Vad händer denna höst?

Hösten kan vänta lite skrev jag i förra inlägget som rubrik, och visst kan den det när det gäller kyla, rusk och mörker. Samtidigt medför också hösten planering och aktiviteter som annars legat stilla under sommaren. T.ex. kursen i spanska som börjar nästa tisdag. Som tur är har vi fått ihop tillräckligt många deltagare för att den skall starta.  Några andra kurser från MI intresserade inte denna gång.

Vid koll av Arbis i Nykarleby föll mina ögon på en föreläsning om en resa till Argentina och Uruguay men tyvärr sammanfaller den med kursen i spanska. Annars brukar det alltid finnas intressanta föreläsningar och kurser även där men lite tunnsått denna höst för sådant som faller mig i smaken.

I söder finns Korsholms Vuxeninstitut som bl.a. bjuder på en föreläsning om ”Från lägereld till DNA – En släktforskningsresa” men även den kolliderar med spanskan. Tyvärr! Sedan tog det slut också där.

Ritz i Vasa har heller ännu någon artist/grupp som lockar förutom filmen Sameblod som jag kommer att se.

Hösten ser inte ut att bli så fullbokad som jag trodde men det kanske dyker upp annat småningom. Jag får sysselsätta mig själv på sätt eller annat.

Nåja, i Umeå kommer Euskefeurat att spela den 24 november och dit har jag köpt biljett. Ett litet orosmoment är att bokningen på Wasa Line det datumet visar att färjan avgår från Vasa kl. 16.00 vilket är helt galen tid för att hinna fram till föreställningen samtidigt som hemsidans tidtabell visar normal avgång 09.00. Något blaj i maskineriet hos Wasa Line?

Något mera intressant är utbudet på andra sidan Kvarken denna höst med bl.a. Iiris Viljanen, Claes Malmberg, ”Vi som bor här” med naturskildraren Martin Emtenäs och den legendariske musikern Stefan Sundström, Kraja. Och så Euskefeurat som redan är med i planeringen.

Vi får avvakta och se om det dyker upp något mera också i hemsoporna.

Hur ser hösten ut för er vad gäller kurser, workshops, föreläsningar, musik, teater, resor, happenings etc? Jag tror att det är viktigt att ha något att se fram emot om det så är en sammankomst(er) som behandlar ett eller annat intressant ämne, en resa, musik eller bara ett kalas. Det behöver inte alltid vara så märkvärdigt.


 

Euskefeurat

Har man inget annat att vänta på så dyker väl jultomten snart upp i våra köplador. Till lust och leda.
Annonser

Fördumningens tidevarv?

I onsdags bevistade jag professor Dick Harrisons föreläsning på temat ”Samhällets fördumning”. Auditoriet Academill på Åbo Akademi i provinshuvudstaden var knökfullt och man blev t.o.m. tvungen att använda ett angränsande rum dit videolänk förmedlades för att alla intresserade skulle få en chans att se och höra den populära talaren. Kanske närmare 400 personer var närvarande.

Alla gillar inte Harrisons åsikter och utläggningar. Det har han också fått sig påskrivet genom arga och ibland hotfulla mail och samtal. Men han har skinn på näsan, förmåga att uttrycka sig och är påläst så det skall mycket till innan han måste vika sig. Hela hans person på scen uttryckte pondus och energi. Det kan också behövas, lärare i historia på Lunds universitet som han är.

Undervisning och utbildning i kungariket var ett av kvällens ämnen. Han påstod att kvalitén på de utexaminerade i Sverige har sjunkit i betydande omfattning p.g.a. att universitet och skolor konkurrerar om de pengar från staten som varje utexaminerad ger. Blir undervisning och tentamen för svåra byter helt enkelt de studerande utbildningsort för att slippa lättare undan och detta betyder att de läroanstalter och utbildningar som kräver mera av sina studerande riskerar att bli utan elever. Ordet korruption nämndes i sammanhanget eftersom lärare och examinatorer kan tvingas godkänna elever med svaga kunskaper i ämnet. Detta kan vara förödande för t.ex. en patient vars läkare inte har fullgoda kunskaper.

En annan fråga som togs upp var att idag uppfattas ofta en åsikt ha större betydelse än fakta. Inte minst på sociala medier uppstår fräna debatter där de med åsikter som inte är faktabaserade känner sig kränkta, vilket de också är snabba att påtala.

Jag kan inte annat än hålla med. Nätet är fullt av dynga som propsar på att vara sanning. Det värsta är att upprepas en lögn tillräckligt ofta blir den en ”sanning”. Källkritik är botemedlet men det kräver grävande och kunskap samt förmåga att framställa kritiken på ett tydligt sätt.

Tyvärr är detta idag inom politiken och samhällsdebatten ett ofog som kan kosta demokratin stora förluster när var man och kvinna, ofta anonymt, kan påverka med i stort sätt vilka påståenden som helst på olika forum, tidningskommentarer och sociala medier utan källhänvisningar. Inte minst flyktingdebatten är ett bra exempel. Påtalar man det orimliga eller felaktiga kan man bemötas med personliga påhopp, anklagelser om kränkning och rasism, pk-stämpel och krav på tolkningsföreträde.

Just tolkningsföreträde är för mig ett mysterium. Det borde rimligen betyda att en viss person eller en grupp har åsikter som inte får ifrågasättas; det finns bara en sanning. Det jag främst vänder mot är att då blir det bara en monolog, inte en dialog. Och var finns fakta som stöder en känsla eller en uppfattning?

Harrison talar om samhällets fördumning och jag håller med. Var finns idag bildning, breda kunskaper, kännedom om vår historia, givande och intelligenta samtal? Även massmedias roll kom upp. TV har länge kallats dumburken. Vi har en massa kanaler som erbjuder tävlingar, reality-tv, dokusåpor, livsstilsprogram, deckarserier men var finns kulturen? Är det alls möjligt att idag sända ett program som Musikfrågan Kontrapunkt som sändes på TV 1964-98? Finns det idag en person likt Sten Broman?

Vi har ett enormt flöde av program, texter, bilder och videos tillgängliga; hur då plocka guldkornen ur detta? Faller inte de flesta för de lätta, underhållande programmen istället för de program och texter som kräver lite eftertanke? Visst, det finns många bra TV-program men det gäller att hitta dem och inte förfalla till ett zappande mellan kanalerna. Säger en som inte tittar på TV.

Är ungdomarna idag mindre bildade, mera försoffade, mera hänfallna åt den lätta vägen? Jag hoppas inte det men alltför ofta stöter jag på förbluffande stora kunskapsluckor och dålig språkbehandling hos yngre människor. Eller är det en generationsfråga? Kan de annat som inte jag och min generation kan och vad är viktigt att kunna idag? En sak är då säker, den som inte kan sin historia har inget lärt av begångna misstag vilket kan stå framtiden dyrt.

Jag skall inte mera ingående orda om föredraget men till sist vill jag uppmärksamma en fråga som Harrison fick, nämligen vad skall Vasa Universitet satsa på i framtiden för att hålla ställningarna i den konkurrens som finns inom utbildningsområdet och regionalt. Svaret var: det svåra! Det är genom forskning, förutseende och att välja det som ingen annan ids, törs eller tänker på som man kan nå framgång. Samma filosofi hade den man som startade det företag som för några år sedan köpte Saltgruvan. Det lätta har redan alla andra satsat på och plockat pengarna ur.

Dick Harrisons fördrag finns på följande länk http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/102536 och även en artikel från Vasabladet http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/102529 Om länkarna går att nå för icke-prenumeranter vet jag inte. Meddela gärna som kommentar om ni kan eller inte kan nå länkarna!

Edit: fördraget kan hacka lite i början. Gör en liten paus på en halv minut och prova igen så blir det bättre.

20160518_200819-1
Dick Harrison till vänster, Kennet Myntti, moderator, till höger i bild.

İSi, si, español!

Ikväll var det avslutning på spanska kursen som pågått hela vintern. Kaffe och kakor serverades och huvudtemat var Corpus Christi som firas 60 dagar efter påsk. En av många högtider i Spanien med processioner och utsmyckningar av diverse slag. Det speciella för Corpus Christi är blomsterutsmyckning på vissa gator.

Frågan är om jag idag inte förstår spanska minst lika bra som finska? Visst finns det passusar som jag inte hänger med i till fullo men så är det heller ingen nybörjarspanska vi håller på med. Och lite svårt skall det vara. Även skolväsendet fick sig ikväll en kort genomgång och det förstod jag bra. Jag tycker att jag gått framåt i vinter och att jag förstår mer och mer.

Hur skall jag under sommaren hålla fart i mina studier i spanska så att jag inte glömmer bort en hel hoper till hösten? Och helst också ta ett eller två steg framåt. Sommaren går fort och hux flux är det höst. Bara på några få månader kan man glömma bort en massa. Språk är färskvara. Hur göra för att bli modigare att prata på och hitta orden? Det är väl där som jag har största önskemålet. Bäst vore att åka till Spanien en månad eller två och där gå på daglig kurs. Det tror jag skulle göra susen. I år blir det knappast men kanske framledes? Vem vet? –  Någon som provat på kurs i spanska i Spanien?

Edit: för att ingen skall tro att jag är en baddare på spanska när jag jämför mina färdigheter i spanska med finska, eftersom jag bor i Finland, då vill jag påminna om att min finska är högt bristfällig.

2016-05-01 Västerö (10)-1
Ingen spansk playa direkt men sommaren är inte så dum här heller. Och alla fina vårkvällar som vi har nu! – Västerö.

Brunte fick på nöten och fåglarna fick nöt på nöt

En rejäl smäll skakade Brunte! Nu är säkert ett nytt däck eller något annat kostsamt på kommande, tänkte jag. Jag hade igår kväll ärende till kommuncentrat. Fåglarna behövde påfyllning med nötter och fotokursen startade åter för säsongen.

Men Gud så dålig väg det var dit! Djupa hål, hål här, hål där i vägbanan på slätten genom Tuckor och angränsande byar. Jag körde rakt ned i ett hål och jag trodde att nu var Bruntes sista stund kommen. Inte konstigt att det blir reparationer på bilarna med tanke på alla hål i vägen. Jag blev tvungen att reducera farten till max 60 km/h för att alls ha en chans att undvika fler smällar i framvagnen. Vägunderhållet i republiken har fått stå tillbaka i många år och nu ser vi resultatet och bättring lovas inte heller från hösta hönset i huvudstaden. Bara spara, spara; snart har vi sparat oss till döds men bilverkstäderna mår gott. Nåja, det finns också bra vägar men många sidovägar har fått ta stryk.

Småfåglarna, mest talgoxar, har äntligen hittat till mitt fågelbord och förser sig dagligen med nötter. Nötter gjorde susen så nu får jag fylla på både en och två gånger per dag. De kommer liksom i flockar men sedan kan gå långa stunder utan att någon pippi syns till. Jag hoppas de gillar det nya märket på förpackningen.

Fotokursen började med en repetition av det som vi lärde oss i höstas och jag klarade mig ganska bra, tyckte jag, när jag fyllde i frågeformuläret. Förutom ett par tillfällen när vi lär oss mera om bildredigeringsprogrammet Lightroom skall vi också ut på expedition med våra kameror i högsta hugg. Nattfotografering vid havsstrand, landskapsfotografering vid Voitby fors och som avslutning i maj planerar vi en session med fotografering av hästar och eventuellt andra husdjur i fin terräng. Det lovar gott!

Jag har ju hållit på med fotografering i många år och tycker att jag lärt mig en hel del under årens gång men det finns alltid mera att lära, mera att upptäcka, mycket att diskutera. Vår lärare Johan är en mycket duktig fotograf och förebild. Mycket av kursinnehållet finns naturligtvis på nätet om man letar men just detta att få inspiration och nya idéer tillsammans med likasinnade är värdefullt. Vi i Österbotten är kända för att vara flitiga kursmänniskor. Snart får jag väl också gå på kurs för att bli fågelskådare och lära känna igen annat än talgoxar och kråkor. Kajor och svalor, mina gamla antagonister, räknas inte!

2016-02-15 Solnedgång Karvsor 002-1
Solnedgång med spinkiga men starka gubbar i dragkamp om watten och volten.

Min små fåglar flyger och far som yra höns men nötter gillar de!

Kurser på gång

Dagens klippning av gräsmattan den sista för denna säsong? Jag hoppas det även jag ännu inte välkomnar frosten. Hittills har vi klart oss undan minusgrader men träden har hastigt fått allt vackrare färger.

Första kurskvällen i spanska ikväll så jag vet vad jag har att göra alla tisdagskvällar fram till advent. Roberto var som vanligt pigg och bjöd på en fartfylld kväll. Vi fick redogöra för vad vi varit med om i sommar och jag berättade naturligtvis om Urkult och min bilfärd i svenska fjällen. På spanska naturlitvis för han vill ogärna höra annat. Lite hade jag förberett mig genom att fundera på vad jag skulle berätta om.

Jag kommer att ha gott om tid denna höst att plugga och öva spanska eftersom jag nu är permitterad en längre tid. Idag första lediga dagen. Om inget passligt jobb dyker upp gäller det att ta väl vara på tiden. Det blir knappast något sovande långt in på förmiddagen utan troligen kommer jag att vakna tidigt på morgonen. Sådan är jag, både kvälls- och morgonmänniska. Det kompenserar jag med en tupplur på eftermiddagen. Först läsa lite spanska glosor och sedan en siesta så sitter de säkert i huvudknoppen. Få se när min första spanska dröm kommer? På engelska har jag drömt tidigare men ännu inte på spanska.

Fotokursen har också kommit igång och redan har vi hunnit avverka två kurstillfällen. Intressant att tillsammans med likar utforska fotograferandets konst. För en konst är det. Både att behärska tekniken och att komponera en bild för att inte tala om bildbehandling i datorn. Nåja, en del känner jag till sedan tidigare och har praktiserat men det är alltid nyttigt att lära av en mästare på området. Jag har stora förhoppningar att utvecklas som fotograf fram till våren när kursen är klar.

Det blir kanske en och annan bildjakt nu i höst när jag gott om tid. Fritidsproblem kommer jag inte att ha!

oxkangar vatnlout
En bild från i somras en tidig morgon strax innan solen steg upp i öster.

Från dröm till verklighet

Torsdagskväll besökte jag, tillsammans med sister Jane och nästgårdssvåger den Lyckliga staden. Det var höstens första torsdagsföreläsning hos Arbis.

Linda Hammarberg berättade om sin och sin familjs jorden-runt-segling med segelbåten Mary af Rövarhamn. De gjorde det som många bara drömmer om. De startade från Malmö år 2010 och återvände drygt fyra år senare. En lång resa som fick sin början med att mamma Linda lovade sin dotter Lovis att de skulle segla till Kurrekurreduttön, ön där Pippi Långstrumps pappa var kung. Ön hittades också på kartan efter ett visst sökarbete och den visade sig finnas på andra sidan jordklotet utanför Papua New Guinea.

Deras färd finns beskriven på deras blogg Mary af Rövarhamn – Öden och äventyr i Hoppetossas kölvatten samt i TV-serien Familjer på äventyr som också hittas på YouTube.

Jag är ingen inbiten seglare, knappt så jag har min egen lilla båt i sjön, så det var inte p.g.a. seglingsintresse jag följde med på föreläsningen utan för att familjen Hammarberg valt ett annorlunda liv, nämligen att bo på sin segelbåt, göra kortare och längre seglatser för att till sist segla iväg jorden-runt. Att de också tog med barnen Lovis och Otto samt skeppskatten Båtsman var annorlunda vilket gjorde att de planerade sina seglatser ytterst noggrant för att inte råka ut för otrevligheter. T.ex. så råkade de ut för en riktig storm en enda gång vilket är anmärkningsvärt på en så lång färd under så lång tid.

Just detta med att barnen var med tyckte jag var intressant. Linda berättade att barnen ofta öppnade dörrar där annars kanske misstänksamhet och byråkrati väntat. De ankrade ofta upp vid små öar och mindre byar där de inte kunde språket men barn har en naturlig förmåga att hitta lekkamrater vilket underlättade konakten med lokalbefolkningen. De stannade en längre tid i en hamn på Sri Lanka och där var det noggrann kontroll vid landgång med detektorer likt säkerhetskontrollen på flygplatser. Dock behövde familjen Hammarberg aldrig gå genom dessa kontroller p.g.a. att säkerhetpersonalen fattade tycke för barnen och kände igen dem.

Föreläsningen var intressant och inte den sista jag kommer att bevista i höst. Den 5 november kommer Åke Mokvist till Arbis i Nykarleby och då kommer jag åter att bänka mig för att höra honom berätta om ”Ovanliga möten i ord och bild”. Jag har läst den ena av hans böcker ”De ovanliga”. För att citera direkt från Arbis hemsida: ”Åke väcker frågan om det är tillåtet att välja sitt eget sätt att leva och om alla har samma rätt och värde.” Som ni ser är jag intresserad av människor och levnadsöden som inte finns i boxen vi försöker stoppa in folk i.

gammel ahlnäs hamn
Här en bild från en av våra byhamnar. Den har inte Mary af Rövarhamn besökt men nog Vasa där skeppskatten Båtsman gick i land och höll sig borta ett par dygn. 

Om Båtsmans äventyr i Vasa finns att läsa på http://symary.com/2015/09/18/vilse-i-vasa/

Sommarens sista dag – imorgon är det höst

Månen gick upp ikväll så röd att jag trodde att Trafikverket, eller vad myndigheten heter, hade satt upp ett stoppljus i backen ned mot byn. Samtidigt är det sommarens sista kväll och en summering vore på sin plats men det skall jag inte göra, annat än konstatera att två tredjedelar av sommaren varit kylig men att augusti blev fin och speciellt de veckor jag hade semester. Semestern, ja, den slutade igår och idag var det första jobbdagen denna höst men det lär inte bli så långvarigt.

Istället blickar jag framåt mot höstens kurser och föreläsningar. Till spanskan har jag anmält mig och även till en fotokurs för systemkamera men efterföljande kurs på vårterminen där digital bildbehandling avhandlas.

En föreläsning är också inbokad, nämligen ”Från dröm till verklighet – Jorden runt med Mary af Rövarhamn” hos Nykarleby Arbis. En föreläsning till kommer troligen att bli av och då gäller det ”Ovanliga möten i ord och bild” även det hos Arbis i Nykarleby. Den ena av böckerna har jag läst.

Vasas Flora och Fauna uppträder 9 oktober på Ritz i provinshuvudstaden och biljetter borde bokas snarast. Fast det är musik.

Jo, en föreläsning till intresserar mig och den har namnet ”När näshåren fryser”. Kanske även den bokas för min del.

Vi österbottningar är kända för att vara kurs- och föreläsningsmänniskor. I Västerbotten har de sina berättartraditioner, också en genre som intresserar men som jag hittills inte haft tillfälle att bekanta mig närmare med. Har ni, kära läsare, någon kurs, aktivitet eller intressant föreläsning på gång i höst?

Månen 2015-08-31
Här glider mångubben upp över horisonten i nordöst. Ingen bra bild, tekniskt, men ni ser väl lite ändå. Kanske fototekniken utvecklas under hösten lopp i fotokursen?