• Människor,  Språk

    Tervetuloa to Sweden – Gracias!… elo takk takk!

    När jag ändå är inne på detta med språk och tillämpning (med tanke på mitt förra inlägg) så kom jag också att tänka på en artikel jag läste i Vasabladet i söndags som handlar om Elin Rusk. Hon är skådespelerska från Korsnäs i Österbotten men är verksam främst i Sverige. Hon fick sin teaterutbildning i Malmö och där har hon nu även sin bas även om hon senaste året varit anställd på Regionteatern Blekinge Kronoberg. Den språkliga omvandling hon gått genom är att hon nu pratar rikssvenska privat och finlandssvenska på scen. I nio fall av tio har regissörerna velat att hon pratar finlandssvenska på scen. Hennes kollegor gör tvärtom,…

  • Människor

    Tankar vid tankningen

    Jag vill påstå att jag som  friherre har blivit bättre bilförare! Det kan bero på att jag har mera tid till förfogande. Jag håller hastighetsbegränsningarna och avstånden, kollar extra noga vid övergångsställen och hetsar inte upp mig överhövan mycket vid köbildning. Fast ibland kan det spraka till och fingret kan ligga nära till hands. Följande hände. Ibland behöver Bettan lite vätska i tanken och jag styrde in till ABC-stationen i Kvevlax. Två bilar fanns redan på plats för tankning så jag ställde mig väntandes i kön som nummer fyra.  Jag väntade och väntande och inget hände. Eller det som hände var att de två gubbarna vid pumparna, jag kallar dem…

  • Människor,  Reflektioner

    Farväl till Snödrottningen!

    Våren har verkligen kommit och kvällens körning genom landskapet gav ett fridfullt intryck med blå timme och ett flertal vandrande människors längs vägarna ännu en god stund efter klocka åtta. Just sådana helgkvällar när de flesta är lediga och ofta stillat sig till ro inför helgen är det fint att glida genom bygden och njuta av det lugn som staden sällan kan ge. Röda stugor med vita knutar, moderna hem i mångahanda kulörer och isfria vägar. En och annan cyklist. Isen som alltmer släpper sitt grepp om sund och sjö. Många svanar som seglar runt och tranorna har kommit till sitt vanliga ställe nere på åkern. Ännu ett vykort dök…

  • Människor

    Det droppar in

    Även denna vecka har ett par vykort droppat in. Det ena med min nicaraguanska adress, det andra enbart med postnummer och ort. Fram kom de båda. Om något kort inte kommit fram, det vet jag av naturliga skäl inte, men jag förmodar har man bara postnummer och ort rätt så är det inga större problem i Oxkangar. Är man riktigt känd kan det räcka med namnet men så ryktbar är inte jag. Ifjol när vi gjorde en resa till Umeå så körde Såka-Kalle bussen och han hade fått julkort från nöjda resenärer med enbart Såka-Kalle som adressuppgift. Fram kom kortet. Så kan jag meddela att jag blivit gammel-morbror idag. Huu,…

  • Människor,  Upplevelser

    En titt på höstens herrmode

    Jag måste ikväll dra på munnen när jag läste en artikel på Vasabladets webbplats med följande upplyftande rubrik: ”Visst kan mode göras hållbart – Stockholm visar hur vi ska klä oss i höst”. Modebranschen är före alla andra och visar redan nu genom olika modevisningar och diverse spektakel vad som kanske bjuds ut inför nästa höst vad gäller mode. Visst är det bra att modet är hållbart, inte tu tal om saken. Min egen Helly Hansen-tröja har hållit i mera än 35 år och är fortfarande i bra skick och mycket varm. En äkta skogshuggartröja. Tyvärr verkar jag nu ha slavat bort den eller så blev den av misstag förd…

  • Människor

    Byns två tramporglar

    Igår var jag på begravning. En av byns äldsta män har avlidit i den aktningsvärda åldern av 92 år efter ett äktenskap med lika lovvärda 70 år med sin fru. Ett strävsamt och stillsamt par som, skulle jag tro, levt ett lyckligt liv tillsammans. Efter gravsättningen på byns begravningsplats blev det minnesstund i bönehuset Betel under ledning av Kaj Kanto. Sedvanlig bjudning med kaffe, tårtor och dopp. Sedan blev det sång, uppläsning av adresser och tal. I samband med kaffestunden så kom jag i samtal med Harry Blomberg, en före detta predikant för pingstförsamlingen i byn som har just bönehuset Betel. Han och han fru bodde och verkade i byn…

  • Människor,  Reflektioner

    Födda och dödda

    Födda år 2018 är jag ganska snabbt klar med. Vad jag vet så har ingen i närmaste släkten blivit född senaste året och då menar jag syskonbarns produktion och dylikt. Berömdheter i övrigt kan jag inte uttala mig om för bebisar är i allmänhet inte berömdheter automatiskt om de inte är av kunglig börd och det orkar jag inte befatta mig med; sedan må de vara hur näpna som helst. Avlidna i släkten är det bara en år 2018, make till en kusin, och alltså inte alltför nära. På så sätt har vi skonats från sorgebud inom närmaste familj och släkt. Däremot har en massa kändisar dött. En hel del…

  • Människor,  Resor

    Vem är de? Var är de nu?

    Hur lång tycker du att den optimala väntetiden mellan två flygningar är? Två 2 timmar? Jo, det är en passlig tid inom Europa tycker jag. Det finns tid för lite förseningar och i bästa fall hinner man äta en bit mellan flygen. Det beror naturligtvis på hur stor flygplastsen är och om det finns flera åtskilda terminaler. I går tisdag blev min väntetid i Helsingfors hela 4,5 timmar och det är för länge. Jag hann bli uttråkad men som tur är fanns gratis wifi och ett ställe där man kan sitta i fåtölj med litet svängbart bord för datorn. Eluttag för både dator och laddning av mobilen eller annan elektronisk…

  • Människor,  musik

    Searching for Sugar Man

    Jag tittade igår dokumentärfilmen ”Searching for Sugar Man” som handlar om den okända sångaren Sixto Rodriguez från Detroit som på början av 1970-talet spelade in två plattor som blev floppar i USA. Det fanns de som klassade honom högre än Bob Dylan och onekligen, när jag lyssnade till musiken, så är både hans sångröst och texterna speciella. Samhällskritiska och med rötterna i det liv på gatan som  Rodriguez levde. Trots det blev det ingen framgång och han lämnade musiklivet och en lovande karriär åt sitt öde. Han blev främst bygg- och diversearbetare. Det märkliga var att medan Sixto Rodriguez förblev relativt okänd så blomstrade hans musik i Sydafrika och han…

  • Människor,  Upplevelser

    De anhörigas afton på Marielund i Maxmo

    Igår kväll blev det stolgymnastik. Det gällde att i takt till sång göra några enkla rörelser sittandes på stolens framkant. Lite pröva på. Sådana övningar som man ser på äldreboenden där rörligheten ofta är begränsad hos innevånarna. Likväl skall det gymnastiseras och röras på sig. Och javisst, det var där jag befann mig igår, på Marielund i Maxmo. Gamla moster, 90-plus, bor sedan många år på detta fina äldreboende i Maxmo kyrkby. Varje höst firas De anhörigas afton och eftersom moster själv inte har några barn så blir det vi syskonbarn som får engagera oss lite mera förutom hennes syster som igår hade förhinder. Därför föll det på min lott…

Translate blog »