Minnen från ljuva 60-talet

Någon gång i höst dök en av byns döttrar upp och ville sälja jultidningar. Eftersom jag själv varit i branschen i unga år som försäljare av Svenska Journalen ville jag stödja den unga damen med en beställning. Jag fick bläddra en god stund i katalogen, för jultidningar var jag inte intresserad av, utan det fick bli något annat.

Det som jag beslutade mig för var boken ”Mitt 60-tal. Ett årtionde i bilder”. Det var från det årtiondet som jag har mina första egentliga minnen. Slutet av femtiotalet är mera höljt i dunkel men uppskjutningen av den första ryska satelliten Sputnik minns jag i alla fall. Tror jag det var. Den gick att se på himlen och det var en stor sak.

Då är det något bättre med 60-talet.  Jag började då gå i skolan och lärde mig läsa. Jag fick en 8:a var i både läsning och skrivning på första klass och bäst var jag i religion där jag fick en 9 på en skala från 4-10.

60-talet ja. Jag bläddrar i boken och minns från år 1961 Anita Lindblom med ”Sån´t är livet”. Far var en flitig radiolyssnare och torde ha lyssnat på Tio i topp (SR) från det året och därmed fick även jag min beskärda del av det nya musikutbudet.

1962 öppnas Wessels varuhus i Malmö, det minns jag inte, men jag måste le i mjugg när jag läser att det var sådan trängsel och ståhej att 100 människor svimmade, tre åkte i ambulans till sjukhuset och en dog. Hylands hörna kom också det året i rutan och någon i byn hade väl TV så man kunde få sig en titt ibland.

Från 1963 minns jag tydligt mordet på president John F. Kennedy likaså Stig Wennerström-affären.

Sedan kom Beatles och allt med det men jag blev ingen riktig Beatles-fan. Inte heller Televinken var mig speciellt populär vad jag minns. Visst, Sound of Music minns jag vi tittade på Flakholmen hos Joel och Fina som tidigt hade TV. Så bra vi tyckte den var.

1966 och Vi i femman var ett populärt program, vem minns inte det? Och Twiggy som var så smal som en sticka. Samma år tvingas polisen fly vid ett raggarbråk i Harnäs utanför Gävle. Det minns jag inte utan noterar att visst kunde de då också.

Lyckliga gatan år 1967 och Vietnam-kriget. Jag minns allt mer. Sexdagarskriget och hur snabbt det gick.

1968 och tv-serien Helgonet. Biafra och svälten där. Den svenske greven Carl Gustav von Rosen gör en insats där som pilot. En skrämmande sak var Warszawapaktens invasion i Tjeckoslovakien. Skulle det bli krig nu?

Så kom 1969 och den första människan satte sin fot på månen. Spännande, många uppskjutningar av rymdraketer och kungabröllop spanades in på TV. Själva hade vi inte TV förrän i början på 1970-talet men som tur var fanns TV ändå i byn. Golda Meir och Woodstockfestivalen finns också i minnet när jag bläddrar i boken.

Åren går och det som man minns det minns man, även man ibland behöver en påminnelse. Själv har jag dåligt minne från den tiden. Sister Jane i Den lyckliga staden har däremot ett riktigt hästminne. Där är jag lite avis på henne.

Detta var lite plock som dök upp när jag läste genom boken, eller mera tittade på bilder för det var inte så mycket text i den. Vad minns ni från det ljuva 60-talet som Brita Borg sjöng om? Allmänna eller egna. Ja, ni som var född och på fötter.

PS. Detta blev mycket minnen från Sverige men boken är utgiven där och mycket fick vi oss till livs via svensk TV redan den tiden här i Österbotten.

Annonser

Militärminnen

Härom dagen skedde en allvarlig olycka i Ekenäs när ett militärfordon krockade med en rälsbuss och fyra personer omkom. Tre var beväringar varav två från Pampas. Olyckan skedde vid en obevakad järnvägsövergång i dåligt väder. Det är ett tungt meddelande som de förolyckades familjer och vänner fått ta emot och händelsen har skapat stor uppmärksamhet i Svenskfinland.

Finland har genom åren behållit sin allmänna värnplikt där också kvinnor kunnat delta som frivilliga. De allra flesta klara sig bra genom denna tid men ibland händer olyckor som t.o.m. förorsakar dödsfall.

När jag gjorde lumpen på 70-talet i Nylands Brigad i Dragsvik, Ekenäs, (den svenskspråkiga militära enheten i Finland) var jag också med om ett olyckstillbud som kunde ha slutat med katastrof.

Jag tjänstgjorde i Granatkastarkompaniet (GRK) och vi hade övning i Syndalen där vi bl.a. sköt serie med granatkastarna. Det innebar att vi matade på så många granater som det var möjligt. En man placerade granaten i eldröret, granaten gled ned till botten och flög sedan iväg. Proceduren upprepades snabbt. Den som laddade granaten vände sig om för att få nästa granat så han hade ingen koll på om granaten verkligen flög iväg, mycket oljud och smällar som det var runt omkring.

Det var just det som hände, en granat flög inte iväg utan blev kvar inne i granatkastaren. Det som nu kunnat hända var att följande granat laddats, glidit ned i röret med den troliga påföljden att båda granaterna exploderat inne i röret. Det hade blivit en smäll utan like och hur det gått för oss som befann oss i närheten kan vi bara spekulera om. Jag vill minnas att det var skarp ammunition vi sköt med. Som tur var upptäckte en av oss beväringar att granaten inte flög iväg och hann stoppa följande laddning med ordern Tuli seis (Eld upphör). I sista stund upphörde eldgivningen från vår granatkastare och ingen fler granat laddades. Jag kan kanske tacka min lyckliga stjärna att jag sitter här ikväll och knappar in denna blogg? Den som upptäckte vad höll på att ske och som fick stopp på laddningen blev befordrad, fick extra permission och troligtvis också någon utmärkelse om jag inte minns fel. En allvarlig händelse var det.

En annan gång var jag med om en övning där vi skulle passera över en sjö med landstigningsbåtar. Vid stranden var det ganska många båtar som skulle iväg, även tunga amfibiefordon som för egen maskin skulle ta sig över sjön. En båt startade och körde iväg men just när den var en kort bit från stranden så började den brinna vid motorn och den stannade. Elden spred sig snabbt i båten och de som befann sig ombord måste hoppa i sjön för att rädda sig. Om de hade flytvästar minns jag inte men alla klarade sig iland och ingen större skada skedde förutom att deras utrustning brann upp. Som tur var skedde det inte på öppen sjö.

Nåja, detta var småsaker jämfört med ett riktigt krig. Likväl är det stor sorg för de anhöriga som drabbas när och om olyckan är framme.


Fyra döda och elva skadade i allvarlig olycka vid plankorsning i Raseborg 

Här en bild från 70-talet när jag gjorde lumpen. Denna gång håller jag i granaten. Vad kompisen hette har jag glömt bort. 
För att återgå till nutid, här en bild från i morse när jag motionerade Nelly. -7,3 C som kallast strax innan soluppgången.

Det var en gång…

Gårdagens blogginlägg om minnesstunden på Furirbostället har skapat en kraftigt ökad trafik på bloggen. Bilderna var fina, tycker jag själv, men det är troligen förslaget om att starta berättartillfällen som lyfter bloggen. Och ju mer jag tänker på saken, varför inte?

Förr i världen var det ju vanligt att folk talade med varandra, nu för tiden är det skärmtid och dans på tangentbordet som gäller. Eller så viftar man frenetiskt på mobilen eller plattan. Men hur ofta tittar man varandra i ögonen, fångar förväntningar och nyfikenhet, ser kroppsspråket, hör den viktiga konstpausen?

Själv är jag ingen talare men jag uppskattar verkligen att lyssna till en god historia framförd med inlevelse och en fin slutknorr. Vad som behövs är en ”ordförande” som öppnar och slår an tonen. Kastar ut teman i publiken och så rullar det på av sig självt. Den första rösten som harklar sig och säger: Det var en gång… eller Jag minns… eller Jag vet inte om ni känner till…

På Facebook fick jag ett tips om Västerbottensteatern i Skellefteå som satsar på detta med berättande. Jag får hålla ögonen på deras program. Berättarfestivalen går av stapeln 3-9 april 2017 i samma stad.

Torgny Lindgren är en mästare på att berätta men i hastigheten hittar jag just nu ingen berättelse att avlyssna på nätet. Istället får jag laborera bland Svenska berättelser från Sveriges Radio. Dessa berättelser är ofta halvtimmen men en god historia kan vara allt från några sekunder till det oändliga.

Oravais Fjärden
Oravais Fjärden, vilka historier finns kring den? Fiske, arbete, segling, bad, olyckor, fest och romantik.

En titt tillbaka i 70-talet

Jag älskar gamla filmer och videos från förr i världen.  På tuben finns en hel del super-8 filmer som visar livet på landet och hur arbetet gick till en gång i tiden.

Jag snubblade över fyra sådana filmer, inspelade på 70-talet av en man som heter Runar Lindahl. Inte den bästa tekniska kvalitén och inget ljud men filmerna är ändå sevärda.

Jag fick nämligen ögonen på dessa filmer när jag följde en länk som Underbara Clara på sin blogg gav till en fastighet som var till salu i Kalvträsk, Västerbotten. Jag intresserade mig en stund för denna by, belägen i Västerbottens inland från Skellefteå räknat, och kunde konstatera att det finns en vacker natur runt om men också att det är en avfolkningsbygd. 1960 fanns här närmare 200 personer men idag t.o.m. färre än i vår by. Dock, när man ”promenerar” omkring i byn med Googles hjälp ser det ändå ut att vara en rätt fin och proper by. https://goo.gl/maps/yGnkusiPegH2

Filmerna är fyra stycken och visar byalivet på 70-talet i Kalvträsk eller dess närhet. Jag kan gott säga att så gick det också till i vår by på 60-talet, i första hand. Lite nostalgisk blir jag när jag ser hur de jobbade för hand och allt slit som arbetet i skog och lantbruk krävde med den tidens maskiner och redskap som hjälp men också hästar som användes. Allt detta har jag sett som liten gosse och även i viss mån varit med om att utföra. Tänk om man bara för en liten stund kunde vrida tiden tillbaka och uppleva den miljön, arbetet och människorna. Jag tror nog att jag nöjd skulle återvända till nutid men en intressant utflykt vore det.

Huset som är till salu är en gammal mjölnarbostad med tillhörande kraftverk vid Kvarnån. Inte myggfritt på sommaren skulle jag tro men garanterat frisk luft och en underbar natur. För 700.000 kr blir det ditt! En inte helt omöjlig summa. På Lantmäteriets karta här.

Här kan ni se alla fyra filmerna.

Vill ni bara se en  finns den första nedan. Bl.a. syns i början på denna film en till synes vådlig vedklyvningsmaskin.

12:44

Exakt 12:44 inträffade idag midvintersolståndet i våra trakter. Exakt och exakt, i alla fall inom denna minut enligt de lärda. Nu blir det bara ljusare och ljusare och vid midsommartid, ett halvt år framåt, har vi åter den härliga sommarnatten att njuta av. För de som orkar vara uppe så länge, vill säga. Men först skall vi uppleva julen 2016. Den kan också vara fin om det vill sig. Någon riktig snö lär vi inte få, enligt de lärda, men julbordet smakar lika gott ändå och har man varit snäll får man en julklapp.

I den lokala blaskan Vasabladet uppmärksammades årets kortaste dag med en liten notis. Därifrån hämtade jag mitt klockslag. ”Från och med i dag börjar dagarna långsamt bli längre på det norra halvklotet” stod det i notisen. Detta förargade någon i läsekretsen och kommentaren som följde menade att ordet långsamt borde inte alls ha förekommit i texten. Media smyger alltid in något negativt i nyhetsförmedlingen menade kommentatorn.

En petitess kan man tycka men somliga vill att ljuset skall återvända med stormsteg; och vem vill inte det? Dock bör man njuta av nuet och ta vara på det fina som även vintern för med sig även om man ibland fryser om nästippen, måste skotta snö och beklagar myggens frånvaro. Oj, det sista bara slant på tangenterna, myggen kan gott hållas väck. Fast då får småfåglarna inget att äta. Bäst att naturen har din gång.

Vad har jag sysslat med ikväll? Jo, jag har gått genom bilderna från år 2013 och valt ut ett antal som skall skickas till en fotofirma för utskrift som passar i mitt fotoalbum. Förutom att jag sparar mina bilder i moln och på externa hårddiskar brukar jag också printa ut de bästa och mest personliga. Visst är det härligt att få bläddra i ett fotoalbum x antal år tillbaka och minnas och förundras?

Oh, så många bilder jag har. Tiotusentals. Mycket är skräp men så har vi pärlorna som jag inte vill skall försvinna i det digitala havet. De kommer att få plats i ett fotoalbum. Men jag ligger 3 år efter så det finns en hel del arbete och tid framöver som skall användas till detta projekt.

Brukar ni printa ut bilder för fotoalbum eller skapa fotoböcker?

Här några bilder jag snubblade över från hösten 2013. Jag hoppas att de inte blivit publicerade tidigare.

001

010

013mod

014mod

060

Får det vara ett fång?

Jag har får alldeles nära min stuga och de är märkliga typer. Först kan de vara väldigt reserverade men så fort jag ger dem lite gräs och de blir vana vid mig så kommer de springades i högsta fart. Rena kortdistanslöpare är de. Mat, tänker de så fort de får syn på mig.

Jag har slåttat lite gräs kring stugan med röjsågen och när det torkat en dag eller två är det rena godsakerna för fåren.

Jag kom att tänka på förr i världen när mor och far hade jordbruk och skötsel av djuren hörde till vardagen. Varje dag hade sina sysslor och någon egentlig semester var det inte tal om. Kanske de kunde unna sig någon enstaka utflykt med motorbåt längre ut i skärgården till någon fin vik där medhavd kaffe och dopp, saft eller läsk för oss barn, dukades fram på en filt. Rödlemonad och ”grisar” hörde till vid denna nöjestur på sommaren. Vi barn fick bada och plaska på i strandkanten vilket vi stort uppskattade. Sommarnöje kallades det och det var vi nöjda med. Söndag naturligtvis, för vardagarna skulle användas till nyttigare saker. Som höbärgning, t.ex. Det var det jag ikväll tänkte på när jag med en rejäl hög hö på gaffeln släpade bördan till fåren på andra sidan stängslet.

De började genast äta som maskiner och käkarna tuggade på med ett malande ljud. Mat, mat är det enda de tänker på. Lammen är mera lättskrämda men tackorna kommer gärna fram till stängslet och vill bli kliade bakom örat. Märkliga typer är de för om jag kastar flera fång hö till dem går de genast till det sista jag kastat över stängslet. Det är som om den tidigare högen aldrig funnits. Men mig kommer de ihåg, mannen med maten, som snart får semester och med stora sommarnöjet i sikte.

2016-07-28 Får016
Med tandpetare i mungipan funderas på mera mat.

2016-07-28 Får 021
T.ex. timotej
2016-07-28 blommor 025
Eller varför inte något färgglatt i salladen? 

2016-07-28 svarta vinbär 036
Själv föredrar jag svarta vinbär. Direkt från busken.

Sommarminnen

Så här mitt i smällkalla vintern med snö och minusgrader på 25-30 C kan det vara en tröst att bläddra lite bland bilder och videofiler från sistlidna sommar. Som en påminnelse om det som var och det som komma skall. Förhoppningsvis en fin sommar 2016.

Det som jag fastande för är lördagen den 11 juli 2015 med besök på skärgårdsmarknaden i Österö och folkmusikfestivalen i Kaustby. Jag klippte ihop en liten video från Österö.

Jag brukar ha mina fasta evenemang som jag besöker på sommaren, även om variation förekommer. Om det inte är riktigt urusligt väder brukar jag nästan alltid besöka skärgårdsmarkanden. Mest för att träffa folk, äta laxsoppa, kanske handla något ätbart med mig hem. Området är inte stort så man klarar snabbt av försäljningsstånden men inget hindrar att man går två gånger. Även ett besök i fiskemuseet hör till rutinen. Alltid är det någon detalj att granska eller bara lyssna på gubbarna som diskuterar minnen och berättar skrönor.

Flera av de som syns på videon är släkt eller bekanta. Min granne fåraherden syns saluföra fårskinn och en kusin säljer fisk. Även lite sång hör till marknaden. Gissa laxens vikt är ett måste. En enkel men ändå innehållsrik tillställning. Allt behöver inte vara så storslaget och kommersiellt för att locka. Jag föredrar hellre det autentiska och äkta med ett besök på skärgårdsmarknaden än Powerpark!

Finns någon längre bort ifrån som är nyfiken på var Österö är beläget så har jag bifogat en karta med provinshuvudstaden Vasa i nedre vänster hörn och Österö utmärkt med röd pil uppe i mitten. Bara att klicka på kartan och zooma! – Det gäller att göra lite reklam för nejdens begivenheter i god tid. 😉

Psst, ni vet väl om att ni kan zooma in hela webbläsarens fönster med knappen Ctrl och plusknappen på tangentbordet? Återgång till normalt visningsläge sker med Ctrl- och minusknappen.

karta till österö
55 km från Vasa, där ligger Österö i Maxmo skärgård.