Knatter i väggarna

Med sommaren kommer också fåglar av allehanda slag. Svalorna som skiter på Brunte, kajorna som bygger bon i skorstenarna och nu en hackspett som terroriserat mig halva dagen.

Ett kraftigt hackande i väggen störde mig enormt och jag sprang ut för att få se vad den höll på med. Visst, där satt den och trummade på i ett hörn. Högt och tydligt. Varför, kan man fråga sig? Finns där insekter?

Nope. Där innanför brädbeslåningen hade en småfågel lyckats klämma in ett bo och nu var den rödhövade marodören på jakt efter ägg eller fågelungar. Jag har sett det tidigare. En bekymrad småfågel flög förskräckt omkring men kunde inte göra mycket. Däremot lyckades jag skrämma iväg idioten för en stund men snart var den tillbaka.

Jag rusade ut varje gång jag hörde att den åter satte igång och strax flög den iväg förargat skrikande sitt läte. Så höll vi på en god stund tills kvällningen infann sig. Då tog den tydligen en paus för nu har den inte hörts av på några timmar. Dock är jag ganska säker på att i morgon fullföljer den sitt dåd och hackar sig in till småfågelboet för att kalasa på det som där kan tänkas finnas. Jag är då inte hemma och kan störa den. Sådan är naturen, den enes död, den andres bröd.

Svalor, kajor och hackspettar gillar jag inte. Däremot småfåglar och trastar, de sista trots att de har ett förskräckligt läte. Det som gör trastarna populära hos mig är deras skicklighet att plocka upp maskar ur gräsmattan. De går försiktigt framåt och lyssnar var det kan finnas någon mask och vips så lutar de huvudet lite mera på sned åt det håll de hör en mask och sedan med ett hugg drar de upp en fet mask. Enkla nöjen en gråtung junisöndag med regn i luften.

Djupsund i Maxmo
Någon fågelbild har jag inte. Istället blir det en bild från grannbyn Djupsund från igår kväll. I vattnen däromkring fanns det en hel del sjöfåglar, inklusive en svanfamilj med några dunbollar simmandes på vattnet.

Solen gör sorti

Jag gjorde ikväll en liten rundtur i skärgården. Inte medelst båt utan med Brunte som ivrig dragare. Man kan säga att jag gjorde turen som digital hantverkare när datorer behöver service och korrigering i stugorna. I framsätet låg kameran.

Vid ett par tillfällen stod jag ut ur min diligens och kollade in solnedgången. Detta naturens fenomen, ofta bedårande, ibland färgrik, alltid med en stämning att dagen är slut, vila väntar. Några timmar senare väcks en ny dag till liv.

Här några bilder från Österbotten en kall majkväll år 2017.

Lågvatten i Stråkaviken.
Spaning mot väster
En helt vanlig kväll på Västerö
Vadan detta? En zeppelinare som bunkrar i toppen av en jordisk gran. Uppe till vänster ser vi ett UFO? Jag häpnar i skymningen.

Våren som försvann

Märkligt att värmen inte kommer. Fortfarande minusgrader nästan varje morgon jag åker till jobbet. Visserligen torra vägar men det behövs bara en lite fläck is för att Brunte skall halka. Därför kör jag med vinterdäck ännu. Det är länge sedan jag senast kört med vinterdäck så långt in i maj.

Den 5 april såg jag de första stjälkarna sticka upp ur rabatten men sedan har det inte hänt mycket. De har växt lite på höjden de senaste dagarna med det är allt. Inga blommor som slagit ut.  Ända tills jag här om dagen såg en annan liten grupp förskrämda små, blå blommor titta fram i min gräsmatta. Vad heter de? Samma visa varje vår, vad heter dessa vackra små blommor? Äntligen, men visst upplevde vi våren som försvann i år? Åtminstone vårkänslorna är som bortblåsta. Kallt och blåsigt. Men nästa vecka blir det varmare väder och troligtvis kommer jag att skifta däck kommande weekend.

Om jag hinner, för i morgon blir det lite uppdrag och på lördag skall jag på födelsedagsfest uti naturen. Återstår så söndag.

Små och blå och ack så vackra!

Blink, blink igång men cykeldatorn var tjurig

Jag är förlåten, Bruntes blinkers fungerar åter. Inget behövde jag göra utan de bara fungerar som de skall, både till vänster och till höger. Därför tror jag allt mer att det var Brunte som ville ge mig en knäpp på näsan när jag flörtade lite med den gröna V40!

Värre var det med cykeldatorn som jag fick offra ett par timmar på innan jag fick igång den. Jag plockade nämligen fram min cykel i dag och naturligtvis var batteriet kaputt i cykeldatorn. In med nytt batteri men hur göra för att få igång den när den blivit nollställd? Ingen manual hade jag och de som fanns på nätet var inte till mycken hjälp. Nåja, till sist fick jag den att fungera med ”trial and error-metoden”. Men det tog tid.

Nu var jag ändå lite klok och skrev upp hur det fungerar vid inställningen så att jag inte står inför samma problem nästa gång batteriet skall bytas.

Jag tog cykeln och åkte iväg till villan (sommarstugan). Det är fortfarande menföre längs med de mindre sidovägarna och jag rekommenderar att inte köra i onödan på dessa vägar ännu en vecka eller två. Med cykel gick det bra. På sina ställen har det börjat torka upp, på andra ställen låg snö och is kvar och mitt emellan var det blött och mjuk vägbana. Men vädret var fint, solen sken och fåglarna sade pip. Fast mycket sjöfågel såg jag inte vid villan.

Isen låg kvar vid min strand men den såg minst sagt trött och svag ut så den kan blåsa bort på nolltid om det vill sig. Från flera håll närmar sig öppet vatten och ute på fjärden såg jag isvallar som tornade upp sig vid grynnor och skär. Vid min strand går isen alltid sist, så blir det säkert i år också. Lite sen i år men vi är i rätt månad, maj, blomstermånaden.

Förresten, sju år idag sedan jag startade denna blogg! Fast jag hade nog blogg innan också fast mera anonymt.  Så totalt har jag kanske bloggat närmare 10 år eller något sådant. Huj, tiden går!

Trots snö på sina ställen så gick det ganska bra att ta sig fram på cykel
Så här såg det ut vid min strand. Inget bad ännu på veckor och dar!
Fjärden med både is och öppet vatten.
På sydsidan glittrade solen i vattnet, som den brukar göra på sommaren

Vårtecken

Det var på tiden att jag krafsade lite i rabatten härom dagen för idag såg jag de första blomstjälkarna titta fram. Detta trots att det fortfarande är tjäle i marken och isen låg alldeles bredvid. Märkligt detta med naturens gång. Flyttfåglarna kommer och växterna tittar fram trots att det är både kallt och vått. Kanske det är solljuset som varje dag ökar eller är det någon mystisk naturens klocka som talar om att nu är det tid att växa, tid att sätta bo och lägga ägg.

Jag trodde att det var ovanligt tidigt i år med den första späda växtligheten men det visade sig att ifjol så kom samma blommor upp den 2 april, tre dagar tidigare.

Inget märkvärdigt, säkert finns det redan på många håll blommor på väg upp men jag gläds åt mina oansenliga rabatter som sköter sig själv. Inget gör jag och ändå kommer blommorna upp varje år. De blomstrar en tid, tynar bort till hösten och försvinner i marken.

I något skede på våren vill jag stanna tiden och inte låta mera hända. Just när det är som bäst, som mest grönskande, som mest friskt. Moder natur lär dock inte gå med på det utan allt har sin gilla gång. Snösmältningen sin tid, nyvaken myra sin tid, syrén sin tid, lingonen sitt tillfälle och norrskenet sin plats på mörkan himmel.

Kanske bäst så; allt har sin rundgång.

Det första gröna våren 2017. Upp skall de, om de så  genom isen stånga.

Naturens små och stor under

Många är hungriga och snappar åt sig både frön och nötter från mitt fågelbord som främst är tänkt för mina små vänner, småfåglarna. De hade en enorm aptit trodde jag, tills jag upptäckte att även andra, större fåglar delade på frön och nötter med dem. Inte konstigt att det går åt hur mycket som helst.

I morse satt också en ekorre under fågelbrädet och åt solrosfrön som småfåglarna sparkat ut. En god stund satt den och mumsade tills jag själv gick ut för att fylla på. Den får gärna äta lite av det som ramlar ned. Så vacker päls den hade! Förr brukar jag tänka att om skulle jag välja vilket djur jag finge bli skulle det bli ekorre. Nu är jag mest bokmal.

Kvällens spanska klarades galant av och jag berättade om min Cadillac. Uppgift till nästa gång är att berätta om mitt favoritfotografi, en rolig uppgift. Svårigheten är att kunna välja bland alla tusentals bilder jag har. Helst vill jag berätta om fler. Det blir troligen en eller ett par ur min Flickr-katalog.

En vacker soluppgång färgade himlen starkt rosa i morse. Jag for ut för att fånga den nya dagen trots att jag redan har många soluppgångar och solnedgångar fotograferade. Det blir liksom inflation på solens inträde i öster även om det är vackert. Jag kunde inte hålla mig och därför blir det även en sådan bild infogad i detta inlägg. Det är trots allt gott när man än kan glädja sig åt en ny dag, representerad av en förtrollande morgonrodnad en kort stund. Sedan är den borta och kommer aldrig igen; just denna explosion av intensivt färgscenario.

Ekorre vinter
Här den sitter snällt och spisar, ekorren min
Morgonrodnad
Så stark var morgonrodnaden i morse. Inget mixtrande med färger.

Frostigt landskap i rätt ljus

Idag var det en sådan fin vinterdag som man bara kan önska sig. -8 C och rimfrost i träden. Speciellt lämpat för fotografering därför att solen dolde sig delvis i lätta moln vilket inte skapade skarpa skuggor i bilden. Naturligtvis tog jag kameran med under min vandring runt om i byn. Först längs med naturstigen ut till sjön där jag gick ombord på isen och fortsatte mot hamnen. Andra hade gått före mig, både människor och djur.

Fortsatte längs med mindre byvägar och kom också till skogs där jag inspekterade ett nytillkommet kalhygge. Som tur är hade avverkningen inte förstört den fina skogsstig som går förbi där.

Det är sådana dagar som gör att jag står ut med vintern!

Prommenad i Oxkangar
Fladan
Prommenad i Oxkangar
Fladan
Prommenad i Oxkangar
Frosten
Prommenad i Oxkangar
Utkikstornet på Storstenen i Fladan
Prommenad i Oxkangar
Skogen, det stående folket
Prommenad i Oxkangar
Den räddade stigen