• Människor,  Reflektioner

    Levnadsstrategi

    Jag läser idag en kolumn i Vasabladet som har rubriken ”Fortsätt att leva”. Den handlar om människor som lever länge och kommer högt upp i ålder. Två exempel är Paul 96 år från Österbotten som fortsätter deltid med sågarbete samt Dagny 107 år i Sverige som är känd bloggare. Det finns också vissa områden i världen (Blue Zones) som påstås hysa människor som är friskare och lever längre än genomsnittet. Okinawa i Japan, Sardinien i Italien, Nicoya i Costa Rica, Ikaria i Grekland och Loma Linda i Kalifornien. Jag noterar att fyra av dessa finns vid havet. Det finns säkert olika förklaringar till varför vissa människor lever längre än andra,…

  • Människor

    Bondfångeri eller bara lite paranoid?

    Min litania om Vasa salutorg fick igår ytterligare vatten på sin kvarn när jag på eftermiddagen besökte Agoo-festivalen. Alltför stort och tråkigt torg i förhållande till besökarantalet. Ganska få besökare skulle jag säga och det är synd för jag gillar idéen med en mångkulturell festival där man får ta del av den musik och kultur som våra invandrare representerar. Musiken var det inget fel på och afrikansk mat fanns att köpa för den hungrige. Det mesta gick i afro- och latinstil och jag gillar ju den musiken. Gärna hade jag också hört lite östeuropeisk musik. Typ balkan. Nå, det var ju inte det som jag skulle skriva om. Vi fortsätter.…

  • Människor,  Norrland,  Upplevelser

    Nåden har ingen lag

    Nyligen har jag äntligen läst ut Torgny Lindgrens bok ”Nåden har ingen lag”. Det tog mig halva vintern och lite på våren. Jag läser långsamt så det tar sin rundliga tid. Ibland läser jag om ett stycke eller ett kapitel just för att det är så bra. Fast jag nyss läste det. Egentligen är det en bok som består av fyra av hans böcker: Hummelhonung, Dorés bibel, Pölsan, Norrlands akvavit. Hela boken är ett läsäventyr. Just detta som jag förväntade mig. Märkliga människoöden, original, vardagsmänniskor, Västerbotten, inlandet, glesbygd, passioner, språket, stilen. En bok jag rekommenderar å det varmaste till den som vill ha annat än spänning och mord. Fast både…

  • Människor

    En teatermänniska går till skogs

    Åren går och både ting och människor förgås. Ibland dyker de dock upp som gubben i lådan, kanske för en kort stund eller för resten av livet. Kanske i tidningen, i ett radioprogram eller på TV. Jag tänker i första hand på de människor jag träffat i livet. Somliga har gått bort, andra finns kvar men kontakten är bruten. Hur många är de inte? Nyligen har Erik Kiviniemi, chefen för Vasa Teater, gått i pension. Han har i vår synts till i tidningsartiklar och nu har också YLE Österbottens hemsida en artikel att läsa och ett programinslag att lyssna till. En gång i tiden var vi bästisar. I 10-12-års åldern…

  • Människor,  Språk

    Tervetuloa to Sweden – Gracias!… elo takk takk!

    När jag ändå är inne på detta med språk och tillämpning (med tanke på mitt förra inlägg) så kom jag också att tänka på en artikel jag läste i Vasabladet i söndags som handlar om Elin Rusk. Hon är skådespelerska från Korsnäs i Österbotten men är verksam främst i Sverige. Hon fick sin teaterutbildning i Malmö och där har hon nu även sin bas även om hon senaste året varit anställd på Regionteatern Blekinge Kronoberg. Den språkliga omvandling hon gått genom är att hon nu pratar rikssvenska privat och finlandssvenska på scen. I nio fall av tio har regissörerna velat att hon pratar finlandssvenska på scen. Hennes kollegor gör tvärtom,…

  • Människor

    Tankar vid tankningen

    Jag vill påstå att jag som  friherre har blivit bättre bilförare! Det kan bero på att jag har mera tid till förfogande. Jag håller hastighetsbegränsningarna och avstånden, kollar extra noga vid övergångsställen och hetsar inte upp mig överhövan mycket vid köbildning. Fast ibland kan det spraka till och fingret kan ligga nära till hands. Följande hände. Ibland behöver Bettan lite vätska i tanken och jag styrde in till ABC-stationen i Kvevlax. Två bilar fanns redan på plats för tankning så jag ställde mig väntandes i kön som nummer fyra.  Jag väntade och väntande och inget hände. Eller det som hände var att de två gubbarna vid pumparna, jag kallar dem…

  • Människor,  Reflektioner

    Farväl till Snödrottningen!

    Våren har verkligen kommit och kvällens körning genom landskapet gav ett fridfullt intryck med blå timme och ett flertal vandrande människors längs vägarna ännu en god stund efter klocka åtta. Just sådana helgkvällar när de flesta är lediga och ofta stillat sig till ro inför helgen är det fint att glida genom bygden och njuta av det lugn som staden sällan kan ge. Röda stugor med vita knutar, moderna hem i mångahanda kulörer och isfria vägar. En och annan cyklist. Isen som alltmer släpper sitt grepp om sund och sjö. Många svanar som seglar runt och tranorna har kommit till sitt vanliga ställe nere på åkern. Ännu ett vykort dök…

  • Människor

    Det droppar in

    Även denna vecka har ett par vykort droppat in. Det ena med min nicaraguanska adress, det andra enbart med postnummer och ort. Fram kom de båda. Om något kort inte kommit fram, det vet jag av naturliga skäl inte, men jag förmodar har man bara postnummer och ort rätt så är det inga större problem i Oxkangar. Är man riktigt känd kan det räcka med namnet men så ryktbar är inte jag. Ifjol när vi gjorde en resa till Umeå så körde Såka-Kalle bussen och han hade fått julkort från nöjda resenärer med enbart Såka-Kalle som adressuppgift. Fram kom kortet. Så kan jag meddela att jag blivit gammel-morbror idag. Huu,…

  • Människor,  Upplevelser

    En titt på höstens herrmode

    Jag måste ikväll dra på munnen när jag läste en artikel på Vasabladets webbplats med följande upplyftande rubrik: ”Visst kan mode göras hållbart – Stockholm visar hur vi ska klä oss i höst”. Modebranschen är före alla andra och visar redan nu genom olika modevisningar och diverse spektakel vad som kanske bjuds ut inför nästa höst vad gäller mode. Visst är det bra att modet är hållbart, inte tu tal om saken. Min egen Helly Hansen-tröja har hållit i mera än 35 år och är fortfarande i bra skick och mycket varm. En äkta skogshuggartröja. Tyvärr verkar jag nu ha slavat bort den eller så blev den av misstag förd…

  • Människor

    Byns två tramporglar

    Igår var jag på begravning. En av byns äldsta män har avlidit i den aktningsvärda åldern av 92 år efter ett äktenskap med lika lovvärda 70 år med sin fru. Ett strävsamt och stillsamt par som, skulle jag tro, levt ett lyckligt liv tillsammans. Efter gravsättningen på byns begravningsplats blev det minnesstund i bönehuset Betel under ledning av Kaj Kanto. Sedvanlig bjudning med kaffe, tårtor och dopp. Sedan blev det sång, uppläsning av adresser och tal. I samband med kaffestunden så kom jag i samtal med Harry Blomberg, en före detta predikant för pingstförsamlingen i byn som har just bönehuset Betel. Han och han fru bodde och verkade i byn…

Translate blog »