och videos från Bruntes instrumentbräda. Fler bilder från Lofoten finns också på min Flickr bildsida. Min tidigare video från Norrland med tillhörande Flickr katalog finns längre ned i bloggflödet. Därmed anser jag mig mer eller mindre klar med min enveckas rundtur i Norrland och på Lofoten.

Jag använde min Canon 6D för stillbilder och GoPro Hero för videos från bilen. Hyfsad kvalité på filmerna tycker jag själv samtidigt som jag ser en klar skillnad på en video filmad i 4K. Det är liksom nästa steg i utvecklingen. Aldrig verkar tekniken komma till vägs ända. Alltid lite bättre, lite mera finesser, bättre prestanda.

Drönarna har också gjort sitt stora intåg och nu kan man få bra drönare med kamera till ett överkomligt pris. Visst är det snyggt med fina bilder från ovan men frågan är om jag skall hänga på racet med ständigt mera avancerade videos. Det tar också en hel del tid att sammanställa en video samtidigt som det är väldigt kul. Det är en skapande process både under filmningen och vid klippningen.


Roadtrip Lofoten september 2017 på Flickr – 103 bilder

[youtube=https://youtu.be/oXKs8OAyVfo]

Den första dagen

”Sista dagen” var rubriken på fredagens inlägg. ”Den första dagen” är dagens rubrik. Och varför det? Jo, idag är det första vardagen som jag inte åker till jobbet i tidig otta, stämplar in och griper mig an dagens uppgifter. En ny era börjar!

Jag hade gott kunnat snusa till 7-8 på morgonen men si, det gjorde jag inte utan något helt galet, kanske någon tycker. Istället väckte mig telefonen vanlig tid vid halv fem och jag hade inga svårigheter att kravla mig upp ur bingen. Frukost avåts i sedvanlig ordning medan jag lyssnade på Vaken på P4 fram till nyheterna klockan fem finsk tid.

Surfade runt lite, grejade lite i köket och kvart över sex satte jag mig i bilen och åkte iväg, bara en halv timme senare än normalt men i tillräckligt god tid för att passera Saltgruvan halv sju när de drar igång maskineriet där. Va, bara åka förbi! Så skönt det kändes att veta att nu kunde jag göra vad jag själv ville, sova till nio eller köra till Storsand med kameran. För det var det jag gjorde.

Under färden dit kunde jag se ett Pampas som vaknade, folk körde, cyklade, gick till sina jobb medan jag susade vidare till Storsand där vågorna stillsamt svepte in mot den långa sandstranden. Inte en människa kunde ses så långt ögat nådde och inte ett främmande ljud hördes; bara vindens sakta sus och vågornas ständiga smekningar av stranden. Och så jag med kameran.

Tyvärr blev det inget fint fotoväder som jag hoppats. Men en liten film fick jag därifrån och i den är ljudet det viktigaste. Vågorna, en tidig måndagsmorgon i september.

På väg hem sprack molntäcket upp och vid Byholmen här i byn stannade jag till och fick några bilder från hamnen där. Solen behagade titta fram.

Egentligen var det mera en symbolisk resa än ett allvarligt försök att få fina bilder. En resa som visade att jag kan åka när och vart jag vill. – Nåja, ett påstående med viss modifiering men ändå. Det finns tyvärr mera än tid och vilja som påverkar ens liv.

Annars har jag mest grejat här hemma idag men en tupplur unnade jag mig allt efter lunch. Inte den korta på 10-15 minuter som i Saltgruvan utan nästan en hel timme. Vilken lyx!

Det var den första dagen!

[youtube=https://youtu.be/HOUfras-dPY]

 

Helt allena på Storsand
På stigar en bit in i strandskogen men inom hörhöll för vågorna på Storsand 
Inte så dumt heller hemma i byn
Än ligger båtarna vid bryggan.
En fin början på veckan. Var skall detta sluta?

Villaavslutningen firas med en video från Eldnatten

Villaavslutning, eller stugsista som kvällen också kallas i Sverige, firas ikväll. Venetiansk afton eller Forneldarnas natt är andra namn på sommarens sista weekend. Sommaren är slut och nu väntar hösten runt hörnet.

På tal om Forneldarnas natt så kommer jag att tänka på Eldnatten på Urkult. En kanske inte helt obefogad association. Eld, fyrverkeri och fest är det gemensamma.

Jag filmade inte speciellt mycket i år på Urkult men något lät jag ändå kameran föreviga händelserna på film. Från Eldnatten finns några scener som jag sammanställt och skickat upp på YouTube.

Själv sitter jag ikväll mol allena i stugan och tänker inte desto mera fira villaavslutningen; därför får min upplevelse av Eldnatten på Urkult bli mitt firande av sommaren 2017. För det är ju sommaren 2017 vi firar, som de flesta kommer att minnas som medioker och tämligen sval. Men ändå värd att firas ikväll!


Forneldarnas natt

Urkult 

[youtube=https://youtu.be/rh1ygEipqkE]

Drömmen om Urkult

Juhuuu… Nu är det bara två veckor kvar tills jag lättar ankar och åker till Urkult! Som jag längtat och väntat ett helt år!

Sistlidna natt hade jag en dröm om Urkult. Jag kom dit, även om jag inte kände igen Näsåker och stället, så var det Urkult. Jag sökte en tältplats och hittade en som jag tyckte var bra; på ett fält nära en skog och med en liten väg alldeles nära. Fint, här campar jag. Jag slängde min tältpåse på marken och började greja för att få upp tältet. Då kom plötsligt någon och hjälpte till samtidigt som ett annat tält restes alldeles bredvid och det blev som ett enda stort tält. Där skulle det också sova andra människor som jag inte kände. Konstigt. Jag kom att tänka på min dator, var fanns den i allt det nya? Någon låg redan och sov i min del av tältet.

Nästa scen var inne på festplatsen där jag gick omkring. Vid ett bord satt några av mina nya vänner och jag slog mig ned. Då kom en liten flicka fram till mig och sträckte upp armarna och ville bli lyft upp i famnen, vilket jag gjorde. När hon väl satt i famnen blev hon stor och en fullvuxen kvinna. Liksom en ballong som blåstes upp. Därtill blev hon alldeles lös i konsistensen och ville glida ned på marken. Plötsligt fanns mina händer under hennes t-shirt och det enda jag fick tag i för att hon inte skulle glida mig ur famnen var hennes bröst som jag i farten grabbade tag i för att hejda raset.  Oj, oj, detta är inte ok, tänkte jag och där slutar också drömmen. Vad kan den drömmen betyda? – Ha, ha så tokigt man kan drömma.

Hur som helst, det närmar sig och om två veckor åker jag över Kvarken med Wasa Express för att uppleva sommarens, jag kanske årets, största och bästa händelse: Urkult!

I vintras laddade jag upp en video på Tuben som jag sammanställt från flera år på Urkult: Dancing people of Urkult. Den visar folk som dansar och har kul, som lever sig in musiken och stämningen. Just så som Urkult är utan stök och bråk men med glädje och fest.


Urkult

 

[youtube=https://youtu.be/etZDQyAbnzU]